Uncategorized

Ut på tur, aldrig sur.

Så är vi tillbaka i business igen efter all denna ledighet. Förde glatt barnet till dagis förrförra måndagen och tänkte inte så mycket på det faktum att där var endast cirka tio barn på hela dagiset. Har folk jullov ännu? var min spontana tanke. På onsdag var vår vanliga personal på plats och då undrade dom om jag missat det faktum att Adrian var inskriven som ledig och borde inte heller varit där på hela veckan, nåt som jag tydligen skrivit in i alla dessa blanketter för tre månader sedan. Grattis. Årets Mamma här hej! Kände mig så jävla dum i huvudet. Nå, nu har ju han en heltidsplats oberoende så det var inte så farligt sa dom men kände mig ändå helt jävla disträ och dum som ALDRIG kommer ihåg sånt här.

Vi fortsatte veckan på samma lysande spår. I duschen samma kväll så tog barnet ett litet för glatt skutt och ramlade och slog skallen i kakelgolvet. Plockade upp honom EN sekund efter att det där hände och ändå hade han då redan en bula i storlek av en pingisboll som stod rakt ut.  Fy fan vad jag fick panik! Efter några lugnande samtal och ett barn som mest bara ville ha äppel och inte var så brydd över en bula så taggade jag ner. Sov förstås som en kratta eftersom jag trodde att han nu var skadad fooo evööö! Nå, han tog det bättre än jag. Men satan alltså DEN känslan när huvudet bara smäller i golvet.

I övrigt så har försökt skola barnet i utomhuslivets glädje och det går ju fint. Har själv i princip enbart minnen från min barndom där jag leker utomhus så känner att någon positiv effekt måste det väl ha. I ärlighetens namn skulle han ju mer än gärna vara utomhus dygnet runt, det är mest jag som är så jävla trött och frusen och trött på overaller och handskar och svettig fleece att vi hellre sitter inne och bygger duplo. Men förra helgen var vi i hederliga Sandobacken och åkte pulka med Jennifer (jag var livrädd). Och den här helgen åkte vi upp på lilla lövkullaberget och grillade korv. Behöver inte vara så omständigt, men ack så skönt. Framförallt skönt för barnet som taggar ner betydligt när vi är ute vilket i sin tur leder till att vi inte är konstant i luven på varandra.

img_9511img_9515

Uncategorized

Berlin, baby!

God fortsättning! Efter århundradets mest stressiga december packade vi ner grannarna och stack till Berlin. Blev en lite kaotisk avfärd eftersom vår tilltänkta barnvakt blev väldigt sjuk och jag  övervägde där i mitt mest miserabla tillstånd att skita i hela resan för allting kändes bara så bajsigt. Men efter ett förbannat pusslande och gråtande så löste allting sig och avkomman fick husera runtom byn hos diverse översnälla släktingar. Årets största tack till er alla bara!

Har ju fullständig flygfobi så att just det flyget jag sitter i drabbas av den asigaste av asiga turbulensen vid landningen är kanske inte att föredra. Stolsgrannen spydde och jag satt och höll i mig så att knogarna vitnade och jag trodde att jag skulle dö. Helt seriöst så var hela min förlossning mera smärtfri än vad de där sista 20 minuterna i plåtburken i luften var. Huj. Och därtill mådde jag dåligt över att lämna Adrian hemma och kände mig bara genomförstörd.

Men men, vi kom fram och vi kunde sen njuta av Berlin. Vädret var ju lika rafflande som här hemma men i övrigt så var Berlin en riktigt toppenstad att besöka. Massor att se och göra och största bonusen var ju att det var reor överallt. Det blev så mycket handlat att vi var tvungen att köpa en ny resväska. Trots att vädret var kallt och blåsigt så var det ändå väldigt mysigt eftersom alla juldekorationer ännu hänger kvar. Därtill så var det ju en massa små pop-up stand överallt som sålde gluhwein, currywurst och brända mandlar och annat lagom turistigt som man klarar sig utan men som ändå höjer fiilisen kring det faktum att vi nu är på semester.

