Liv med bebis

Sömnskolning, tack.

SömnNu behöver jag er hjälp. Enligt rådgivningen behöver inte barn i Adrians ålder mera äta på natten när dom har en såpass stabil kroppsmassa som han har, a.k.a. han är en liten gosig tjockis. Alltså, vi kan sluta med nattmatandet nu. Och det skulle nog vara en sann befrielse för just nu sover det här barnet så jävla bajs! Blir riktigt slut i huvudet. Igår somnade han 21, och vaknade överivrig efter midnatt och låg där och brölade och ropade och stirrade och tjoade fram tills han somnade igen före ett. Sen upp igen fyra, och så var det dags igen efter 7. Och däremellan så låg han mest och bökade runt och knarrade. Sen gav vi upp och steg upp från sängen. Hade honom i vår säng för han har varit så orolig de senaste nätterna att jag inte orkar springa upp och puffa på honom på andra sidan huset en gång i kvarten. Hela hushållet blir ju trötta i huvudet och jag tror inte att jag sovit en enda stabil natt sen den 13 april. Märker att det inte är helt hälsosamt. Framförallt känner jag en enorm stress i kroppen att få saker gjorda när han väl sover. Efter 21 på kvällen är ju all tid helig och jag märker att jag är så jäkla stressad att jag bara sitter och stirrar framför mig på första bästa Jersey Shore och får inget gjort. Egentligen borde jag ju bara gå och lägga mig klockan nio med Adrian för att maxa min egen sömn. Men är ju inte sju år gammal så känns inte helt värt.

Så nu till min fråga: När har ni börjat avvänja era barn att sluta äta på nätterna? Hur har ni gjort? Övriga tips på god nattsömn för hela familjen och framförallt barnet? Ska väl tilläggas att Adrian sovit som en hjälte sen han föddes egentligen. Alltid somnat före 21 och sen vaknat ungefär en gång och ätit och sen vaknat där kring sju. Men det tycks radikalt försämras nu och jag vill helst arbeta bort den där nattmjölken som han inte ens behöver. Och hur snabbt kan man ens träna in ett sovmönster? Undrar om det är värt att trixa nu innan resan eftersom det sen igen blir kaos med jetlag om några veckor. Anyhow, spekulera fritt och berätta hur ni gjort.

Med vänlig hälsning,

Konstant trött i skåpet

21 thoughts on “Sömnskolning, tack.

  1. Har ni hört om Tassmetoden? Vi körde en lite egen variant av den när vi sömnskolade Livia, och det fungerade för oss (mest höll vi bara handen på, och satt nära bredvid tills hon somnade om, någon gång tog vi upp henne i famnen och lät henne ”nästan somna”, sen lade vi henne tillbaka i sängen). Det tog ungefär ett par veckor tills hon somnade med att vi bara höll handen på hennes rygg/sida/mage beroende på hur hon låg i sängen, och sen sov hon ganska långt hela nätter utan att äta på natten, om jag minns rätt! Vaknade hon upp så räckte det med att bara sätta handen på och säga typ schhh, så somnade hon snart om. Här är en länk till tassmetoden: http://www.familjeliv.se/forum/thread/29293259-tassmetoden-en-mild-somnskola
    Nu säger jag inte att det här är någon undermetod som fungerar för alla, men det lönar sig att prova på olika metoder och hitta den som passar en själv bäst! Vi var ganska desperata i nåt skede kring när hon var just 6 mån, då åt hon typ varje timme på natten och jag höll på att gå in i väggen av trötthet…

  2. Vi avvärje nattmatning vi typ 8 månader och det gick förvånansvärt lätt. På tre nätter började han sova hela nätter. Maken skötte nätterna och jag sov med öronproppar. Första natten skrek han i tre omgångar typ 20 min i sträck. Maken gick bara in med några minuters mellanrum, pajade och sade god natt. Andra natten vaknade han två gånger och skrek typ 1o min. Tredje natten bara ett vak och han tystnade innan Maken hade hunnit gå ut ur rummet. Tar Adrian tutt? Eller ge lite vatten istället? Det kans hjälpa. Annars är det bara att vara hård i ett par nätter så får man sova efter det 🙂 Lycka till!

    1. Hujeda, fasar dom där skriksessionerna. Får väl bunkar upp med Netflix och karkki och vaka hela natten själv så blir det inte så tungt att få sömnen avbruten hela tiden:) Han dricker inte vatten, försöker ge varje dag men han låter sig inte luras. Nappen tar han bra på natten, inte alls på dagen när han är vaken vilket är skönt.

