No more napp.

image

Och så var vi nappfria. Tack för alla tips! Av alla småbarnsutvecklingsfaser så var denna nog den enklaste av dom alla. På fredag kväll sa jag till barnet att påskpupuns bebisar behöver hans nappar, i utbyte får han antagligen ett paket. Han var fullt upptagen av sina påskägg just då så han var inte så fokuserad när jag samlade ihop alla nappar och la dem i en burk på terassen. Några minuter senare sa jag att det knackar på dörren och att det nu antagligen kommit ett paket. En Brandman Sam-bil! Kova juttu! Nå, en halvtimme senare var det dags för läggning och hade stålsatt mig för århundradets skrikfest. Den uteblev. Han frågade cirka sjuhundra gånger var tutten är men accepterade att dom var i skogen med pupuna. Somnade utan minsta lilla skrik. Kväll två frågade han två gånger. Och nu frågar han inte alls. Det var den historien. På dagis gick det lika fint utan den, och hos fammo likaså. Vi är således befriade. Slut på kvällar med gallskrikande unge som tappat den enda nappen i hela huset under sängen i mörkret. Slut på maniskt letande på morgonen innan dagis.

Så. Jädrans. Skönt. Bra jobbat, barn!

En reaktion på ”No more napp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s