Uncategorized

Ut på tur, aldrig sur.

Så är vi tillbaka i business igen efter all denna ledighet. Förde glatt barnet till dagis förrförra måndagen och tänkte inte så mycket på det faktum att där var endast cirka tio barn på hela dagiset. Har folk jullov ännu? var min spontana tanke. På onsdag var vår vanliga personal på plats och då undrade dom om jag missat det faktum att Adrian var inskriven som ledig och borde inte heller varit där på hela veckan, nåt som jag tydligen skrivit in i alla dessa blanketter för tre månader sedan. Grattis. Årets Mamma här hej! Kände mig så jävla dum i huvudet. Nå, nu har ju han en heltidsplats oberoende så det var inte så farligt sa dom men kände mig ändå helt jävla disträ och dum som ALDRIG kommer ihåg sånt här.

Vi fortsatte veckan på samma lysande spår. I duschen samma kväll så tog barnet ett litet för glatt skutt och ramlade och slog skallen i kakelgolvet. Plockade upp honom EN sekund efter att det där hände och ändå hade han då redan en bula i storlek av en pingisboll som stod rakt ut.  Fy fan vad jag fick panik! Efter några lugnande samtal och ett barn som mest bara ville ha äppel och inte var så brydd över en bula så taggade jag ner. Sov förstås som en kratta eftersom jag trodde att han nu var skadad fooo evööö! Nå, han tog det bättre än jag. Men satan alltså DEN känslan när huvudet bara smäller i golvet.

I övrigt så har försökt skola barnet i utomhuslivets glädje och det går ju fint. Har själv i princip enbart minnen från min barndom där jag leker utomhus så känner att någon positiv effekt måste det väl ha. I ärlighetens namn skulle han ju mer än gärna vara utomhus dygnet runt, det är mest jag som är så jävla trött och frusen och trött på overaller och handskar och svettig fleece att vi hellre sitter inne och bygger duplo. Men förra helgen var vi i hederliga Sandobacken och åkte pulka med Jennifer (jag var livrädd). Och den här helgen åkte vi upp på lilla lövkullaberget och grillade korv. Behöver inte vara så omständigt, men ack så skönt. Framförallt skönt för barnet som taggar ner betydligt när vi är ute vilket i sin tur leder till att vi inte är konstant i luven på varandra.

img_9511img_9515

One thought on “Ut på tur, aldrig sur.

  1. Känslan när barnet drar i backen eller kakelgolvet..fy fan! Så snabb är man väl aldrig som då och så skit mår man heller inte någon annan gång. Tur att det gick bra för honom men förstår helt din känsla.
    Jag önskar att jag skulle vara en utemänniska. Dottern älskar att vara ute och rulla runt i den lilla snön som finns. Sonen (snart2år) inte lika impad, tycker nog inte alls om att vara påbyltad med en massa kläder och inte kunna röra sig som man vill. Skulle han få välja blir det Pippi på tv:n dagarna långa och tyvärr överensstämmer det ganska ofta med känslan för oss föräldrar…en stund i soffan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s