Jobb eller jobbigt · Liv med bebis

ZzZz.

IMG_3144Vi har haft lite sömnproblem i vårt hushåll den senaste veckan. Från att ha levt med en drömbebis som slocknat som Skalman enligt klockan före nio varje kväll, och därefter vaknat en hel gång under natten, till en liten energitjuv som vaknat ungefär sex gånger per natt. Det har varit skrik, gnäll, ett konstant marrande i sömnen helt enkelt vilket gjort att både jag och Greken gått omkring som zombies under resten av dagen. Jag vet faktiskt inte hur människorkroppen fungerar för jag kan inte förstå hur jag ens står på benen efter en fyra månaders period utan längre sammanhängande sömn än max fyra timmar. Detta var min värsta fruktan innan barnet kom, att jag skulle bli kokko i huvudet av sömnbristen. Än är jag inte helt bananas men förra veckan fick mig verkligen att inse vilken jävla tur vi haft, jag kan inte tänka mig nåt mera energidödande än en tillvaro där din sömn konstant är helt uppfuckad.

Men ja, tror att Adrian börjar få tänder eller så är detta bara en reaktion på att han börjat äta mat för som sagt så har han varit helt bonkers på nätterna. Gudskelov så verkar det nu vända. Natten till söndag när vi var på tumis på stugan så sov han som en dröm igen. Kan bero på att när vi inte är hemma så sover han inte med oss, då ligger han själv. Har ju hela tiden tänkt att det är han som rubbar vår sömn men likväl så kan vi ju säkert störa honom minst lika mycket. Vi är bara så bortskämda med att han alltid sovit så djupt så vi inte ens tänkt tanken på att VI stör. Men ja, tydligen gör vi då det. Så igår tog jag beslutet att flytta bort honom från vår säng. Lite vemodigt, måste erkännas. Han har ju sovit mellan oss i sitt Babynest sedan sekunden han kom hem från bb. Det har känts tryggt att han varit så nära. Och mysigt. Och himla enkelt i början med nattamningen. Och sen har jag ju varit totalt jävla panikslaget rädd att han ska sluta andas så det har liksom blivit så att han bara stannat kvar där mellan oss i fyra månader.

Men nu ska han skolas in i egen säng, tänkte jag. Så inatt somnade han som vanligt i sitt Babynest på soffan men sen flyttade jag in honom i hans egen säng. Och där blev han. Visst vaknade han i ett par omgångar och åt som han gjort den senaste veckan men han låg ändå där själv, relativt tyst. Klockan fem flyttade jag sen tillbaka honom till vårt rum och klockan sju steg vi upp, och nu somnade han igen. Tar väl ett tag att vänja sig med detta, inte bara för honom. Tror det är JAG som är mest hispig över att han ska ligga ensam i sitt eget rum men tror bara det gör gott att han vänjer sig vid att vi inte ligger klistrade vid varandra nätterna långa. Dessutom är han så pass stor nu att det inte är bekvämt för någon. Nästa steg är väl att koppla löst babymonitorn och själv sova tills man faktiskt vaknar av att han skriker och inte av varje gång han pratar i sömnen som var fallet i natt.

Små, små steg. Det är svårt att vara mamma. Detta konstanta oroande. Nu hoppas jag bara att dom där förbannade tänderna börja komma, om det är där det trycker (bokstavligen) för tillfället. Annars är det väl bara att gill läget. Man kan ju inte göra så mycket annat än vänta ut det hela.

10 thoughts on “ZzZz.

  1. Tänder ja. I lördags, precis när vi kämpade med att packa in familjen för att åka till kyrkan för barndop, upptäckte jag ett hårt litet risgryn i tremånadersbebisens underkäke. Den har nu fått sällskap av ytterligare en tand. Och oj vad det kliar! Hon är TRE månader, systrarna var typ sju månader när de fick tänder. Kan dock inte säga att sömnen har påverkats. Hon vaknar varannan eller varje timme som vanligt. 😉

    1. Herregud! Hon är ju ännu mindre än Adrian! Har inte ens känt av några tänder där i munnen, det är bara nåt som folk föreslår när de ser att han nästan äter upp sina händer och dreglar sönder allting.

      1. Fast det är bra att de äter upp sina händer, sägs det. För då för de kräkreflexen längre bak på tungan och blir mer och mer redo att äta riktig mat. Så sade iaf vår BVC-sköterska när mellantjejen var bebis. Så slafsa på, Adrian!

      2. Jo, tycker bara det är så himla dregligt med dom där händerna i käften konstant. Men han spyr sådär normalt inte alls mycket, därav hans massa också, haha.

  2. Vår flicka hade sovit perfekt hon också till 4 månaders ålder. Sen plötsligt vaknde hno 3-6 ggr varje natt från 4-6 månaders ålder. Sen vände det igen. Sjukt jobbigt att hela tiden väckas, smått tortyr faktiskt.

  3. Vår fick flytta till eget rum vid 4månader just för att hon väckte mig hela tiden när hon far runt som en virvelvind i sömnen samt att jag tror att vi störde henne. Oron om de andas minskar efter hand men vissa nätter när hon sover hela natten i sin säng utan att tassa in till oss, kan jag vakna upp och sakna hennes tråmande samt vara orolig över om hon andas då jag inte hört nåt på hela natten och då är hon över 2 år nu.

  4. Jag minns inte när våra barn fick tänder, men tippar på vid 4 månader kanske..Det vad jag dock minns är att barn har olika faser då de ex. lärt sig något nytt, då hinner de helt enkelt inte sova. Minns en period var då de kunde svänga och en var då de kunde stiga upp i sängen. För sömnen här hos oss var då också ganksa minimal (annars har båda sovit från hela nätter från riktigt små). Åtminstone sa rådgivningstanten att de olika faserna kan vara en orsak på mindre sömn.
    Sedan sk jag erkänna ( dålig mamma här hej) att våra barn har sovit i egna sängar i egna rum från dag 1, då vi kommit hem från bb. En orsak har varit för att jag har varit livrädd för att jag ska lägga mig på dom! Har aldrig varit ett problem. Dock har jag varit uppe x antal gånger för att kolla att de säkert andas.

    1. Var också livrädd att rulla över Adrian i början så han sov faktiskt på en separat modul vid sidan om sängen ett tag men sen har vi ett babynest och den oron att vi ska ligga på honom har nog släppt. kan ju också vara så att jag bara vant mig att han ligger bredvid i sängen och hans egen säng känns så himla stor så jag tycker synd om honom som måste ligga helt ensam. Men det tar väl sig, lika bra att vänja honom nu så han inte ligger kvar där när han fyller 8 år eller så:)

  5. Och den eviga oron sitter i ända till den dag när vi inte längre andas….för oss mammor alltså, så är det bara, amen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s