Uncategorized

Slutet av ett kapitel.

En ganska sugig vecka börjar äntligen lida mot sitt slut. Fick ett gallstensanfall förra fredagen som liksom satte stämningen för resten av veckan känns det som. Stod natten till lördagen och hulkade över vår köksö och trodde att jag skulle dö av smärtan i mellangärdet. Kändes som en rosenskimrande dröm att sen åka vidare på bröllopsfotografering till Drumsö med två timmar sömn i trunken. Nå, det gick bra och kom hem tillbaka hel och nästintill normal.

mja

Kunde äta nåt där strax efter sex på kvällen och sen kändes magen nästan ok igen. Men sen tog flunssan istället över vilket ledde till inte bara en, utan två, sjukfrånvarodagar på jobbet. Kändes lysande. Är fortfarande sjuk, men tillbaka på jobb hursomhelst. Tror en del av detta sjukdomstillstånd också är stress. Är konstant trött dessutom vilket gör allting väldigt tungt.

Och för att nu minimera allt som heter stress i mitt liv så har jag nu tagit det enorma och ångestladdade beslutet att efter sex år lägga min firma på is. Detta är naturligtvis inte resultatet av ett par dagars förkylning utan något som legat och grott och gnagt i över ett år nu. Det enda som hindrat mig är stoltheten. Det känns ledsamt att lägga ner nåt som är helt mitt, min andra bebis helt enkelt. Men, stoltheten är inget värt om allt annat känns ganska rotigt.

Egentligen så förändras ingenting för mina kunder, det är jag som får sisådär hundra rynkor mindre av att inte gå och släpa på detta mera. Sen jag bytte jobb för ett par år sedan har jag inte kunnat frilansa egentligen alls. Jag hinner inte, och för det andra så är det bara oschysst att konkurrera med min egen arbetsplats. Några enstaka kunder här och var har skötts vid sidan om allt annat. Detta har i sin tur lett till att jag haft ångesten kring allt pappersarbete som ska skötas med ett företag, men inte fått någon egentlig utdelning överhuvudtaget. För en människa som får kallsvettningar av ens skymten av brev från skattekontoret så är det inte helt optimalt att ha såna här pappershögar som släpar en i hasorna när man har väldigt mycket annat som ska skötas här i livet. Det känns liksom inte bra i magen längre.

Sist men inte minst så har liksom glädjen av att driva åt eget liksom lite försvunnit. Mest har det bara känns tungt att rådda runt med ännu en sak. Det är liksom inte helt lattjolajban att folk messar mig till mina privata konton på sociala medier nätterna och kvällarna igenom längre, eller blir sura om man inte svarar inom några timmar på mejl som skickats på en söndagsmorgon. Gränsen mellan mitt privata-jag och mitt jobb-jag har suddats ut och jag vill inte ha det så längre. Så, härmed rättar jag mig snällt in i ledet med övriga anställda och lämnar ansvaret och faktureringen över till någon annan.

Men ja, åter till er kunder så förändras ju ingenting egentligen. Endast att jag slutar svara på saker under helger och kvällar. Ni får nog ännu skicka när ni vill men svaren kommer inte mitt i natten längre. Sen så sköts alla pengar och fakturor via Fotofabriken vilket egentligen är den största vinsten för mig i det hela. Jag slipper befatta mig med stålarna överhuvudtaget. Studion i Karis står kvar, fotandet finns kvar, men det jag drar ner på är den där konstanta tillgängligheten. Detta, för att JAG ska finnas kvar.

Så, med dessa ord drar jag en lättnadens suck och drar in lite frisk luft i mina snoriga näsborrar. Välkommen våren och friheten!

img_0165

 

 

Good shit · småbarnsåren

Mjölka kor och äta burgare.

17240423_1669125483114151_1063992142332502572_o

Ovanstående råkade segla förbi i mitt FB-flöde idag och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men samtidigt fick det mig att reflektera över vilket glidarliv vi har här på landet egentligen. Idag åker mitt barn med tre andra kids till en närliggande bondgård för att titta på fåren och lammen. De har nämligen tovat under vårvintern och frågorna som uppstod kring ullen var främst om det även finns gröna och blåa får eftersom ullen de använde hade den färgen. Så imorse åkte de iväg för att utreda saken närmare. Fatta! Vilken jävla lyx att våra småbarn får åka iväg på såna här äventyr med sitt kommunala dagis!

Och härligt att dessa treåringar nu redan får uppleva detta så de inte undrar i vuxen ålder varifrån mat kommer. Vi pratar ganska mycket om det här hemma annars också, att köttet kommer från djuren och Adrian verkar ganska okej med det. Däremot äter han nog väldigt dåligt med kött, föredrar alltid gurka och morot och majs. Inte mig emot faktiskt.

