Uncategorized

Att uppfostra en pojke.

14658225_10154439231410470_2024088046_n

Ibland är det nyttigt att turista lite på hemmaplan. Så i eftermiddags packade jag barnet in i bilen och begav mig till Kopparudden i Svartå. Vi gick naturstig och grillade korv. Gött! Mindre gött att jag var tvungen att bära ovannämnda kis på axlarna cirka hela rutten för terrängen var lite för svår för någon som är tre äpplen hög. Men vi tog oss igenom, och fint var det.

Han börjar var i en såndär fin ålder att hitta på saker med nu. Eller ja, HAN hittar ju på saker hela tiden men jag menar saker som kanske är roligare för oss som föräldrar än att rita med gul tuschpenna över den gråa soffan. Just nu händer det så himla mycket innanför det där pannbenet, förstår inte varifrån han river fram alla dessa bisarra historier han kommer med. Och alla dessa outtröttliga frågor: ”Mamma… varifrån kommer nysningen?” Ummmm, från näsan liksom? ”Mamma, var är månen på dagen? Gömmer den sig i skogen?” Japp. ”Mamma, var är din pippeli?” Umm…

Det är lite konstigt men jag har på nåt sätt alltid vetat att det är pojkar jag kommer att uppfostra. Mycket märkligt, men det har liksom alltid känts så. Eller ja, kanske det bara blivit en sådan känsla eftersom jag i hela mitt liv varit omgiven av just gossebarn. Vuxit upp mellan tre bröder, bara sett pojkar födas in i släktgrenarna de senaste tio åren.

Men det är först nu jag börjar inse ansvaret av att just axla uppgiften att uppfostra en vettig snubbe. Det är redan nu jag ser mig manad att sätta gränserna. Jag menar, sitter här med tanken att VI fått i uppgift att uppfostra en typ som vunnit högvinsten i privilegielotteriet: VIT, MAN. Hur gör man för att inte den här typen ska bli en total rövhatt bara p.g.a. att han högst antagligen aldrig kommer att förstå vardagsförtryck som drabbar en rasifierad eller någon som inte är en cisperson? Jag menar, vi här i Norden har växt upp i en miljö som är ungefär den mest liberala på planeten men ändå stöter jag DAGLIGEN på snubbar som beter sig som om dom just klivit ut ur en grotta på stenåldern. I alla åldrar kommer dom. Sexism och nedvärderande beteende, allmänt förklätt som nåt absurt smicker eller ”kan du inte ta ett skämt, höhöh?”

14725343_10154439337590470_888905165_oPräntar hundra gånger per dag in i huvudet på honom vikten av att vara snäll, mot alla. Man får inte sparka, man får inte bita, man får inte slåss. (Vissa dagar går det hem bättre än andra, oftast så möts jag av ett ”Varför?” till precis alla mina resonemang.) Försöker benhårt få honom att första vikten av att detta är MIN kropp, detta är DIN kropp. Man måste inte kramas om man inte vill, man får säga nej, trots att man är liten. Man städar undan sina egna röror, och man hjälps åt med saker. Man säger tack, och man ber snällt om saker. Och alla får gråta. Ibland måste man.

Efter dessa, inte överraskande överhuvudtaget, härvorna med Donald Trump a’la Grab Them By The Pussy så känns det ännu mera aktuellt att få dessa gossebarn att förstå vikten av att respektera rätten till ens egen kropp. Just det där som Trump beskriver så välartikulerat är något som drabbade mig på en semesterresa i Sverige i en inte alltför avlägsen dåtid. Gick runt på en brygga med cirka tusen andra människor då nåt jävla as bara bestämde sig för att stoppa handen mellan benen på mig. Mitt bland med allt folk, helt utan skrupler eller eftertanke. Jag hann inte ens reagera, så jävla ställd blev jag. Nu i efterhand hade jag ju mer än gärna slagit idioten på käften men just där och då blev jag bara så chockad så jag inte ens förstod vad som hände, att någon ens gör sånt. Så. Jävla. Vidrigt.

Menar verkligen inte att jag är perfekt i den här mammarollen, jag är ju nybörjare som alla andra som försöker traggla sig igenom den här uppgiften. Men jag försöker verkligen tänka till lite. Vill inte bli den där som säger ”pojkar är pojkar” och urskuldar svinaktigt beteende. Sen kan ju folk bli svin ändå, men det kan ju inte skada att börja lära dem folkvett från start.

Men jo, vi kämpar vidare i den här strävan att uppfostra vettiga ungar, barn som inte behöver stampa på andra.

fd

 

 

6 thoughts on “Att uppfostra en pojke.

  1. Jag håller SÅ med här! Problemet i vårt hushåll är kanske att sambon inte på samma bana. Ingen rasist eller kvinnohatare , men däremot bussig på att ”skämta” om det ena och det anses på ett icke respektfullt sätt. Han tänker inte på att det sätter spår i lillkillena huvud redan från start. What to do?

  2. Jesss you’re back! 🙌🏼 Måste läsa ikapp mej. Även jag funderar på detta nästan dagligen. Diskuterar intensivt med Tommy. Oftast är vi överens, men ibland märker jag att man själv är så jävla förstörd och inrutad med att ”vissa saker är på vissa sätt”. Tyvärr. Ett steg i taget i rätt riktning. Det är värt att kämpa för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s