Näckebo, ett barndomsparadis.

2 3 4 5 6Detta är Attu. Attu är en ö i Pargas skärgård och mitt sommarparadis under barndomen. Min fammo och fafa var den första som skaffade sommarstuga på den här ön i slutet av fyrtiotalet och hela den delen av familjen är uppväxta här ute tills de flyttade till Karis tiotals år senare. Slumpen gjorde att min fafa såg en tidningsannons om ett jobb som butiksförestånadre på ön. Sagt och gjort, och flyttlasset med familjen gick från Åbo till den här lilla ön som krävde tre färjor för att ens nå fram. En fantastisk plats på alla sätt. Jag brukade hänga här med mina kusiner nån vecka av sommaren när jag var liten. Mina kusiner från Sverige tillbringade i princip hela sommarlovet här och det var ungefär sådär idylliskt som en sommarbarndom kunde vara. Här lärde jag mig simma, fiska och rensa, klättra i träd, och bastubadandets ädla konst. Akut obehag inför en utetoalett med en stor bild av Nasse-setä på väggen, teaterpjäser skrivna och uppförda av oss med fammo som publik. Skuribulla med hallonsylt och vispgrädde. Spela Maja med fammo och en kusin som trodde att hennes låtsaskompis bodde i potatiskällaren under huset. Och evigt vackert väder kändes det som.

Med åren har släkten växt och det blir naturligt ganska trångt i ett hus som är byggd för EN familj och inte för en miljon kusiner, småkusiner, barnbarn, och allt annat folk som kommit och gått genom tiden. Men det har varit släktens naturliga samlingspunkt under åren och alla kan nog intyga att det är den finaste platsen på jorden.

Men när min fafa gick bort för ett år sedan och detta paradis skulle delas upp mellan sex barn och sjutton barnbarn så bestämde vi kollektivt i vår familj att tacka och bocka för oss och bestämde oss för att vårt sommarparadis idag är vår ö utanför Lappvik. Vår Attu-era är liksom förbi. Med åren har vi mer och mera insett att det nog är väldigt mycket mera bekvämt att ta sig till en ö i samma kommun, än att åka två timmar bil. Men det hindrar ju inte att det är fint att åka och hälsa på ändå. Så i förrgår åkte jag med mamma och pappa och Adrian mot Pargas och fick återigen sitta där på klipporna och andas havsluft och snacka skit med dom som råkade vara på plats. Så himla kul att min kusin Anna, som är lika gammal som jag, fortfarande tillbringar varje sommar här. Hela familjen åker hit från nordligaste Norrland och stannar oftast ungefär tre veckor. Och i år hade bebis nummer tre anlänt, vilket var extra kul eftersom det bara skiljer två månader mellan henne och vår kid. Därtill så har min andra kusin fått en bebis som nu strax fyller ett år, en tredje kusin fick barn i juni, och så fick ju Jonas barn i juli så det råder inte direkt brist på tillväxt inom vårt släkt. Nu är dom TJUGO småkusiner, femton pojkar och fem flickor.

Och här samlas alla. På en ö i utanför Pargas, som blev vår av en sån random händelse att min fafa råkade se en tidningsannons. Livet är vidunderligt stort och fantastiskt ändå.

En reaktion på ”Näckebo, ett barndomsparadis.

  1. Nina! Vad underbart fint du skriver! Det var precis så det var, så mycket roligt vi haft på detta ställe, det är få förunnat🙂 Kevin har lärt sig ro här i sommar och Minna har en låtsaskompis vid namn Akki som fick följa med hit från Sverige haha Roligt hur allt kommer igen! Alltid roligt att träffa dig hoppas vi kan ses en sväng nästa sommar igen! Mamma hälsar också, jag läste det du skrivit och hon blev så rörd. Kram, kusin!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s