Själv är jag i någonslags vegetarisk fas just nu. Vet inte riktigt vad det beror på men har utan ansträngning ätit i princip som en vegan sedan en vecka tillbaka. Ja, förutom ägg då, ägg har jag nog svårt att skippa faktiskt. Var ju vegetarian i fem år så det har väl aldrig känts så himla avlägset att skippa köttet igen. Men just nu har det nog inte handlat så mycket om att utesluta animaliska produkter som det har handlat om ett extremt sug efter vegetarisk mat. Fick himo helt enkelt. Dessutom är Pinterest så himla smidigt att du hittar precis ALLTING i receptväg. Och sen så bor jag ju med en person som nog inte klarar av att leva vegetariskt men till och med han har ätit både tofu och zoodles de senaste dagarna så bara han får in en biff här och var så överlever han nog också.

Men på tal om att veta varifrån maten kommer så måste jag även ge ett big-up till min snubbe som valt att enbart ta in nötkött från Mörby Gård i fortsättningen. Det betyder att Serendipitys hamburgare är ultralokala: brödet från Wi-Box och köttet från Mörby Gård. Biffen steks när man beställer den så du kan själv väljer grad. Medium är ju alltid godast. Så, om man ska äta kött så är nog den här burgaren rätt väg att gå. Och till sommaren kommer glassen i Serendi antagligen att komma från Herrgårdsglass i Tenala så nån långvarig vegan blir jag nog inte. Köttet kan jag slopa, gräddglassen not so much. Skulle Greken ännu gå med på att skaffa lite höns till Pityn så börjar det hela vara riktigt ultralokalt på matfronten.

Burgare1

Good shit · Träning

Morgonpilates.

Har en ny polare. Casey heter hon. Casey är en ytterst snäll person för hon delar med sig av all sin Pilatesvisdom helt gratis. Så imorse bekantade vi oss på riktigt då jag steg upp innan 7 och rullade ut yogamattan och hörde på hennes muntra YOU CAN DO IT! i en halvtimme. Ytterst effektivt faktiskt. Blev genomsvettig. Men får nog ge cred till Karis Fysioterapi som drog den där fysiopilateskursen där innan jul. Fick en bra grund att stå på och hade gärna fortsatt ännu också men synkar inte med mina arbetstider, tyvärr. Så detta får duga som substitut och var jätte pedagogiskt och enkelt att följa, om än jävligt tungt.

Känner att jag är så himla stel och det går inte att bara fortsätta såhär. MÅSTE stretcha och behandla kroppen lite snällare nu. Har aldrig varit flexibel men nu märker jag på riktigt att jag har rörlighet som en vandrande pinne. Målet är att kunna nudda tårna när jag sitter med raka ben. Just nu, en omöjlighet. Jag vet, jättetragiskt. Mina baklår är totalt låsta efter årtal av träning utan minsta stretch efteråt. Bra, Nina, bra! Men för att detta ska funka för min del så måste det skrivas in i kalendern och genomföras på schemalagd tid. Helst tidig morgon. Kan funka, nuförtiden somnar jag ju innan tio på kvällen. Ganska rock n’ roll laiffi.

Casey har gjort ett träningsschema för beginners som man lätt kan följa och kryssa av när de genomförts. Ni hittar schemat här!

Men blir bra!

småbarnsåren

Prickig korv.

img_9911

Titta! En tonåring i huset! I kid, I kid…. vattkoppor in da house! Från två små prickar på måndag kväll till detta igår. Stackars, barn! Väldigt duktig på att inte klia sig på dagarna dock, men nätterna har nog varit ganska tradiga. Hela hushållet har sovit bedrövligt på grund av detta. Har lagt blöjan på nu till nätterna också för han måste dricka en väldans massa eftersom han fått feber nu också med detta nippinferno.

img_9922

Men men, det går mot ljusare tider. Tur att detta kom just den här veckan då vi lyckades synka hans sjukdagar med våra egna jobb och slapp hetsa fram barnvakter alla dagar förutom idag då han huserar hos mommo. Man ska ju inte ha dåligt samvetet av att man tvingas vara hemma med sjukt barn men det känns ändå alltid lika hemskt.

Och eftersom min mamma har varit en fantastiskt dokumentärfotograf under alla våra barndomsår så finns det självklart jämförelsebilder på hur min tid med dessa mysiga utslag så ut, kompletterat av århundradets fulaste frisyr.

vattkoppa

Ännu en milstolpe i detta kretslopp vi kallar livet.

Good shit

Stockholm t/r.

Steg upp klockan 3 inatt och såg Oscargalan. Nåt jag kanske inte just nu tycker var så värst smart, för att inte tala om hur det kommer att kännas där kring klockan sju ikväll. Men men, gjort är gjort! Och bra var det. Senaste åren har det varit ganska segt rent ut sagt men i år flöt det på. Riktigt bra show rakt igenom. Ja, tills de sista tio minuterna då det bara var totalkaos eftersom dom lyckades dela ut priset för Bästa Film till fel film. Inte sådär att jag tycker att fel film vann, utan för att dom faktiskt ropade upp fel jävla film! Lite lätt dålig stämning där just nu kan jag tänka mig. Otroligt bisarrt faktiskt.

