Morgonflåset. 5km – lätt gågg (gång&jogg)

20140801-104114-38474037.jpgHär ser ni en otroligt sliten kvinna som just staplade sig igenom fem kilometer het asfalt i den finaste av högsommarmorgnar. Kunde liksom inte skylla på värmen mera. Det må vara hett nu och omöjligt att gå ut med bebeto i vagn men när både snubbe och unge ligger och drar sig halva morgonen så kan jag faktiskt stänga av Dr. Phil på Youtube (jag vet jag vet, min gulity pleasure), dra på mig tajtsen, snöra dojorna, och kuta iväg, hur jävla hemskt det än är. Och jo, det är fortfarande JÄÄÄÄÄTTETUNGT att jogga. Jag är för tjock just nu och kondisen är sisådär. Ju tyngre jag är, desto tyngre är löpsteget. Klart. Men jag försöker iallafall. Jag försöker så att jag svettas två timmar efteråt ännu. Jag försöker trots att fotsulorna bränner redan halvvägs. Jag försöker trots att varenda fiber hellre äter Snickers. Men by God, JAG FÖRSÖKER!

Och det är en kamp. En ständig jävla kamp detta. Jag vet att den här första inledande månaden är horribel. Jag vet detta för jag har startat om alltför många gånger. Men jag vet också belöningen. Den där känslan då benen bara lyfter från marken utan minsta effort. Då man nästan (jag säger nästan) ler med hela ansikte när man kommer längs med Kvarnvägen och vet att man just sprungit en sjua men ännu orka spurta. Det är himla tur att dom här små känslorna lever kvar ännu nånstans djupt begravda i massan mellan öronen, för har man aldrig varit där, så då förstår jag att man vill döda alla som påstår att jogging är fantastiskt. Just nu, är det inte så fantastiskt. Det är hemskt. Det ska vi inte ljuga om. Ärlighet vara ju längst, och vem fan blir peppad av någon hyperkanin som påstår att detta är lätt. Att starta från noll är inte lätt. Det är vad det är, noll.

Men jag ser framåt. Jag längtar efter att börja styrketräna. Jag vill bli stark. Rak i ryggen. Och helt enkelt en förbannad lean, mean, killing machine. Men vi tar dom här pyttestegen nu först. Dom här motsträviga morgnarna i gassande sol med ett Caroline Winbergs sommarprat i öronen och mantrat ”lite till, lite till, lite, lite, lite bara.” Och så ska vi hoppas på att om en månad så behöver jag inte säga lite till mera, för då går det så av bara farten.

Vi kämpar vidare.

En reaktion på ”Morgonflåset. 5km – lätt gågg (gång&jogg)

  1. GO NINA! Du e min superhero. Finns int någo finare än långsiktighet, suomalainen sisu och bestämdhet gällande sportande och den eviga kampen mot fätibombom. Och som jag sagt flere gånger, De e ingen konst att gå ner i vikt, men att uppnå bra kondis med energifylld o kraftig kropp och upprätthållandet av det hela- Det är en konst– ja-a det är en daglig tankeställare man tar. Din drive e sjukt peppande! Go Ninjalainen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s