Uncategorized

Slutet av ett kapitel.

En ganska sugig vecka börjar äntligen lida mot sitt slut. Fick ett gallstensanfall förra fredagen som liksom satte stämningen för resten av veckan känns det som. Stod natten till lördagen och hulkade över vår köksö och trodde att jag skulle dö av smärtan i mellangärdet. Kändes som en rosenskimrande dröm att sen åka vidare på bröllopsfotografering till Drumsö med två timmar sömn i trunken. Nå, det gick bra och kom hem tillbaka hel och nästintill normal.

mja

Kunde äta nåt där strax efter sex på kvällen och sen kändes magen nästan ok igen. Men sen tog flunssan istället över vilket ledde till inte bara en, utan två, sjukfrånvarodagar på jobbet. Kändes lysande. Är fortfarande sjuk, men tillbaka på jobb hursomhelst. Tror en del av detta sjukdomstillstånd också är stress. Är konstant trött dessutom vilket gör allting väldigt tungt.

Och för att nu minimera allt som heter stress i mitt liv så har jag nu tagit det enorma och ångestladdade beslutet att efter sex år lägga min firma på is. Detta är naturligtvis inte resultatet av ett par dagars förkylning utan något som legat och grott och gnagt i över ett år nu. Det enda som hindrat mig är stoltheten. Det känns ledsamt att lägga ner nåt som är helt mitt, min andra bebis helt enkelt. Men, stoltheten är inget värt om allt annat känns ganska rotigt.

Egentligen så förändras ingenting för mina kunder, det är jag som får sisådär hundra rynkor mindre av att inte gå och släpa på detta mera. Sen jag bytte jobb för ett par år sedan har jag inte kunnat frilansa egentligen alls. Jag hinner inte, och för det andra så är det bara oschysst att konkurrera med min egen arbetsplats. Några enstaka kunder här och var har skötts vid sidan om allt annat. Detta har i sin tur lett till att jag haft ångesten kring allt pappersarbete som ska skötas med ett företag, men inte fått någon egentlig utdelning överhuvudtaget. För en människa som får kallsvettningar av ens skymten av brev från skattekontoret så är det inte helt optimalt att ha såna här pappershögar som släpar en i hasorna när man har väldigt mycket annat som ska skötas här i livet. Det känns liksom inte bra i magen längre.

Sist men inte minst så har liksom glädjen av att driva åt eget liksom lite försvunnit. Mest har det bara känns tungt att rådda runt med ännu en sak. Det är liksom inte helt lattjolajban att folk messar mig till mina privata konton på sociala medier nätterna och kvällarna igenom längre, eller blir sura om man inte svarar inom några timmar på mejl som skickats på en söndagsmorgon. Gränsen mellan mitt privata-jag och mitt jobb-jag har suddats ut och jag vill inte ha det så längre. Så, härmed rättar jag mig snällt in i ledet med övriga anställda och lämnar ansvaret och faktureringen över till någon annan.

Men ja, åter till er kunder så förändras ju ingenting egentligen. Endast att jag slutar svara på saker under helger och kvällar. Ni får nog ännu skicka när ni vill men svaren kommer inte mitt i natten längre. Sen så sköts alla pengar och fakturor via Fotofabriken vilket egentligen är den största vinsten för mig i det hela. Jag slipper befatta mig med stålarna överhuvudtaget. Studion i Karis står kvar, fotandet finns kvar, men det jag drar ner på är den där konstanta tillgängligheten. Detta, för att JAG ska finnas kvar.

Så, med dessa ord drar jag en lättnadens suck och drar in lite frisk luft i mina snoriga näsborrar. Välkommen våren och friheten!

img_0165

 

 

2 thoughts on “Slutet av ett kapitel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s