Slarvan.

IMG_4981

Gott nytt år då! Firablade in det nya året i bastun igår vid tolvslaget. Sen blev det lite skumpa under stjärnklar himmel vid havet. Det var fint. Det erbjöds även baljabad men när den var redo för mig så tyckte Adrian att det var läge att dra igång larmet så det var bara att packa sig i säng. Så, en halvtimme in i 2015 låg jag i sängen. Skönt, tänkte jag. Men så blev det ju inte.

Försökte få den arma sonen att sova i sin egen säng men det gick ju inte alls. Grät som en stucken gris, varvat med hosta, och allmän misär så det hela slutade med att han och jag delade en härlig sovyta på nittio centimeter. Panna mot panna låg vi. Hela natten var ett enda jämrande och gråtande då den stackars bebisen mådde balle. Klockan sex gick det inte längre och då fällde jag också en tår eller tre för jag var så himla trött och ledsen av total sömnbrist och bara den allmänna misären. Mätte febern och vi var igen uppe över 38 så fick erbjuda barnet lite Panadol.

För att lätta på stämningen hittade jag en burk med gamla vattenballonger från någon kvarglömd sommarhöjdpunkt. Och där satt jag, sex imorse, årets första dag, och blåste upp vattenballonger för att mitt stackars barn kanske skulle bli lite glad. Och han var väl inte direkt lyrisk över mina förehavanden men han höll sig lite stillsam i ungefär tre minuter iallafall.

Gick upp i beckmörknet klockan sju och värmde en flaska mjölk till tonerna av ett snarkande hushåll och en gallskrikande bebis. Hade inga linser och mina glasögon hade slitits av och slängts under sängen under infernot i gryningen så hur jag ens lyckades få mjölk i flaskan är lite av ett mirakel. Nå, efter lyckad tankning så somnade äntligen Adrian om där efter sju nångång. Tre timmar senare vaknade jag av ett ryck i håret och en leende snorhög bredvid mig och sen startade vi året igen.

IMG_4977Eliel, min hjälte.

Tur nog så hade barnet tre stycken ytterst barnkära kusiner som har underhållit honom flera timmar det senaste dygnet. Är så himla tacksam över detta. Glad att han har barn omkring sig mer än gärna leker med honom långa stunder vilket gör att jag inte får total nervkollaps här i dessa bistra förkylningstider.

På eftermiddagen åkte vi hem igen till en pappa som hade firat nyår i arbetets tecken, bakom bardisken. Sen sov jag i två timmar på kvällen medan far och son fick underhålla varandra för jag var för trött för att ens kunna fokusera på att formulera sammanhängande meningar.

Och nu har kvällen gått och barnet belönats med lång dusch och sagoläsning och lek och gåstolsrally. Och nu ligger han och hostar och försöker komma till ro. Hela huset luktar gammal pizzeria eftersom jag nu hängt lök och vitlök över sängen för att underlätta andningen. Men skitlukten tar jag, bara han skulle få sova ordentligt en natt. En bebis med skrällhosta är fan horror! Och man kan liksom inte göra nåt alls. Skulle med glädje ta alla sjukdomar bara han slapp.

Så att så, ett lite annorlunda nyår. Kan vi nu bara få vår mysiga bebis tillbaka snart. Tycker en vecka av detta känts som det tolvåriga kriget.

IMG_4857Plutt<3

 

2 reaktioner på ”Slarvan.

  1. Är med dig i misären! Minns inte ens hur det var när de var friska längre. Fatta att de ha varit inomhus i 6 (!) dagar. De skrällhostar och har feber och spyr slem. Själv fick jag skiten i dag. Happy new year!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s