Tjock på smällen.

Suttit och varvat ner nerverna under kvällen lite efter en dag med spring hit och dit. Suttit och jobbat vid datorn all ledig tid och försöker ordningsställa ett bröllop som jag fotade för två veckor sen. Det går fint att jobba hemma, men när Adrian kommer hem från dagis så ska ju full fokus vara på honom så då måste man bara släppa allt. Och det måste ju vara okej. Han är ju prio nummer ett. Problemet är bara att sen när han lägger sig så dyker alla MÅSTEN upp igen och sen blir jag ytterst stressad av tanken på att jag kunde jobba järnet nu. Men, ikväll tog jag paus. MÅSTE ta paus.

Så, jag hamnade mitt i en debatt kring temat övervikt under graviditet. Utgångspunkten är Olga Rönnbergs debattartikel här, om hur hon upplever att vården inte tar sitt ansvar och ser till att informera om riskerna med att bara äta choko i nio månader. Att äta för två, när den ena faktiskt inte behöver äta Ben&Jerry’s på flera år ännu. Lite halvförvirrande text, kan jag tycka. Men hon är ganska svartvit i sitt tänkande. Ganska hård. Hursomhelst, detta tog i hus i helvete hos Lady Dahmer som tycker Olga är dum i huvudet. Att hon gör pengar på kvinnors redan befintliga självförakt och att det INTE FINNS en enda kvinna därute som inte fattar hur man blir fet. Och vill man vara fet som ett hus får man vara det då. Också väldigt svartvit i sitt tänkande. På alla fronter.

Ni får läsa in er själva, orkar inte referera mera. Men började tänka på mina egna farhågor inför graviditeten. (Den ifjol alltså, är verkligen inte på smällen.) Tänkte långt innan inskrivningen på rådgivningen om hur bemötandet skulle bli där. Under åren som bebisfotograf har jag fått höra ganska sjuka historier om rent ut sagt pissiga vårdare på dessa rådgivningar som typ varit ett steg ifrån att be folk banta mitt under graviditeten. Kvinnor som fått grov ångest att tvingas ställa sig på vågen stup i kvarten och fått uppmaningar att röra sig mera och äta mindre. Hade grov panik över den inkommande fatshamingen som jag väntade på när jag skulle börja gå på kontroller. HATAR att tvingas ställa mig på vågen inför folk. HATAR.

Men, jag hade tur. Jag vägdes ju varje gång och sådär men inte en enda gång diskuterades överhuvudtaget något annat än barnets mående och typ mitt blodtryck (som var lite högt i en dryg månad). Och bra så. Hade ju dock en väldigt enkel graviditet. Aldrig illamående, ingen foglossning, kunde röra mig fritt i nio månader. Hade således inga direkt sug efter en massa godis eller att leva på rostbröd som vissa stackars kvinns får leva med då de mår illa 24/7. Däremot så slutade jag faktiskt äta socker i typ sjätte månaden. Kände att jag faktiskt inte ville svulla loss och få kassa värden och en hemskt jobbig tid efteråt. Hade inte ens sug, märkligt nog. Slutade på tolv kilo plus från inskrivningsdatum till förlossning. Däremot så åt jag ju sen allt som kom emot mig de sju månader som följde förlossningen. Allt skulle ju ändå rinna av vid amning. Ööööh, it didn’t. Gick upp. Och nu, ETT ÅR senare är jag ungefär tillbaka där jag började.

Tillbaka till debatten. Vad är egentligen rådgivningens ansvar i detta? Ska man verkligen hålla på och vikthetsa någon som är i det där läget? Är dessa personer även kostrådgivare? Då menar jag inte i stil med ”ät broccoli och gå ut och gå!” Ska de se det som sin plikt att hålla på och joxa med kilona när någon har perfekta värden annars? Ska man alls tvingas väga sig? Hur ska man ens bemöta någon med övervikt redan innan? Jag menar, vi som är tjocka vet ju varför vi är tjocka. Skrämseltaktik funkar sällan som nåt hemskt sporrande, snarare blir vi ätstörda åt ena eller andra hållet. Jag frågar för jag hade faktiskt inte en aning om att det ens var valbart, att väga sig alltså. I Sverige tycks man få välja i mycket större utsträckning än här, eller är det bara så jag uppfattat det?

Hurdant mottagande har du som varit/är gravid fått i den här frågan? Har ni alls fått någon feedback om vikten eller har det varit en icke-fråga?

Sen måste jag säga att det var förbannat störande att inte omgivningen heller bara kan få låta en vara gravid utan ser det som sin möjlighet att få utlopp för år av obehandlad Tourettes och känner sig tvungna att skrika ut varenda tanke de har om ens bula! ”Oj vad liten den är!” ”Oj, vad du måste ha ätit bulle då, höhö!” ”FÅR JAG KÄNNA!?” ”Tänk nu på att inte äta för två!” ”Ät allt som du kan nu för nu får du!” Seriöst, people… my bump, my business! Skit i att kleta eller röra någons mage eller bedömma omfånget eller skoja till det. Inte går jag heller fram till tjocka farbröder på stan och frågar om det möjligtvis gömmer sig tvillingar där inne.