  3. Vi har kört Anna Wahlgren med samtliga barn (Molly än så länge okurad). Och vet du – de sover som små grisar i sina egna sängar. I egna rum. Amanda nu åtta kurade vi då hon var fem månader. Viktor var betydligt äldre. Ingen aning när. Och nu är det då dags för Molly.
    Fasta rutiner. Massor med mat.
    Men just nu är vi liksom i lite samma situation som ni. Molly äter tre ggr varje natt. Iofs inget brölande utan rätt och slätt mat och så somnar hon om. Någon vecka tillbaka var jag helt ur gängorna däremot då Molly fick sin första tand, hade öroninflammation och haft snorig näsa i typ tre veckor. (Och nu är nästa tand på kommande). Men hur som – vi planerar sömnskola när som helst nu. Jag måste få sova. Punkt! Jag blir fan helt rabiat annars. Och jag är som du. Då huset tystnar – då kör jag igång med allt det där som blivit ogjort. Så oftast lägger jag mig efter midnatt och vill inte ändra på det beteendet.
    Vilken metod du än väljer – stick to it! Det är det som är hemligheten! Du kan fast blåsa såpbubblor och vissla – så länge du gör det samma tid, varje dag med samma mönster. Det handlar trots allt bara om inlärning och att du ska vara säker på din sak! Backa inte. Ändra inte din plan. Jag lovar. Det funkar.
    Stort lycka till. Kommer nig bloggs om sova hela natten så fort vi tagit oss dit. Just nu lattjar jag ännu. Det handlar om en brytpunkt. Då du kan sätta ner foten och säga att NU räcker det. Dä kör du och håller dig till planen. Kraaaaam

    1. Jo, tror jag börjar nästa vecka. Märker att efter fem och en halv månad av detta så funkar inte mitt huvud ordentligt mera. Är helt seriöst ganska knäpp när kvällen kommer märker jag.

  4. Jag började avvänja flickan vid 6 månaders ålder. Trugade på med tutten då hon vaknade. Efter några nätter vaknade hon nog ännu, men det var inte p.g.a av att hon var hungrig, utan mest bara en ovana att vakna. Viktigast tyckte jag hur sömnen var på dagen. Beroende dagssömnen så blev också nattsömnen bra. Hon sov två dagsvilor i Adrians ålder. Kl 9 framåt och kl 14 framåt. Ungefärliga tider.

  5. Alla bra tips redan givna – men håller med Michaela, stick to whatever plan you have. Det skär i en när de gråter, men om man bara INTE tar upp utan puffar lite på blöjan, sjunger, whatever och sen går ut så funkar det till slut. Tror att pojkarna var typ 7 mån när vi började med det – kanske lite tidigare. Man är ingen dålig mamma för att de gråter, de är ju vana vid att man alltid plockar upp och intelligensen är det inget fel på – vem vill inte ha lite gos mitt i natten? Så, var bestämd, var trygg och var envis.

  6. Vi körde från början 5min metoden(står på nätet) och började med det då han flyttade över till eget rum som 1/2 åring, slutade även då ge mjölk nattetid. Bara nappen! Det är kämpigt. Och det går i bergochdalbanor detta barnaliv. Bäst som man har allt under kontroll börjar någo nytt helvetesskap 😱☺️

  7. Hej!
    Jag kommer då med en helt annan strategi 🙂
    Jag nattammade tills sonen var 1 år och Gud jag kunde ha gråtit blod. Men sådär med facit på hand så är jag jättenöjd med det beslutet. Jag tror inte på att man ska ”lära” barnen sova själva. Speciellt inte om de skriker och gråter och ingen kommer på 5 minuter. För dem känns det som en evighet och är det då inte inlärd hjälplöshet inlindad i sova-själv-metod? Nåja. Var och en gör som de vill! Jag har bekanta vars barn har sovit myyycket bättre när de fått egna rum tidigt och att de hellre somnat själva. (Själv snarkar jag som en utslagen valross så att vår son kan sova bredvid oss i sin spjälsäng är fortfarande överraskande 🙂 ). Lycka till med vad ni än tar er för!

    1. Tack för perspektivet. Tror också det hade varit enklare om jag ammat på nätterna. Men det är liksom lite annat meck det här med flaskor och värmning och rännande från ena sidan av huset till det andra bara för att han spottat ut nappen och kanske inte ens alls är hungrig. Man blir lite rubbad i huvudet av sånt i längden.

  8. Jag är också mjuk i denhär frågan så tänkte också ge det perspektivet. Är Adrian inte snart kring 6 månader. Nå då händer det ju massa i barns utveckling som just rubbar alla system. Det går ju sen över när den utvecklingen är klar, och sen snart igen kommer nästa kris som kanske rubbar nåt annat än sömnen eller sen sömnen igen.
    Jag har alltid tänkt som så att okej barnen behöver inte mera äta efter 6 månader, de är stora nog, MEN nu kan de ju vara hungriga/törstiga för det. Och det skumma i vårt samhälle är att det är okej att ha en lite baby på 5,6,7 månader att vara hugnrig/törstig och hålla den det eftersom det nu ska läras sova för att det är så vårt samhälle tycker, men sen om man har en 2,3,4,5 åring som vaknar en natt nu och då och ber om vatten så då är det helt okej att ge. De små mest utsatta ska skolas att inte få vara hungriga/törstiga på natten. Dessutom finns det ju också läkare som tycker att det är helt okej att nattmata till 1 år ålder. Jag tror våra pojkar slutat med nattflaska där vi 10-11 månader. Jag har nog burit på dem och stressat med det med men jag sku ha kommit mycket lättar undan om jag inte ens sku ha gjort det utan bara gett mjölken och sen sku de sovit.
    Men jag tror definitivt inte på att ha barnet och skrika och inte ta upp det om det behöver tröst, då lär sig barnet kanske att sova men också att nu får jag inte det stöd jag behöver. Inte förstår ju det lilla, lilla barnet att det inte ska få hjälp om det är nåt som är tokigt och konstigt. Babysar gråter/gnäller ju inte för att irritera och störa utan för att de behöver nåt.
    (Det blev lite väl mjukt men känner mig lite sentimental och på alla små barns sida idag)