Drack världens bästa drinkar på Ritz-Carlton, hoppade in i alla photobooths vi kom åt, åt i princip hela tiden och däremellan kunde man krypa ner i världens största och behagligaste säng och bara schlafa. (Sov dock lite halvdåligt för jag haft lite svårt att tagga ner efter arbetsbördan på senaste tid plus att jag hela tiden funderade kring hur mitt barn har det hemma.)

Orkade inte släpa kameran med och lika bra det, vi gick i snitt 18 000 steg per dag så att släpa runt på fem kilo extra på ryggen är inte helt optimalt. Så ni får nöja er med lite sketna iPhone-bilder för ibland måste man bara skita i att dokumentera allt och bara njuta istället.

Men jo, Berlin är bra! Åk dit! Flyg bara inte i storm.

01123456

 

Good shit

SKAM.

Sist på bollen hittade jag norska webbserien SKAM. Och när jag väl hittar nåt så ska det avverkas direkt. Typ, på två dygn. Jag såg igenom två säsonger på två nätter vilket ju kanske inte är det mest intelligenta när man borde casha in lite sömn eftersom jobbet är minst sagt lite stressigt just nu. Men kunde inte släppa och så blir det sådär som det blir. Bara ett avsnitt till… och ett till… och vad fan, vi ser väl säsongen färdigt då! Och där låg jag och lajvade mitt eget tonårsliv med all den angst, tårar och vänskap och hångel som det innebar. Så himla bra tavara! Plus även för musiken! Se för guds skull! Finns på Arenan med text.

När jag inte levt igenom tonårsangst nattetid så har jag försökt hålla julangsten på avstånd under dagen. Lyckats relativt bra ändå. Julklapparna under kontroll (nästan) och nu ska det bara vevas ihop lite maträtter och sopas lite ytligt så får det vara bra sen. Jag orkar faktiskt inte ta tag i nåt storprojekt kring julen överhuvudtaget. Julen handlar om familj och mat, sopborsten kan liksom stå där i sitt hörn och skita i att ge mig skuldkänslor. Granen har redan i princip tappat alla barr så den flyger ut sekunden som vi är klara med julgröten på lördag. Därtill så har Adrian pyntat den ganska fritt så den ser ju ut som om Tiimari hade exploderat och resterna landat på vår gran. Det är glitter och trassel i en fager röra, hälften av bollarna ligger dessutom under soffan. Det är en världslig sak.

Men snart är det jul! Mysfaktorn är hög!

Allmänt

Fifty.

Så lämpligt att detta dök upp i mitt flöde just idag, när jag inte har fokus att skriva nåt mer än texter som är en mening lång. Så lånar detta av Ellen (som för övrigt verkar vara coolast i stan. Love it.)

1. Vem litar du på?
Pappa. Han är liksom inte känd för diplomati eller skitsnack.

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Hemma i sängen under täcket. Fryser som satan nämligen.

3. Favoritstad?
Stockholm, San Fransisco, New York. Utan inbördes ordning.

4. Vilket är ditt favoritnummer?
Sju.

5. Vad var det senaste du åt?
En chokoboll, vi firar Chrisse 25 år.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Knallgul, lite trubbig och avbruten.

7. Hur är vädret just nu?
Regn och is. Mysfaktor noll.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Greken.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Deras sprudlande personlighet…. I kid. Skor och hår. Kanske främst hår faktiskt. Är mycket skäggimponerad också.

10. Vad har du för skostorlek?
41

11. Favorit tv-program?
The Office. Alltid. Det brittiska då förstås.

12. Har du några syskon?
Sex stycken. Ja, du läste rätt.

13. Längd?
173 cm.

14. Hårfärg?
Mörkbrunt.

15. Ögonfärg?
Bruna.

