Minus sex kilo. Ja, sjukt.

Skärmavbild 2014-09-30 kl. 20.49.51

Imorgon fyller min mommo 84 år. Jag tog barnet, en bukett blommor, och en ask Geisha under armen och traskade in där på kvällskvisten idag. Vi firade lite i förväg för jag hinner inte dit imorgon. Vi övade att ringa till hennes nya mobiltelefon (”en såndär som ska var bra för äldre”), juttade om livet, och hon trugade tre olika sorters bulla på mig och kunde inte förstå varför jag prompt inte ville ha nåt annat än en kopp te. Och det är just det där som är så svinjobbigt med att hålla på och försöka sköta sin kost lite restriktivt. För dom där bullatrugarna kommer man aldrig undan. Ibland tror jag att folk blir hemskt förolämpade om man inte äter deras kex eller slaviskt ihopvispade muffins. Men det gäller bara att säga ifrån på bestämt men vänligt. Nej, tack. Jag kände mig rent ut sagt ganska otacksam över detta. Men jag vet också att äter jag en endaste lite bulle just nu, så äter jag ungefär upp varenda smula socker som finns i huset när jag kommer hem. För sån är jag. Inga gränser. Och det är jobbigt. För trots att jag varit hela sockerbefriad i en hel månad snart så går jag ännu runt och tänker på Tupla.

Har nu inte druckit alkohol sen jag var på bröllop i mitten på augusti. Och det känns också himla märkligt. Inte för att jag var på nåt sätt alkoholiserad innan heller men ändå så har vårt umgänge under helgerna alltid innefattat åtminstone vin till maten, eller Lonkero till bastun. Men har sluppit dom där sprittrugarna eftersom jag inte ens haft möjlighet att vistas i en sån miljö. Har tillbringat helgerna på tumis med min unge och hur rolig han är så är han nog inte så jävla kul att hänga med och pimpla vin. Så det har liksom ramlat bort naturligt just nu. Men på lördag kommer den bästa Mini-Me hit så bara jag lyckas få en barnvakt så ska jag faktiskt bryta alla pågående cleaneating-projekt, slänga på lite mascara, och ta mig ut bland med vuxna människor och hänga lite. Njuta av en Lonkero. Prata med människor som inte hostar plommonpuré i ansiktet på mig. (Hoppas jag…)

Men ja, är nu inne i vecka tre av min kostplan och på nåt jätteunderligt sätt så har all denna totalt uppstyrda tillvaro av rätt sorts mat på bestämda klockslag resulterat i att jag tappat… hör och häpna… SEX KILO! Det är faktiskt riktigt jävla sjukt. Jag visste ju att nåt gjorde jag fel på kostsidan eftersom inget hände där under fyra veckor intensivträning. Jag blev starkare men absolut inte slimmare. Och eftersom jag faktiskt inte vill gå runt och vara tjock men stark så gjorde jag denna radikala kostomställning, fortsatte träna, och se på fan, det rann liksom bara av. Magen har liksom sjunkit inåt lite. Ja, så känns det iallafall. Har inte fotat mig själv ännu, tänkte vänta tills alla fyra veckor är fullföljda och sen kolla skillnaden. Men jag KÄNNER mig bättre. I hela kroppen. Kan gå närmare tio kilometer med vagnen på daglig basis utan att det liksom känns ens. och igår kväll när jag joggade så fick jag för första gången på länge den där eftertraktade runner’s high, när man liksom inte vill sluta springa för det känns så förbaskat skööööönt.

Så, det tar sig. Imorgon kör jag Crossnature igen och det är ju alltid lika välkommet. Är du själv intresserad av att hänga med på passet i Karis imorn så kör vi igång kl 18 vid hängbron. Kom och testa. Inga förkunskaper eller förhandsanmälning krävs. Med eller utan barn. Alla kvinns är välkomna!

9 reaktioner på ”Minus sex kilo. Ja, sjukt.

  1. 6 kg är ju huippu! Tummen upp! Önskar att jag också var där…men man måst väl ändra kosten först….man lär ju inte gå ner i vikt av att äta mars. Ny månad med bättre kost..starting tomorrow!

  2. Hördu Nina, idag då jag såg dig gå längs Malmgatan då vi moikkades. Blev jag alldeles paff av förvandlingen. Ditt halva face var borta 😂👍

    • Jag äter ju så frekvent nu, med typ 2 timmars mellanrum att det känns stabilt hela tiden. Försöker tajma målen så att jag äter max en timme efter träning också just för att undvika blodsockerfall. Men jo, första dagarna kändes kroppen nog lite skum, tror den var ovan med många små mål och inte de vanliga tre stora. Och sen gäller det att komma ihåg att dricka vatten i sanslösa mängder också. Glömmer jag det så känns det i kroppen i slutet av dagen. Har du köpt planen?

      • Jag funderar på det! Jag är i samma situation som du var: träningen är på det klara men det är tydligen matsidan som det brister i (men jag har inga barn). Men jag är lite rädd för att gå runt hungrig hela tiden, vilket är lite för stereotypiskt tänkt av mig gällande ”bantning”. Detta är iofs inte bantning utan hälsosamt ätande, det är ju en viss skillnad i det! Kanske jag testar på 1 vecka. Har en sockaravvänjningsperiod på gång för tillfället, så det skulle passa in bra i det! Tack för dina svar🙂

      • Jo, alltså testa och se hur det känns. Jag tycker verkligen inte att detta är frågan om bantning. Det ska ju vara hållbart att leva också. Sockret vänjs också naturligt bort här eftersom man ju direkt slopar allting som ens är lite sött. Enda som varit jobbigt är ju defacto att få in rytmen och hålla sig till planen. Lite svårt om man ränner runt på stan hela dagen t.ex. Därför är det bra att man vet exakt vad och när man ska äta varje dag så man kan i princip förbereda hela veckan i stöten. Välvärd nio dollars investering för mig åtminstone.

  3. Hej! Var in och kollade på den där planen och funderade att köpa den, men hittade inte riktigt vilka betalningssätt de tar emot… Undrar om du kanske skulle kunna hjälpa mej? Tack på förhand! Och super bra jobbat, man blir riktigt peppad själv att pröva på!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s