    1. Jo nej, en knepig fråga detta och jag vet inte ens om jag kommer att vara stark nog att bara paja honom på huvudet när han gallskriker. Tycker det låter förskärckligt. Men å andra sidan VET jag ju att han inte har någon nöd. Han har ju sovit vissa nätter rakt igenom och han är en bastant liten kis som mest skulle dricka mjölk dygnet runt om han så fick. Men alla på sitt sätt. Vet bara att just nu är situationen lite tung. Sömnbrist är fruktansvärt.

  9. L åt två gånger per natt vid 5 månaders ålder. Han åt från flaska men åt effektivt och snarkade sedan vidare så det störde inte mig så mycket. Det som däremot störde mig sjukt mycket var det där med ersättning, att måsta stiga upp, ta sig till köket, blanda pulver och vatten, värma lite och sen ta sig tillbaka till en unge som vid det laget var totalt klarvaken och högljudd. L hade ju mjölkallergi och därmed special ersättning så det gick inte att förbereda mer än att ha flaskorna på rad i köket. Om Adrian kan dricka vanlig ersättning så kan ju många förvaras i rumstemperatur. Kanske funkar att ha nån flaska vid sängen och bara hälla i så behöver du inte gå upp och härja runt huset? På rådgivningen sa de åt oss också att barn från 6 mån ska klara sig utan mat på natten. Jag tror det är väldigt individuellt, och jag gissar att L’s allergi och spyende delvis är orsaken till att han ville tanka mjölk två gånger på nätterna tills han var 9 månader. Efter 9 mån åt han en gång efter att han somnat, typ vid 23 och sov sen resten av natten. Om han vaknade till funkade tutten bra för att få honom att fortsätta sova annars gav vi vatten vilket han drack en liten stund och sov sen vidare. Efter en tid behövdes inget vatten på nätterna. För oss passade det att ta det i L’s takt men jag fattar det där med grym sömnbrist och hur tungt det är. Minns med horror den där månads långa perioden när han var kring 3 månader och vaknade varje timme nätterna igenom och bara skrek. Fy fan vad sömnbrist påverkar en negativt!
    Jag tror också på det som många andra sagt här, att man ska vara konsekvent och hålla fast vid en förändring man bestämt sig för, men tycker också det är viktigt att man känner sig åtminstone lite utvilad före man börjar, så att man orkar hålla motivationen uppe trots att det kan betyda att man sover ännu mindre tills förändringen är igenom. Tycker man ska köra på det man tycker att funkar tills man åtminstone inte är nära psykbryt pga trötthet ( been there ).
    Kan också tipsa om en bra bok som jag hade stor nytta av och som passar såna som vill använda ” snälla ” metoder och inte vill lämna barnet gråtande; Somna utan gråt av Elisabeth Pantley. Jag har den, så hojta till om du vill låna. Kämpa på!

  10. Hejsan! Vi har aldrig sömnskolat barnen (bara provat lite knicks att få dem att somna bättre allena på kvällarna) eller tagit bort mjölkdrickandet vid någon specifik ålder, utan de har fått mjölk tills det så där naturligt falligt bort nångång före 1-års ålder… Jag är även inne på samma linje som Michaela, men detta är ju helt individuellt och beror helt på hurudanna småttingar man har. Men visst är det jobbigt att springa omkring med tuttflaskorna på natten… Men det hör väl också lite till att passa på dom små de första månaderna eftersom dom inte själva kan gå till kylskåpet och hämta mat 🙂 Jag hade även ersättning vid sängen med den ena, så att jag inte behövde springa hit och dit på natten. Och den andra satte vi i eget rum väldigt fort och hon har sovit som en stock enda sedan hon föddes i princip! Man får väl bara prova sig fram och hitta det sätt som fungerar någolunda bra för alla i familjen! Lycka till!!!!!

  11. Vi avvänjde Alvar från nattätande på så vis att vi blandade vatten i mjölken, först bara lite och sedan mer och mer så att det till slut var bara vatten i flaskan. Och i takt med att mjölken blev tunnare avtog hans intresse. Han var kanske 8-9 månader då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s