16. Använder du kontaktlinser?
Jo, totalblind utan.

17. Favorithögtid?
Jul, eller midsommar.

18. Favoritmånad?
Oktober

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Högst antagligen. Men ganska sällsynt nog. Tror faktiskt att senast det hände var när ungen var två dagar och jag bara började böla då Greken skulle ut i en halvtimme. Var ju kanske inte helt utan anledning dock, hade ju klämt ut tre kilo genom fiffi. Då får man gråta lite.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
The Wolfpack på Arenan. Så bra!

21. Favoritdag på året?
Julafton

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Jo. Glad att jag sluppit det de senaste sju åren. Har mera varit en såndär som druckit bort blygheten och sen har det fått bära eller brista.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Hahaha! Nå verkligen inte. vem vill göra sånt?

24. Kramar eller kyssar?
Beror väl på vem jag utsätter. Är inte kramig. Har lite svårt med ovälkommen närhet också. Tror jag är en katt.

25. Choklad eller vanilj?
Choklad. ALLTID choklad.

26. Har du tatueringar?
En hederlig trampstamp a’la år 2000.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Inget, datorsurr.

28. Är du kär i någon kändis?
Nej, men hade en ytterst långlivad crush på Idol-Daniel back in the day. Skäms inte ens.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Outlander av Diana Gabaldon. (Ja, fortfarande. Livstidsprojekt.)

outlander

30. Piercingar?
Hade ögonbrynet piercat i min ungdom. Nu stoltserar jag bara med ärret.

31. Favoritfilmer?
Alltför många. Men favorit för i år är Sing Street.

32. Favoritsport?
Crossnature

img_9047

Foto: Lina Koskinen

33. Vad gör du just nu?
Bloggar.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Äter inte popcorn. Huj. Men smör är gott.

35. Hundar eller katter?
Hund förstås!

36. Favoritblomma?
Pion

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Antagligen.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Har många kompisar av båda könen.

39. Har du älskat någon någon gång?
Jo.

40. Vem vill du träffa just nu?
Typen som ska leverera min beställning från Asos som varit på språng i två veckor. Dyker han inte upp snart så blir jag Liam Neeson. I will find you.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Jo, umgås ännu med folk jag känt sen jag kom hem från bb. Fantastiskt!

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Genom att vara påläst, ödmjuk och kunna diskutera saker utan att bli kränkt eller ropa ”Inte alla män!”

43. Gillar du att flyga flygplan?
Nej. Typ det värsta jag vet. Blir darrig över att ens formulera detta.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Åtminstone tre.

46. Saknar du någon?
Mig själv ibland.

47. Lyssnar du på radio?
Jo, i bilen varje morgon och eftermiddag. Och resten av tiden lyssnar jag enbart på radiodokumentärer.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Bestämde mig för att enbart följa kroppspositiva konton på Instagram, så himla befriande.

nola

Foto: @nolatrees på Instgram

49. Sämsta beslutet i år?
Kanske att jag jobbade så mycket i somras. Var lite slitsamt.

50. Din senaste nerladdade app?
Duo SVT, så att jag kan spela med i På Spåret. I’m old.

Uncategorized

Lagom soppa.

kalasTidigare kalasår. Tinder-profilbilden vore given om man hängde där.

Meh, vem stal november? Den bara susade iväg liksom sådär oanmäld. Firade lite födelsedag (tack, tack) också sådär relativt omärkbart för att vara jag. Hade ett naggande trevligt men väldigt anspråkslöst kalas. Är ju normalt en såndär som liksom tar ut allting av kalas. Förstår inte varför folk ska vara så anspråkslösa kring sånt där. ”Firar inte”-annonser är kanske världshistoriens största mysterium för mig. Huuuuur kan man ens yttra nåt sånt? Födelsedagar som är så bäst! Presenter och kompisar och göttmos.  Tidigare år har jag kört på maskerader och allmän galenskap. Bjudit in halva världen och firat i tre dygn. Men i år har jag funnit mig i rollen som trött och gav helt enkelt upp. Åt tårta med familjen och lika bra gick det. Kanske det blir lagom dåraktigt igen till nästa år då jag tydligen fyller TRETTIOFEM. Hade i ärlighetens namn ingen aning om vad jag fyllde i år innan jag stannade upp och funderade på saken, det tog en stund. Är värdelös på matematik. I shit you not.