Over and out.

Skärmavbild 2015-03-20 kl. 09.01.26Sista bilden jag tog på min mage. Känns absurt att detta var för ett år sedan.

16 reaktioner på ”Tjock på smällen.

  1. SÅ BRA INLÄGG! Jag var överviktig när jag blev gravid, och fick höra att jag helst inte skulle gå upp just nånting de första 20 veckorna, vilket jag inte heller gjorde. Men nu… Jag vill inte längre väga mig på rådgivningen, för då får jag höra saker som ”kanske du borde ta en salladsdag” och ”kom ihåg att promenera massor!” trots att jag äter MYCKET hälsosammare som gravid än som icke-gravid… Dessutom har jag ju lidit av ischias vilket gör att jag kan gå ungefär 1 km utan att få grymt ont. Har gått upp närmare 15 kg men ser inte den vikten nånstans på min egen kropp utan allt är liksom ”mag-vikt” så får se hur mycket av det som blir på BB. Har blivit så trött på gnället om min vikt att jag tjatar sönder öronen på alla om hur jag tycker det är så onödigt att kommentera det på varje rådgivningsbesök, liksom kom igen, vilken normal människa går upp nästan 3 kg på 10 dagar som icke-gravid? All vikt KAN ju inte vara EGET FEL (så att säga)… Åh, kunde svamla i evigheter om detta. 300-400 gram i veckan hade varit okej att gå upp enligt barnmorskan, men… Jag kan väl inte börja banta i vecka 38 heller?!

    • Jag har ännu halva graviditeten kvar men har redan ångest inför varje rådgivningsbesök där man tvingas ställa sig på vågen å sen höra att man är överviktig och absolut inte få gå upp för många kg, helst så lite som möjligt. Ät hälsosamt och motionera mycket. Blir så ledsen för jag mår redan dåligt över min vikt, men de e fan inte lätt med alla gravidcravings man får heller. Jag vet att jag väger för mycket men det tycker ja inte att de behöver påpeka varenda jävla gång. Ja e ju för fan gravid och hur lätt är det då att inte gå upp liksom??? Känns ju ibland som att de man bemöts av aldrig varit gravida själva när de inte kan sätta sig in i ens situation och ha lite medlidande istället för att man ska sitta där å må dåligt över att vågen tickar uppåt:/

      • Vet känslan, den där jävla krypande ångesten som kröp fram samma morgon som man skulle ställa sig där och våndas. Hört om folk som inte ens vågar bli gravida för dom upplever sån skräck inför det bemötande dom kan vänta sig. Herregud så sjuk värld vi lever i. All ångest som tanken på ett litet nytt liv redan medför ska inte belastas ytterligare av nån jävla kroppsnoja. Lycka till med resten av graviditeten och kommande bebis!

  2. På rådgivningen har man haft en väldigt avslappnad inställning till det här med vikt, tycker jag. Jag har iofs fått ställa mig på vågen varenda gång jag varit dit, men det enda hälsovårdaren kommenterat är att det är ”alldeles lagom”, oavsett om jag ökat 2,5 kg per månad (som jag gjorde i början) eller ~120 gram per vecka (nu på slutet).
    Däremot är det många som frågar hur mycket jag gått upp i vikt hittills, vilket jag tycker är lite irriterande. Och sedan eventuellt lagt till ett ”du vet väl att det är på slutet man ökar mest!”. Eller folk som menar att ”ungefär tio kilo är det som man brukar gå upp”.
    Prio nr ett för min del är att baka ett friskt och normaltungt barn, sen är det ganska ointressant om jag själv får något kg för mycket. Sen har jag visserligen nån sorts psykologisk gräns (ett jämnt tiotal) som jag tycker är lite jobbigt att eventuellt gå över.

    • Jo, tack, alla dessa kommentarer om att ”det kommer minsann på miiiinst fem kilo till dom här sista veckorna!” Tack, vad fan vill du att jag gör med den infon liksom? Men skönt att du haft en bra rådgivning, gör ju resan mot förlossningen så så mycket trevligare.

  3. Ping: Fatshaming på rådgivningen | drömmar, tankar och fotografier

  4. Jag har aldrig fått någon negativ feedback från rådgivningen angående min vikt, men har ju aldrig haft problem med den innan heller. Däremot trodde jag i början att vikten hade något med barnets tillväxt att göra och var i ett skede lite orolig då att jag själv borde äta mera eftersom babyn verkade växa lite dåligt. Det visade ju sig ändå att mitt matintag inte direkt påverkar babyns tillväxt, att den nog tar vad den behöver i första hand. Så nu bryr jag mig inte så mycket om vad den där vågen visar, tycker mest det är intressant för egen del att följa med ökningen då den mellan vissa besök varit ca 800g/vecka(!) och andra endast typ 150g… Intressant att det kan variera så kraftigt liksom. Men jo, kommentarer om att jag har så liten mage får jag nog konstant! Men det är inget som stör mig heller, för nu vet jag ju att babyn har växt som den ska och att allt är bra där inne🙂

