Kuranda.

Blogg1

Ok, så den här morgonen började inte så lyssnade. Adrian sov dock som han skulle, och vaknade där efter sex och var således inte dagens problem. Men en stund efter att barnet vaknade så rotade jag igenom mina smutskläder som låg på golvet. Helt plötsligt såg jag i ögonvrån något som kravlade sig fram. Stort som en handflata, lika äckligt som valfritt ospecificerat monster under sängen, så får jag se världens jävla megaspindel som springer som Usain Bolton över väggen och placerar sig som ett jävla farthinder vid dörren. Och jag ropar ”MIXIIII! HJÄÄÄÄLP! Mavve, ta bebisen och spriiiiing!” Satan vad jag kände mig ynklig, och jag vet hur jävla rädd Greken är för just det där djuret så det hela slutade med att den stackars djupsovande Gordon fick väckas, och komma och plocka ut spindeln. Bild finns på Insta, för den som har längtan efter äckel. Den är oskarp, hade skakproblem när jag skulle fota.

Men ja, när det infernot var avklarat så åkte vi iväg till Kuranda! Det var andra gången jag gjorde den här resan upp i regnskogen. Senast åkte vi tåg upp och linbana ner, men detta funkade bättre på nåt sätt. Nu fick vi avsluta dagen med att åka världens tuffaste tåg utmed knivskarpa bergsavgrunder och ett glas vin och en ostbricka i handen, istället för att börja dagen med ett glas vin så kunde vi avsluta den så.

Blogg2

Kuranda är en liten by mitt ute i regnskogen. För att ta oss dit imorse så åkte vi linbana över Avatar-liknande skogar i ungefär en timme. Det var prima. Vi gjorde två stopp längs med vägen innan vi nådde slutdestinationen och det var just lagom tid för vad man orkar utsätta en liten bebis för. När vi väl kom fram så möttes vi av en by som är ungefär vad Faces-festivalen skulle vara om den vore en permanent by, d.v.s. ett hippie-mecca. Mysigt på alla sätt, doftar rökelse överallt, alla kläder är batikmönstrade, och var och varannan snubbe erbjuder tarot-kortläsning eller opaler. Vi strosade omkring där hela dagen, letade souvenirer men ingenting dög åt Mavve så jag gav upp tanken på att ge honom flera förslag och jag kom hem med det totala shoppingspannet av sju stycken vykort. Så. Sheit. Orkar liksom inte fundera på inköp när man reser med en spädis. Är han snäll och tyst så vill man inte rubba rytmen, sover han så vill man själv sitta still och äta, och skriker han så springer man ju.

Blogg3

 

Men Adrian var faktiskt en ultimat resekompis idag. Tågresan ner, som kunde ha slutat i totalt kaos då vi reste med en liten dude som inte hade sovit på ett x-antal timmar, så lyckades vi faktiskt underhålla honom i nittio minuter och samma sekund som han spändes in i bistolen när vi var nere i Cairns igen så slocknade han. Så. Himla. Skönt. Blir alltid så himla svettigt det där, att låsas in med en bebis på begränsad yta, med människor som man bara vet att får psykbryt av skrikande unge. Tycker själv att det är skitjobbigt när någon unge går igång som ett brandalarm. Själv går jag så hårt in att bara hålla honom på banan att jag glömmer precis allting annat. Fasar redan över de tre flygresor vi har framför oss. Jag svär, går dom bra och vi kommer hem tryggt så ska jag inte resa nånstans med honom förrän han fyller typ tio. Mina nerver klarar inte flygfobi och skrikande-bebis-på-liten-yta-fobi.

Fredag imorgon. Herregud… tiden, tiden.

En reaktion på ”Kuranda.

  1. Som vanligt fina bilder, och till och med du har fastnat på en bild:) Kuranda trippen är mysig! Det där med spindeln va ju inte så skoj:(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s