Men jo, för stunden har jag funnit mig i att jag numera är en lagom rund mamma med kort stubin och det mest rock n’ rolliga jag gör är att INTE skrapa hela framrutan när den är frostig på morgonen. Men nog tillräckligt för att se ordentligt (inte så jävla wild and crazy liksom). Därtill så har jag blivit en såndär förhatlig pysslare. Bildbevis nedan.

img_9023

Jag menar… hallå! Vem gör sånt här när det finns helt dugliga Peppa Pig-kalendrar för tre euro i närmaste K-Market? Nå, JAG gör sånt här. Och blir så ivrig själv att jag plockar fram den en vecka innan det stackars barnet ens får röra den. Så där står han varje morgon middag och kväll och frågar om det nu är den ”fössta sebender?” ”Nej, lilla barn. Nu ska ska vi bara stirra på mästerverket i fyra dygn till och sen strida om saken dagligen tills vi äntligen kan riva ner påsarna.”  Får snart offra de andra kalendrarna han fått från andra håll (ja, han är extremt bortskämd på alla håll och hela detta projekt var nog mera än terapiverkstad från mitt håll än nåt försök till att hålla barnet borta från choklad och Disney).

På andra fronter så planeras ivrigt resa i mellandagarna, tänker strandhotell på Bali… blir nog mera hostel i Berlin för jag vann inte på min Luontoarpa idag heller. Eller andra förslag mottages också. Inom Europa då. Och inte Paris. Eller London. Köpenhamn och Oslo är också out. Och Prag. Känner jag detta gäng rätt så slutar det med kryssning till Hangö med Sunnan för inget bestäms ändå i tid.

Och sen MÅSTE vi ju faktiskt ta upp Gilmore Girls. Eller måste och måste men detta är min blogg och ingen i min närmiljö (sovrum) är villig att gå in i dessa diskussioner med mig för de ser främst på filmer med Steven Seagal eller Benny Brun (jag vet, hur kunde jag välja en sånhär partner och son? Öde). Men jo, ni som tittat på de fyra nya avsnitten? Har ni repat er? #Team Logan

Nåja, om man skulle hänga upp lite tvätt och sen krypa under täcket då. Det rasslar på pensionärskontot, jag hör det själv. Nästan öronbedövande faktiskt.

 

Liv med barn · småbarnsåren

Vem ska trösta Mamman?

adrian

Igår satt jag på jobbet i allsköns ro när jag helt plötsligt kände att nu är nånting inte helt som det ska i mitt vänstra öra. Började susa och knäppa och utan minsta förvarning fick jag så jävla ont så jag höll på att ramla av stolen. Hade svårt att fokusera och efter ungefär en timme av det där så bokade jag tid till en läkare. Hade tur och fick tid en timme senare hos en öronspecialist som råkade joura den dagen. Har haft ont i halsen i snart en vecka och som jag misstänkte så hade den fanskapen spritt sig till öronen och sitter nu alltså här, 33 år gammal, med en öroninflammation och antibiotikakur på det. November har visat sig från sin bästa sida i år. Febervecka, ögonvecka, och nu toppar vi det då med en öroninflammation. Det räcker inte med att man konstant ska oroa sig för varje snortapp hos ens avkomma, nej nu ska man själv också gå runt här som nån snorig och trotsig tvååring. Nå, det kunde ju vara värre, det kan det ju alltid, men just nu känns det bara bedrövligt.