  5. jag har ”alltid” haft problem med maten, antingen ingen mat alls eller för mycket. då jag blev gravid var jag väl på den lite för mycket sidan och var väl rädd att det skulle bli ännu mera. fel hade jag däremot!!! i v10 åkte jag in på sjukhus för att jag mådde illa och spydde hela tiden, var helt slut efter att inte ha fått mat i mig på hur länge som helst. även om illamåendet blev bättre efter v 14 var matlusten som bortblåst. hela graviditeten kämpade jag med att åtminstone få i mig frukt och lite mellanmål varje dag. slutade på -12 kg och var livrädd att det det skulle fortsätta efteråt eftersom jag ibland kände det som skönt att gå ner i vikt samtidigt som jag var livrädd att bebisen skulle ta skada. kände sig som värsta mamman som inte kunde äta och bebisen skulle lida. hur som haver mådde lilla tjejen bra då hon kom ut, vilket var en himla tur och som de också var viktiga med att påpeka vid rådgivningen att ”bebisen tar nog all den lilla mat du får i dig det är bara det att du blir utan själv”. var aldrig någon negativ fokus på varje sig jag vägde lite mycket vid inskrivning eller att jag gick ner i vikt, det var nog mest jag själv som tyckte det var jobbigt så är glad att rådgivningstanterna inte kom med några pekpinnar om hur det ska vara.

  6. Jag hade också ångest inför besöken. Hur sjukt det än låter så valde jag taktiskt ut klädesplagg som vägde så lite som möjligt 😳. Jag tänker ofta på den tiden och fasar den dagen graviditet nr.2 lögger igång. Men man borde ju bara påriktigt fråga rådgivningsdamen om saken. Berätta hur man känner.

  7. Jag är utbildad till hälsovårdare men jobbar inte med det. Har två barn själv. Meningen med mödrarådgivning är att följa med mammans och babyns välmående. Det gör man genom att dels samla in mätbar info som blodtryck, mått på magen, hemoglobin, koll av urinen och vikt och dels genom diskussion.
    Allt detta bildar en helhetsbild av hälsan under graviditeten. Många pluskilon på kort tid kan skvallra om graviditetsförgiftning som är farligt för barnet. Att gå upp jätte mycket i vikt medför många risker för babyn, sånt som påverkar vid förlossningen och hälsan därefter. Och likaså risker för mamman.
    Syftet är inte att tjockmobba någon utan att försäkra sig om att mammor och barn ska vara så friska som möjligt och få fast avvikelser så tidigt som möjligt för att kunna ingripa i ett tidigt skede.
    På det sättet är vi ganska välomhändertagna här i Finland.
    Med det sagt är det ju skillnad på hur man lägger fram sitt ärende som hälsovårdare. Trist om man upplever sig anklagad och utpekad, blir inget vidare förhållande då inte.

    • Men om man äter hälsosamt hela graviditeten och ändå går upp i mängder, pga kanske mycket fostervatten samt vätska i kroppen. Vad skall man då göra? Det blir ju en stress för mamman och det är ju absolut inte heller bra. Nu gick jag inte upp i vikt skyhögt men jag tänker på dem som skrivit att de ätit hälsosammare och ändå gått upp osv.

      • Det är precis sånt man vill få fast genom att följa med vikten. Sånt som man sedan håller ett noggrannare öga på. Är ju inget man kan göra något själv åt.
        Om vikten stiger mera pga såna faktorer måste det ju tas i beaktande, då hjälper inte kostråd😉

      • Men ja, självklart har vi topnotch mödravård och barnavård i detta land! Påstår absolut inget annat, undrar bara ibland varför det är sånt galet fokus på just tjocka kvinnors välmående hela tiden.

    • Jo, alltså det är ju främst bemötandet som är jävligt skumt. Som Sandra här ovanför som ombads hålla en ”salladsdag” nu som höggravid. Låter ganska skumt i mina öron, och framförallt jävligt okunnigt. Bra mat är ju inte att knapra salladsblad, utan att äta mångsidigt och lagom mängder.

  8. Helt super awesome inlägg! Jo, min vikt påpekades direkt i vecka 8, men fick inte banta eller frossa i mig hysteriska mängder godis (för det är ju det enda runda kvinnor gör???) Nästa gång i vecka 12 hade jag gått ner 7kg så sen sa de ju inte direkt något om att jag är fet utan remiss till sjukhuset så spyendet skulle minska (som sluta i vecka 36). Så 5,5kg gick jag upp under graviditeten, 8kg blev på bb. Så hur man tar det, slapp
    ”enkelt” undan eller inte 😊

    • Det där spyende alltså, huuu. Spydde EN gång på nio månader, och det var veckan innan nedsläpp då jag blev magsjuk. Märkligt hur annorlunda dessa graviditeter är ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s