Liv med barn · Liv med bebis · Uncategorized

Bebetolistan.

UnderbaraClara hade en fin liten lista som jag lånar rakt av för jag är så ofantligt icke-kreativ just nu.

skacc88rmavbild-2015-03-20-kl-09-01-26

När blev du mamma? 14 april 2014. Då var jag hela 31 år gammal.

Hur många barn har du? Ett, men ibland känns det som sju. Han är ju världens finaste lilla kis men alltså jag förstår varför folk håller sig till enbarnspolitik om vi säger så.

Var graviditeterna planerade? Nja, inte direkt. Kommer ju dock från ett väldigt fertilt stamträd så det tog nog inte hemskt länge efter att jag slutade med mina piller tills ungen var på väg.

ett

När berättade du om graviditeterna? För Mavve, typ i vecka 2-3? Har aldrig sett en så uppriktigt ställd person. Han förstod ingenting. Och krapula hade han dessutom. Tror inte han hämtat sig ännu. Resten av gänget informerade vi efter första ultraljudet. Alla var hemskt glada. Mommo visste det redan i vecka sex, hon hade sett ett sken i mina ögon, sa hon. Helt jävla märkligt.

Hur många barn vill du ha? Ja-a, svårt… Egentligen skulle jag vilja ha en till om det bara var möjligt. Men alltså sen tanken på en graviditet, förlossning, och 18 sömnlösa månader till… tja…

Tätt ihop eller långt isär? Tycker ju själv att tre år emellan är ganska lämpligt, men det betyder att jag skulle vara gravid under detta år och det tror jag ju liksom inte att kommer att ske. Därtill så är min partner inte ens lite sugen på flera så tveksamt att det ens blir en till. Och sen ska jag ju inte ta för givet att det ens går att få flera.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna? Jo, en hel del faktiskt. Hade ju världshistoriens mest skonsamma graviditet så tanken fanns ju hela tiden att nåt måste vara fel eftersom det liksom inte var nåt jox med kroppen överhuvudtaget. Jag märkte att nåt var off när jag var i matbutiken och kände lukten av strömming och började må illa. Vet inte ens varför men gick direkt till apoteket och köpte ett test. En kvart senare visste jag att jag var gravid. Och det var det enda illamående jag hade under hela graviditeten (förutom spysjuka 5 dagar innan förlossning). Ingen foglossning, inget ryggont, ingen trötthet. Ja, egentligen var jag bara osocial i nio månader. Orättvist, jag vet.

2a

Gillade du att vara gravid? Nej, inte så värst. Enda sköna var att jag kunde puta med magen utan att känna mig tjock.

Visste du vilket kön det skulle bli? Nix. Men hade det blivit en flicka så hade jag blivit ytterst förvånad. Båda mina bröder hade bara pojkar då, på Mavves sida finns inga flickor överhuvudtaget på tre generationer. Men vi tog inte reda på nåt via ultran eller så, trots att Greken ville.

Apropå förlossningar. Hur har de varit? Lätt. Ja, oskönt är det ju men alltså fick inte ens epidural för jag var tydligen inte tillräckligt lidande. Låg i ett badkar och när det hela var olidligt och jag ville ha epidural så fick jag budet att nu var jag öppen så det var bara att trycka på. Snopet. Fick lustgas och sen var han ute en timme senare. Världens märkligaste känsla, att forcera ut ett liv genom din egen kropp. Vilken jävla urkraft! Däremot, tiden efteråt var en fruktansvärd chock. Det där först wc-besöket alltså… ajajajaj.

ut8

Hur var första bebistiden? Förvirrande. Har aldrig varit en såndär som tycker om spädbarn och går fram och gullar med dom och så. Ganska kämpigt med sömnen och amningen som jag verkligen föraktade. Men lugnt egentligen, borde bara ha taggat ner lite. Och sen efter att han fyllde ett så har det mest varit kaostiskt. Det är NU han börjar bli lite människa, och det har jag längtat efter. Nu pratar vi med varandra och han kommer och kramas. Fint.

Hade du bestämt namnen sedan innan? Nomikos var klart sedan länge, det var bara frågan om det skulle bli förnamn eller mellannamn. Men vi valde ändå Adrian sen eftersom vi ville ha ett namn som funkar på svenska, finska, och engelska, och som inte kräver stavningsförklaring. Och så måste det funka med Mavrostomos. Dessutom tycker jag så himla mycket om det namnet och har ingen i min direkta närhet som heter så. Hade en lista på ett antal namn men detta blev klart på bb efter typ ett dygn. Äh, ska vi inte bara ta Adrian? Okej då. Och så var det bestämt.

Ett råd till blivande mödrar? Vill inte ge råd, undanbad dom själv om jag inte själv frågade. Man gör så gott man kan. Enda jag såhär personligen kan säga är att ta ut det där första året till max. Skit i jobb och oväsentligheter som skapar stress. Res iväg om ni har möjlighet!

Over and out.

blog32

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s