Känner rent allmänt att jag är ganska bedrövlig för tillfället. Har blivit en såndär skrikmamma som jag absolut inte ville bli. Ska inte helt förringa min insats här, jag är sjukt bra mamma på många sätt, men alltså ibland är jag liksom inte helt stabil när det gäller att hantera kraven och humörsvängningarna hos någon som är en meter lång. Ibland tar vi oss igenom frukost utan kaos, men oftast har vi någon slags konflikt redan innan vi kommit till valet av vilka strumpor som ska kläs på. Jag vet ju att JAG är den som testas allra mest, den vittnar alla som umgås med oss om. Trotset är liksom bortblåst när han umgås med övriga släktingar, men så fort som jag dyker upp så börjar galenskaperna. Och det är ju inte så lätt att höra precis varenda gång. ”Han har varit såååå snäll, ja, precis tills du dök upp faktiskt.” Jaha, how nice, tänker man när man ligger kallsvettig på golvet och brottas med honom för att få på ett par förbannade gummistövlar.

Har helt slutat gå i matbutiker med honom. Senast vi försökte trippade han snällt iväg med sin lilla kärra som han skulle parkera där den hör hemma men sen ångrade han sig tydligen och slängde den nedför rulltrapporna istället medan jag i panik försökte betala en sketen liter mjölk. Man blir ganska trött på att resonera sen, när man upprepat saker hundra gånger på en dag och bara möts av ett ”varför?” Det är ganska kämpigt att deala med någon som är så sjukt verbal, men ändå på en tvåårings nivå rent socialt. Han kan så otroligt mycket, men är ju ändå väldigt liten. Han låg för fan i magen för två och ett halvt år sedan, jag kan inte förvänta att han ska hantera saker som en vuxen. Det blir en konflikt i tankegångarna där. Svårt att förklara. Det är som att umgås med en tvåårig professor. ”Nej, mamma. Vi läser en annan saga för den här är så förskräckligt obehaglig.” I shit you not, han säger sånt. Eller ”Mammmaaa… vet du att yellow betyder gul? One, tu, trii, fåår, fajv.” Fascinerande informationsflöde i den lilla kroppen.

Men, jag är jävligt bra på många sätt ändå. Vi leker en massa och jag är sanslöst bra på att hitta på sagor, ibland lite för bra för jag får inte berätta mera för han lever sig in så mycket att han får panik. Vi bakar tillsammans och de dagar jag är extra modig går vi till bibban (inte så ofta eftersom det är en överdos av intryck för honom och det rivs mera än det faktiskt fokuseras på vad man gör på en bibba, tystnad är ett okänt begrepp för mitt barn). Och kanske denna konstanta maktkamp ändå väger upp det faktum att jag är den han kommer till först när det gör ont, den han han söker tröst hos, eller den vars hand han söker när det känns obehagligt där ute i världen. Och ganska oslagbart är det ju nog när denna fantastiska lilla person du skapat med din egen kropp kryper bredvid sig i sängen, bäddar ner sig med huvudet inborrat i ditt öra och viskar: ”Oj, så söööönt vi har det nu, mamma. Älskar dig.” Vi klarade ännu en dag.Spara

Good shit

Make it work.

asos

Kan ni hjälpa mig lite? Jag ska gå på en stor galafest i januari. För en kvinna som oftast går omkring i träningstajts är detta lite omvälvande på klädesfronten. Äger ju defacto ett antal klänningar men ingenting som funkar till den här tillställningen. Elin syr ju helt underbara saker men efter att ha kollat runt lite så är det ganska många som ska på samma tillställning som hittat till samma designer så tror jag hoppar den idén den här gången med risk för att vi alla ser lite för matchade ut sen. Så, har spanat runt lite på Asos och hittat följande alternativ. Kan ni rösta och säga vilken ni tycker är bäst. Klädkoden är mörk kostym så det ska vara ganska uppklätt och fint. Vill ogärna köpa nåt som jag aldrig kan använda igen så alla former av balklänningar a’la puff och crazyness ramlar bort eftersom jag inte går på bal särskilt ofta.