familjeliv · Good shit · Liv med bebis · småbarnsåren · Uncategorized

Barret.

Det har varit en tumishelg för mig och barnet, pappan åkte iväg på andra äventyr. Har försökt roa oss båda efter bästa förmåga så det har blivit pulkaåkning, handboll, middag hos mamma och pappa i ett par omgångar, maratontittande av the Jinx för mig (sjukt att jag inte sett förrän nu!) och sen lyckades vi med det mest väsentliga: ett besök hos frissan. Den här hårbollen åkte jag iväg med:fo%cc%88reAdrian har ärvt sin pappas hårväxt: blond, och helt kaotisk växttakt. Märkligt ändå att han hade typ tre hårstrån när han föddes och sen där vid sju månader hade han helt plötsligt utvecklat en fullständig frisyr. Och efter det har det bara liksom växt som ogräs. Tror vi tog honom till frissan första gången innan han var ett år. Och lördagens besök ligger väl där kring frissabesök nummer sex eller så. Hursom, good hair. Har bara en tendens att fluffa till sig nåt rysligt så efter ett tag ser han alltid ut som Barry Manilow. Men efter en perfekt liten klippsession där han satt snäll som ett ljus så kom jag hem med den här:23Så himla skönt för alla. Inga mera hårspännen och tofsar som bara ramlar av och krånglar. Hans hår trasslar sig även nåt enormt under nätterna så det här blir nog väldigt skönt. Märkligt nog så ser han så stor ut helt plötsligt.

Ibland slår det mig att vi snart är förbi det där småbarnskrånglet och allt vad det innebär med vaknätter och blöjor (torra på dagarna nu, huxflux). Nuförtiden när han går på handbollsmatch går han och handlar själv i kiosken, ser helt stört ut. Han når ju knappt upp till disken. Han klär på sig ytterkläderna själv, fick jag lära mig förra veckan. Har hela tiden trott han inte kan, bara för att inse att det är jag som inte låtit honom fixa det själv. Men, han hittar ju fortfarande på lite för mycket hyss. Just nu har det blivit nånslags sport i att rita med tuschpennor på alla ytor han kommer åt, inklusive sina egna kläder och händer. Inte så lattjolajban.

Men det är märkligt ändå, hur fort en glömmer de har tre första åren. Läste igenom gamla inlägg häromdagen och det är nog en ryslig tur att den här bloggen finns för när jag läser känns det som om någon annan skrivit historien om vårt liv, för jag har absolut INGA egna minnen av den här tiden. Möjligtvis är det väl så att vi själva var så trötta i huvudet att det inte fanns utrymme på hårdskivan att ens spara ner den där informationen. Eller så är det naturens egna geniala sätt att bibehålla reproduktionen. Skulle folk minnas hur en mår efter fem sömnlösa nätter på raken hade nog alla steriliserat sig innan ungen ens fyllt halvåret.

Men glad ändå, att det var just den här mini-mannen som flyttade in hos den 14 april 2014. Tusentals timmar minus på sömnkontot, tusentals pussar och kramar plus på kärlekskontot.

2aAdrian tre veckor<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s