Annars så har jag nu återvänt från helgens kursäventyr i Stockholm. Minsann nyttigt att fortbilda sig och jag och min kollega Jenny hade en riktigt ypperlig dag där i det lite mysigare landet i väst. Lärde oss en massa och fick en hel del inspiration med oss hem.

img_9973img_9945img_0315img_0245img_0209321_mg_0431liten_mg_0831liten_mg_0999liten

Sen avslutade vi med att ta båten hem på kvällen igen. Rysligt slitage efter en sådär intensiv dag. Mådde riktigt underligt igår och hade inte Mavve tagit ungen och åkt iväg på äventyr på några timmar så att jag fick sova så hade jag nog brutit ihop.

 

familjeliv · Liv med barn · Uncategorized

Sportlov.

img_9771

Vi firar lite sportlov här, jag och barnet. Eller ja, firar och firar… vi försöker ta oss igenom det utan strida alltför mycket. Helt ok såhär långt. Minus psykbrytet när ungen skulle tvångsavlägsnas från HopLop eftersom han definitivt INTE var klar med det stället. Men jag blir liksom inte ens stressad av såna där utbrott längre-blir istället kolugn och samlar ihop alla aggressioner som jag sen spyr ur mig en dag när jag fått tillräckligt och tröttnat på att alltid vara den som måste städa här hemma. Då är det inte bra att vara i närheten. It ain’t pretty.

Men jo, har faktiskt semester. Känns skumt, har inte haft sportlov sen jag själv gick i skolan. Vi har varit och rida, till HopLop, åkt kälke, städat huset, skottat snö, och idag ska vi faktiskt grilla på gården lite. Tar det ganska lugnt helt enkelt. På lördag ska jag vara på en ljussättningskurs i Stockholm så känner att vi kanske inte MÅSTE göra så himla mycket hela tiden.

Och förresten, vi har slutat med blöjor nu. Inte haft en på honom sedan samma dag som jag frågade hur man ska göra när dom ska avvänjas. Gått väldigt bra faktiskt. Två nattolyckor, och två på dagen då han varit ute i full mundering och inte hunnit in i tid. Så helt ok såhär långt. Tror vi kan anse oss vara böjfria nu. Bra jobbat, barn!

Nu ska jag och rensa mina ögonbryn hos Wellness i Karis, sen grillfest med pinnbröd och varm kakao i skogen på vår bakgård, och sen lite Crossnature på kvällen! Träning gör mig så himla lycklig just nu. Varit på hiskeligt dåligt humör av diverse orsaker så när en äntligen får ligga i en snödriva och skrika ut sina aggressioner så känns livet så himla mycket bättre. Varför? Vetefan. Men behöver ni samma behandling så kom till parkourparken kl 19 ikväll. Det är välvärt. Vi har många nya med oss nu helt plötsligt, jättekul!

Uncategorized

En Vändag.

mommo

Så gick några dagar igen. Vi är repade från den här rundan av förkylningar och magont. Barnet skolas utan blöja på heltid och faktum är att vi gick tre hela dygn utan olyckor, på såväl dag som natt. Men inatt vaknade vi av illvrål där vid tre och möttes av en nedkissad unge så vi är nog liksom inte helt förbi detta ännu men det går åt rätt håll. Tur så skedde inte olyckan i vår säng. Vår nya madrass är liksom som min nya bebis, skyddar den med livet. Kiss är inte välkommet.

Igår firade jag Vändagen med att jobba i Serendipity klockan 10 till 16. Satte och redigerade ihop de nya menyerna och fotade mat. Inte sådär allvarligt betungande jobb. Drömmen egentligen, fick provsmaka frozen yogurth på arbetstid! Och bagels med bacon! Därtill så hade jag mommo med mig ett par timmar. Förstå att hon fyller 87 bast i år och satt där och sörplade slushies till tonerna av Bruce Springsteen och myste loss ordentligt när hon fick äta ”tåkä dä franskisar som är så gott!” Hon är nog i grym form. Får hoppas att man ens har hälften av spänsten om man tar sig lika långt i livet. Men men, en bra bonus av att inte nånsin ha haft körkort och alltid haft hundar, vardagsmotionen är liksom alltid där.

I övrigt så firade jag inte Vändagen i år heller. Jo, förresten så köpte jag två buketter tulpaner från Bukettmakaren som sen delades ut via Vård i Hemmet till såna som personalen känner att kanske behöver lite uppmuntran i form av blomster. Tycker jag var ett fint initiativ av Mari som drog igång det hela via Facebook. 45 buketter blommor hade delats ut så tycker det var ganska storslaget faktiskt. Hemma firade vi inte alls. Vi har blivit så askalas tråkiga att vi inte gör nåt ens gränsfall romantiskt längre. Eller ja, säger Greken att han sköter nattandet så är det liksom toppnivå. Måste skärpa oss.

I övrigt så känner jag vårtröttman lägga sig över mig som en blöt filt just nu. Blir alltid såhär när solen återvänder. Brukar vara repad i slutet av maj.