Jobb eller jobbigt · Liv med bebis

Sommaren är lång. Och strävsam.

IMG_4515

Mitt barn har hunnit bli ett år och fyra månader redan. Nu känns han nästan som en människa. Ja, en människa totalt utan självbevarelsedrift och kanske aning för mycket egen vilja men likväl, en människa. Under sommaren har han dessutom utvecklats till en liten papegoja. Han pratar, pratar, pratar och pratar lite till. På två språk dessutom, vilket är helt fantastiskt. Begär han mera mat på svenska så skriker han MERA MERA MERA och säger man att det är slut så kontrar han med LISÄÄ! Så härligt ändå, att han får det andra inhemska helt gratis och kommer att slippa traggla sig igenom helt horribel finsk grammatik när han blir lite äldre. Ännu mera fascinerande att han redan gör en så distinkt skillnad mellan språken att han använder ytterst lite finska med oss, medan han med fammo enbart kommunicerar på det språket. Det går framåt i en hejdlös takt och det är så otroligt spännande att han helt plötsligt förstår vad man säger när man ber honom gå och hämta sina skor.

Sen fasar jag ju nog för hur han kommer att bli när han närmar sig trotsåldern för han uppvisar redan nu liiiiite för mycket egenvilja och ibland så stirrar han bara på en och säger när man ber honom göra som man säger. Just nu är det svårast för honom att inte hålla på och peta våra kattungar i öronen då han är så grymt fascinerad av just kroppsdelar. Napa är liksom månadens ord och det blir lite lagom jobbigt när han ska hålla på och lyfta på random människors kläder för att säkerställa att naveln finns där den ska.

Dagis har kommit igång igen och som det ser ut nu så har vi lyxen att kunna fortsätta med de två dagar i veckan vi klarat oss på sen i våras. Resten av tiden hänger han med Greken och sen en dag med mig då jag fortfarande kör 80% på jobbet. Funkar fint. Han trivs på sin arbetsplats vilket nog underlättar livet betydligt. Hoppas bara att vi inte får en helveteshöst med flunssor och löss och annat skit. Han körde ju med fem dagars feber här förra veckan och det var minsann en pärs. För hela familjen. Jag mådde själv ganska dåligt i drygt två dygn vilket ju inte är nån höjdare när man sen ännu ska tampas med en liten knatt som hatar allting just då. Men men, vi är på benen igen. Och vi hoppas att det fortsätter så.

Sommaren har varit ganska tung kan jag konstatera nu när den närmar sig sitt slut. Har igen jobbat kanske aningen för mycket och igen lovat mig själv att inte ta mera jobb till hösten än det som redan är bokat. Jag orkar helt enkelt inte. Min vilopuls ligger aldrig lägre än 80 vilket inte är normalt nånstans. Har en del bröllop bokade under hösten, en mässa i Stockholm, och lite annat smått och gott men mera tänker jag inte ta. Jag orkar helt enkelt inte. Det går inte att jobba såhär intensivt i ett halvår. Jag går sönder. Familjen går sönder. Just nu mår min kropp riktigt jävla illa. Armen är totalt paj , huden producerar nya finnar på daglig basis, och det är en kamp att ens få till en normal måltid. Bara skit. Hela vårens träningsslit är totalt åt helvete bortkastat och det tagit mig tills nu att äntligen hitta nånslags träningsglädje igen. Får igen se över prioriteringarna och helt enkelt inte jobba bara för sakens skull, utan jobba för att det är roligt. Det är helt jävla sjukt att bara ta åt sig mera jobb trots att det innebär att vilopulsen antagligen slutar på 100 om jag låter det fortgå. Har inte haft en enda helg utan stress eller program sen början av maj. Vilket jävla slöseri ändå.

Men ja, det är ju allting självvalt. Och nu väljer jag bort allt annat igen innan det blir svart i skallen. Jobbet får hållas på normala arbetstider i veckorna och helgerna ska inte tillbringas i ett enda jävla livspussel. Träningen ska styras upp till minst tre pass i veckan för psykets skull, och måste börja veckohandla igen innan jag föräter mig på frysdiskvaror. Typ så. Igen. Bromsa mig när ni ser att jag igen susar iväg.

Och just ja, blev faster igen i söndags! Första flickan av åtta barnbarn. Hurra!

 

2 thoughts on “Sommaren är lång. Och strävsam.

  1. Har HELT missat att ni skaffat kattungar, mega huippu!! Hur fick du Greken overtalad, eller ar det bara hundar som var no no? KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s