Kaos.

IMG_3208Älskar att det börjar bli höst nu. TRÖJOR!

 Jag hade en märklig uppfattning innan jag blev mammaledig. Trodde jag skulle sitta hemma och förgås av tristess och sitta och räkna dagarna tills jag kan börja jobba igen. Hade liksom svårt att förstå hur tiden skulle gå när man umgås med en liten klimp dagarna i ända. Men alltså jag hade nog så himla fel för jag tror jag aldrig varit så sjukt jävla upptagen som jag är just nu. Stört är det. Ok, man kan säkert drischa bort hela ledigheten om man sitter hemma och tittar på Dr. Phil dygnet runt (hej hej, juli 2014) men så fort man skaffar nåt sorts program så kan man ge sig fan på att man inte hinner med nåt! Idag lämnade jag hushållet 12.30 och nästa gång jag tog av mig skorna och satte ner mig var klockan kvart över ÅTTA! Huuur kan det bli så sjukt stressigt av ett på ytan totalt schemabefriat liv? Jo, det är enkelt.

Efter en totalt galen natt (igen) och en jävla trött morsa som får fotobesök vid lunch så var jag redan ganska mör. Men för att fördriva dagen så först åker man till Serendipity och hämtar upp en massa tomma gasflaskor. Sen åker man till Ekenäs via Gigantti och hämtar ut nytt minneskort och därefter traskar man iväg uppför Kungsen med ett sovande barn som lite lätt tvångsväcks för att nu måste det fotas passfoton, försök nummer två den här veckan nämligen. Sen åker man ut till Neste och fyller gasflaskor, och vidare mot Horsbäck för snabb kaffevisit med pappa och för att mata barnet så gallskriker i baksätet (dagens tema tydligen). Därefter i racerfart hemåt. Byta blöja på barn och sen stuvas vagn och unge i bilen tillsammans med överdimensionerade gasflaskor. Via Pityn där gallskrikande unge som hatar bilstol för tillfället gör en aningen nervsvag. Släpa ut dom jävla flaskorna ur bilen och sen köra sansat mot Lövkulla med illvrålande läten i baksätet. Lämna sen av nu lite mera taggad bebis hos dess mommo som får hantera ungen en stund. Vidare mot gymmet. Femton minuter uppjogg och 70 minuter styrka och sen fort som fan tillbaka till Lövkulla där barnet fått psykbryt och morföräldrar som ser lite lätt skärrade ut. Tio minuter downtime med nu lugn bebis och lite lugnare parenteser. Sen in i bilen och hem där ungen nu stuvas om i bekvämare kläder och sen genast ner i vagnen och därefter 70 minuter promenad med Renja. Klockan kvart över åtta kom vi hem varpå barnet utfodrades och somnade snällt just före klockan 21. Och nu sitter man här efter en enkel omelett och känner att ja, kanske man ska andas lite nu då. Ja, efter att jag pynjat med lite allt möjligt som blivit liggande.

En sån dag. Är dock glad att träningen blev av. Det är obekvämt att ta tid för sig själv och sin hälsa. Vill hemskt ogärna lämna ifrån mig ungen som just nu har nån absurd mamma-fas. Men jag märker att jag MÅSTE få träna för annars kollapsar nog den här kvinnan fortare än kvickt. Och efter träningen så är jag så himla lugn och fiilisen skön så inte ens en liten påg med aggressioner får mig ur balans. Kanske jag unnar mig att gå och lägga mig före elva ikväll dessutom så kanske mitt huvud inte exploderar av sömnbristen också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s