Manic Monday.

Gokväll, gokväll! Dagarna bara försvinner, hinner inte med. Märks att det är högsäsong i min bransch. Hinner knappt äta lunch så är klockan fem och jag åker hem och plockar upp barn och sen försvinner kvällen i ett enda sus och dus. Pöjken vår har lärt sig gå och det är en konstant hjärtinfarkt. PANIK! Han är överallt hela tiden. I lördags klättrade han på tre sekunder upp på sin lilla stol, släppte taget, och ramlade handlöst i golvet. Fick sån grov ångest av den där sekunden när jag såg att den arma ungen släpper och vurpar i golvet att jag nästan hyperventlilerar vid bara tanken. HUJ! Nå, förhoppningsvis gick det bra. Bula och blåmärke blev det ju, men i övrigt är han som han brukar, d.v.s. jävligt vild. Därtill så babbalar han konstant. Otroligt hur fort en såndär liten plockar upp ett nätt litet ordförråd. Det är nu man måste börja passa sig för dom där härliga kariska svordomarna som dyker upp här och var.

I övrigt så har dagarna gått i jobbets tecken. Jobbade sporadiskt både lördag och söndag. Nästa vecka börjar studentfotograferingarna vilket innebär att jag inte har något liv alls måndag till lördag. Husehållet kommer att se nätt ut. Och kvinnan med för den delen. Och så kommer juni direkt därpå vilket innebär att bröllopen drar igång. Tror jag har åtta inbokade de kommande månaderna? Typ. Detta innebär att jag har EN ledig helg inplanerad fram till september. Då ska jag häcka på stugan. Spelar ingen roll om det snöar då, jag ska bara ligga på en ö i havet och jäsa.

Det är lite lustigt det här med jobbet. Både jag och Greken går just nu inför våra mest intensiva jobbmånader, medan alla andra räknar ner till ledigheter. Vi är helt införstådda med att tidigare års glansdagar med fem veckors ledigt drischande är ett minne blott. Vackert så, egentligen så funkar det helt ok. Vi prioriterar långresor på vintern istället. Den mörka delen av det här året suger ändå så hårt balle att då stör det nog inte så jättemycket att vi inte står här och lipar sen. Men kommer att sakna det där planlösa, att bara kunna sticka iväg på en spontanresa till svenska västkusten och dricka vin och äta räkor i två veckor. Nå, vi får bara längta till sandstränder och poolhäng om ett halvår eller så. Och så gäller det att nappa några långhelger här och var (hur det nu sen ska gå).

Andra grejer då? Jo, sista Mad Men sändes inatt. Var tvungen att titta på det före jobbet imorse för jag var så rädd att nån idiot skulle spoila det på nätet innan jag hann titta. Så jag såg, och grät en skvätt. Ett bra slut på en fantastisk serie. Kommer att saknas, men det var bra att det sattes punkt nu.

Och sen till sist: Om ni inte lyssnat på P3-Dokumentär tidigare så ska ni definitivt göra det den här veckan. Mordet på John Hron står i fokus och jag är seriöst så jävla förbannad och ledsen efter att ha lyssnat på den vidriga historien om hur några tonåringar slår ihjäl en 14-årig pojke sommaren 1995. Vedervärdig historia. Gråter. Här hittar ni den. Kan laddas ner som podd till telefonen också.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s