Ett adjö.

IMG_5940Klockan är strax halv elva på kvällen och här sitter jag framför Titanic och undrar om Leonardo Dicaprio faktiskt såg såhär himla ung ut i den här filmen, eller om det är jag som blivit lastgammal? Han ser ju ut som om han vore tolv, den gode Jack. Det är första gången på jag vet inte hur länge som jag ens sitter stilla i soffan och inte gör någonting nödvändigt överhuvudtaget. Och det är så skönt att jag nästan vill släppa en tår. Men orkar inte vänta på att Jack flyter där på isflaket om en timme för att uppnå den visionen så jag tror jag tänker leta reda på nån annan sorglig skitfilm jag sett hundra gånger, hoppa till slutet, och sen slockna gött i egen säng. Är totalt slut som artist.

Igår bakade och fixade jag från åtta på morgonen tills klockan fyra då jag var redo för avskedsfest med mina fina kollegor på Västis. Blev en sjukt rolig kväll och när de sista typerna stapplade ut från Serendi klockan två inatt så kändes det som att nu var det vekligen slut på den eran. Förhoppningsvis håller jag kvar kompisarna som jag trots allt hängt med de senaste åtta åren. Ajöss, skutan! Det var fint att ha världens bästa jobb under en så låg tid. Mot nya äventyr! Sanne, som har egna höns på gården, kom över med denna ljuvliga korg fylld med deras egna ägg. Så fina!

Barnet kom hem från fammo på ett sprudlande humör imorse och det höll i sig hela dagen. Han var sådär ljuvligt gosig och glad hela dagen. Gick ut och gå en timme på kvällen och han sa inte ett knyst, bara satt och spanade. Förra promenade var han totalt galen och det var den gode Renja som föreslog att jag kanske skulle vända vagnen så att han sitter med nunan framåt och kan titta på nåt annat än mig, och det var nog det bästa som kunde hända i den gossens liv för nu kan vi gå ut och gå utan att tvingas fundera ut om han ska sova eftersom han vägrade sitta där vaken. Och nu sover den lilla mannen i sitt rum och jag hoppas att han får sova gott hela natten, speciellt eftersom den stackars pappan dragit ett arbetspass som började nio imorse, och avslutas två inatt. Kvällen innan jobbade han till halv tre. Han kommer att var helt knäckt imorn om inte natten löper bra nu. Företagande, it is the shit.

Imorn blir det Crossnature på morgonen, om natten går någorlunda ok. Är helt jävla sliten i hela kroppen just nu. Blev sju träningspass den här veckan så är lite mör. Ett av dom var dessutom ett Crossfit-pass i Lojo. Och den jäkeln kändes idag, två dygn senare. Trött i alla muskler just nu, främst i hjärnmuskeln. Inser att det enda jag gör för tillfället är umgås med Adrian, jobbar, och tränar. All övrig social samvaro faller helt bort. Dygnets timmar räcker inte till. Och vackert så, ärligt talat så orkar jag inte umgås så mycket just nu ändå. Lyxen är detta just nu, när det är tyst i huset och jag just ätit, och jag vet att jag just får slänga huvudet på dynan om cirka tre minuter.

Och så gick den sista helgen av mitt mammalediga år. Två dagar ledigt ännu då jag tror att jag ska lyxa till det och ta avkomman till simhallen, kanske en sväng till Kasvihuoneilmiö, och så förbereda mig mentalt på min nya karriär. Helt sjukt att jag börjar jobba om några ynka dagar. Skönt på många sätt, vemodigt på andra. Pappan i huset får ta över hemmalivet ett tag. Livet.

En reaktion på ”Ett adjö.

  1. De där med Leonardo di Caprio, PRECIS min tanke!! Minns ju han som världens hunk i filmen, men såg han faktiskt ut som en fjortis?! Vi tyckte att vi ju visste hur filmen sluta, så stängde av och gick till sängs… Smart drag då avkommorna ville ta morgon 6.30!! Som visade sig vara 7.30… Newsflash att de blev sommartid liksom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s