IMG_5860

Gokväll från Dantes Inferno! Livet i casa Mavrostomos-Ahtola just nu kan beskrivas som en skön blandning av snor, sura miner, och stök. Barnet är rejält förkylt. Hostar, rosslar, snorar, och tjurar. Därtill så stiger han upp överallt, hellre än bra, ska tilläggas. Bara under kvällen så ramlade han två gånger med huvudet före ner i golvet. Fallet är ju inte så högt när man är under 80 centimeter hög men trots allt lite taskig tillvaro att vara sådär instabil. Han sover ju förstås som en kratta, vilket innebär att JAG sover som en kratta. Igår kväll somnade vi båda före klockan åtta, jag fortfarande klädd i jeans och linserna i ögonen. Det var gött att vakna sen klockan 3.30 när han hatade livet. Trodde jag hade blivit blind för fick knappt upp ögonen. Och sen höll vi på sådär i några timmar, skrik, stiga upp, skrik, stiga upp, tills han gav upp där efter sex och sov sen tills halv nio. Tjohooo, så satans pigg man är nu då!

IMG_5826

 

1 månader i lördags. Mindre snor, mera skratt.

För att bidra till tröttman så hade vi dessutom varit på 30-års fest på lördag, somnade väl därefter fem nångång. Upp vid nio på söndag och bakade ungefär trettio cupcakes till Elins babyshower. Kuliga tillställningar båda två, men börjar nu skarpt överväga att aldrig mera gå på fest om man ska straffas såhär sen efteråt. Dessutom var vi sen ännu på söndagsförmiddag i Påminne med gäng typer och tackade av vintern med korvgrillning och pulkaåkning. Jag åkte inte pulka. Och inte åt jag korv heller. Mest gick jag runt och fotade bildbyråbilder. Och var trött. Inte så konstigt att min kropp tryckte på off-knappen innan solen gått ner den kvällen.

Känns nog lite tajt med tid just nu alltså. Hinner inte göra nåt! Och kan inte fokusera här hemma för vi bor i K-A-O-S! Alla kontorsgrejor är utspridda över hela huset och som grädden på moset så dog vår diskmaskin igår. Precis vad man behöver just nu. Träningen gick bajs hela förra veckan för jag var helt enkelt så sjukt jäkla trött. Har en miljon mejl att svara på, och jobb att göra. Ingen annan som känner en viss stress av denna vardag? Hur får folk ihop tillvaron med flera avkommar? Förstår inte alls.

Men som en positiv bisak så rullar ju jobben in. Och jag är nu i slutskedet av min remont. En vecka kvar i osynk och sen kanske huset åtminstone normaliseras. Sen väntar avskedsfest i Pityn för Västiskollegorna, mammas 60-årsmiddag, och en nya arbetsplats. Och sen innan man hinner blinka så är det midsommar. Så går alla vårar, denna blir knappast nåt undantag. Tvärtom, så bokstavligen susar tiden fram nu.

4 reaktioner på ”

  1. Dina cupcakes va så JÄVLA goda att jag tryckt i mig två ännu hemma. Fattar stressen med allt, njuter själv att va ensam hemma å har ingen brådska alls med att ungen ska komma ut 😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s