Där igen.

IMG_4467Sömn har vi ju sannerligen inte varit bortskämda med i det här hushållet sen barnet flyttade in. Är nästan provocerad till gränsen av fysiskt våld av människor som haft barn som sussat sött sen de ramlade ur livmodern. Men vi har ju vant oss. Och nu när Adrian faktiskt under hela sommaren sovit rätt så gött, sådär lyxigt som bara ETT uppvak per natt, ibland inget, och uppstigning vid sju, så blev man ju van med att få sina timmar ostört sussas per natt. Därför är det som om någon slagit mig i huvudet med en jävla plåthink fylld med skrot när han nu sen i fredags sovit sådär sammanhängande cirka tre timmar i stöten. Med tur.

Den stackars saten har dragit på sig nån mysig feber som pendlat där mellan 40,3 och 37,5 sen han kom hem från dagis på fredag. Så jättesynd om honom. Och SÅÅÅÅÅ opasslig helg för detta. Hela familjen hade sanslösa mängder jobb att ta sig igenom, hela släkten på språng, och lägg till ett par sinnessjuka kattungar som flyttat in här och ni har receptet på en soppa som gör den här kvinnan rent ut sagt sjuk i huvudet. Snittat par timmar sömn per natt, kravlat mig upp med snorig och extremt plåstrig unge, och sen försökt ta mig igenom ett minutschema utan att bryta ihop mentalt. Idag blev det liksom pusslas delux och det är en himla tur att jag har en flexibel chef som förstår vidden av en sånhär tillvaro och jag kunde deltidsjobba idag, och Greken likaså.

Barnet besökte doktorn som inte kunde konstatera nåt annat än att ungen är febrig och förkyld. Bara att vänta ut. Kul va? Och som toppen av detta härliga så har jag nu också börjat darra och känna mig snorig och jag tar seriöst snart en menolippu till Australien om detta nu inte ger med sig. Åker jag på en likadan influensa som i våras så lägger jag mig bara ner direkt. EN. KESTÄ. Därtill så har min högra arm nu börjat säga åt mig att ta det lite piano för den har låst sig ganska rejält. Högst antagligen en följd av en stimulerande sommar på fotofronten. Nå, eftersom nu allt suger så stenhårt balle så åker den här familjen bort imorn. En natt i lugn och ro på hotell.

Vad är det egentligen med kroppen som gör att så fort som man börjar ta hand om den med träning och iver, så väljer den att visa mittfingret och börja krångla? Fucker.

En reaktion på ”Där igen.

  1. Oh noes! Jag känner igen mig, genast jag satsar på träningen så kommer flunsan. Fick rådet att ta det lite lugnare, inte slita ut mig varje dag hela tiden. Kanske kroppen behöver en stund för att komma igen. Hoppas du klarar dig undan med en kortare flunsa. Kämpa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s