A star is born.

Såg A Star Is Born i fredags. Vilken fantastisk filmupplevelse. Är så mättad av slötittande på diverse skit på Netflix att det är sällan jag hittar nåt där jag faktiskt ens bryr mig om hur det går för rollfigurerna. Blivit på gränsen till emaptistörd känns det som ibland. Eller så produceras det orimligt mycket bajs just nu.

Men så plötsligt glimrar det till. Den här filmen hade så mycket fina egenskaper att jag nästan såg den en gång till på bio för att den var så bra, men sen kom jag på att jag inte är så hurja så får nöja mig med diverse Youtube-klipp istället. Lady Gaga var fantastiskt avskalad och långtifrån de baconklänningar hon annars sportar med. Äntligen fick man se henne prestera utan en massa fluff, och det var helt sinnessjukt bra.

Men, mest imponerad får jag väl ändå säga att jag var av Bradley Cooper. Han står nämligen som både regissör och huvudrollsinnehavare i detta drama och därtill har han helt plötsligt gått och lärt sig sjunga och spela gitarr. Om man ska säga nåt negativt så är det väl just det faktum att måste EN person liksom vara bra på allt? Tröstar mig med att han säkert är en röv i verkliga livet (antagligen inte). Han spelar dessutom totalt alkoholiserad på ett så fint sätt att man sympatiserar med honom igenom hela filmen trots att han beter sig som ett praktarsel.

Men jo, behöver ni få ur er ett skapligt gråt så gå och se denna. Önskar nästan att jag inte hade sett den redan utan hade det framför mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: