familjeliv · Good shit · småbarnsåren

En helg.

Vilken helg det blev! Den bara susade förbi i ett enda huj. Började ju ändå ganska rotigt med terrorattacken i Stockholm. Höll på att preppa mig själv och ungen för ett kalas då Flashen i telefonen från Aftonbladet dök upp. Och innan man fått klart för sig att alla nära och kära där i den byn var i trygghet så kändes det hela riktigt taskigt faktiskt. Eller ja, taskigt känns det ändå, om än inte alls oväntat. Det var så skumt för kvällen innan detta hände så låg jag i sängen och grät över nyhetsbilderna från gasattacken i Syrien. Gråter faktiskt väldigt sällan, men det kändes som om hela världen är totalt jävla vidrig när vi i realtid kan sitta och följa med föräldrar som sitter med sina döda spädbarn i armarna och gråter efter hjälp. Och man kan liksom inte göra nåt. Inget alls. Blev för mycket, så jag grät tills jag somnade. Så när nyheten från Stockholm kom så var jag bara tom.

3Men om något så har ju de senaste tidens nyhetsmisär fått en att sluta jomsa om oväsentligheter och bara köra på. Gick på cirkus, trots att jag kände att jag egentligen inte skulle ha orkat. Drog med mommo som aldrig varit på nåt sånt. Hon var överlycklig. Vi gick i pausen för då orkade Adrian inte mera. Men han höll ut längre än väntat ändå.

Resten av lördagen var jag och ungen utomhus. Vi planterade blommor, grävde upp gamla planteringar, cyklade, och städade gården. Vi gick ut nio på morgonen och ytterkläderna tog vi av oss halv sju på kvällen. Klockan åtta sa Adrian frivilligt att han går och lägger sig, och jag kunde sen ligga på soffan resten av kvällen. Frisk luft, så bäst.

612

På söndag åkte vi sen iväg till Bjärnå och kollade på ett gammalt slott med min kollega. Det var en såndär spontanresa som man borde ta sig tid för oftare. Matsäck med och mycket mera än så behöver ingen av oss för att roas. Välvärt ett besök. Ingenting är ju särskilt vackert därute just nu, men om några veckor är detta säkert finfint. Det var det ju faktiskt redan, brunheten till trots. Latokartanonkoski heter stället. Lätt för barnen att gå där också, men forsen är nog helt galet stark så håll knattarna i handen.

Och när vi kom hem ville ungen förstås inte in så vi fortsatte samvaron utomhus. Skruvade tusen skruvar, målade ägg, byggde ett fågelbo.  Och helt plötsligt hade fyra dagar på tumis gått och idag kommer Greken hem igen. Det är trevligt med tumistid med barnet, men nog är det himla skönt att vara två som delar på detta lilla liv. All respekt till er som kör solo och gör det med bravur.

45

Den här veckan blir det rådgivning och kalas. Och påsk förstås. Mera ägg åt folket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s