Tagga tagga tagga.

20140528-193534-70534840.jpg 20140528-193533-70533896.jpg 20140528-193533-70533560.jpgHar tappat mina ögonbryn. Ja, dom är ju där men i ryslig form, och platinablonda.

Vädret är som gjort för motion nu, hörni. Jag älskart! Duggregn, plus sju och en grönska som slår emot en som en vägg när man sätter foten utanför dörren. Jag är en person som har lite svårt med temperaturer som överstiger 23 grader så detta passar mig riktigt bra just nu. Har vandrat på med en radiodokumentär i öronen och en unge i vagnen framför mig. Ibland har jag kapat Renja och traskat runt på landet med henne sans bebto och det funkar lika fint. Speedo har varit samarbetsvillig ungefär nästan alltid. Han tycker inte heller om hetta. Ungen fick totalt nervsammanbrott när vi var ute och gick i fredags. Där var ju för varmt för att vara ute och myspromenera, förstår väl alla med en hjärna. Utom jag då tydligen. Barnet hade redan vilat en god stund när vi gick iväg så när jag gått ungefär en timme så vaknade han och skulle ha mat. Typ just då. Och inte en sekund senare. Har aldrig känt mig så levande dom sista tjugo minuterna innan jag nådde min vardagsrumssoffa. Ungen skrek så att jag nästan själv fällde en tår. Svetten rann och allting kändes bara så införbannat bajsigt att jag nästan blev Usain Bolt där dom sista metrarna. Var inte direkt läge att sätta mig och amma vid omfartsvägen. Fanns inte en enda jävla bänk i skuggan och jag är faktiskt inte så frigjord att jag slänger av mig sportbehån och sätter mig på Köpmansgatan och tvångsmatar gallskrikande kid. Nå, vi överlevde. Efter det har vi hållit oss inne när det ens är lite behaglig värme.

Nu är jag läkargranskad och redo för träningscomeback. Min läkare såg inget hinder överhuvudtaget för träning. ”Gör det som känns rätt för DIN kropp. Det finns ingen allmän tidsgräns som säger just NÄR du får börja. Känns det bra, kör hårt. Rent medicinskt är du återställd.” Och ja, så är det ju. Har dock inte joggat ännu. Mjukstartar nu med vandrandet, det tar redan på så otränad som jag är. Men är så sjukt motiverad nu iallafall! Det är det första steget. Ni förstår alltså inte, den känslan är fantastisk. För det är då det händer.

Var fem före att hetsäta upp hela glassutbudet i matbutiken idag. Det var helt sjukt. Vandrade tre varv runt glassdisken som ett lejon som inte ätit på en månad och nu äntligen var fem före att fälla en antilop. Var så sinnessjukt sugen att hade jag stått där två sekunder till så hade jag gått ut med tre Jättisar och ätit dom i bilen innan jag kom hem. Men sen andades jag djupt och bestämde mig för att inte vara så jävla karaktärssvag och kom till slutsatsen att enda orsaken till det sjuka suget var för att jag var så galet hungrig, hade tankat dåligt. Så, sket i glassklimaxet och gick hem och laddade in en smörgås och lagade middag. Och så var suget borta. Så lätt det skulle vara om man kunde sansa sig lite varje gång, tänka att det går om och fundera vad man stoppar i sig lite. Missförstå inte, tänker nog smälla in glass hela sommaren lång men kanske inte sådär maniskt en timme före middagen står på bordet. Kände mig som en junkie. Need my fix.

Tror också det blir mycket svårare att undvika dom där sockerfesterna när hela dygnsrytmen är lite bananas. Speedo sover som en sten dagtid, och HALVA natten. Men resten av nätterna tycker han att vi ska umgås intensivt. Inatt vaknade han tre, och somnade aldrig riktigt om så hur jag står på benen är lite av ett mindre mirakel. Greken får ta honom en natt nu denna vecka så att jag får sova ut en hel natt. Tänker lägga mig i gästrummet med öronproppar och njuta av min första hela nattsömn på nästan sju veckor… eeeeh, kommer ändå att sluta med att jag ligger och smyglyssnar på varenda pip. Nå, värt ett försök.

2 reaktioner på ”Tagga tagga tagga.

  1. Det här med sömnen alltså. Viktigare än man tror för att hela systemet ska fungera. Min mellandotter åt typ en gång i timmen i ett halvår. Jag fick grav sömnbrist (minnesluckor, fysiska kollapser mm, mkt otrevligt), och så här i efterhand har jag förstått att det ledde till ett för högt påslag av stresshormonet kortisol. Det ledde i sin tur att jag var konstant hungrig och att kroppen i panik behöll varenda kalori jag stoppade i mig. Fick ta tag i maten och träningen på allvar först efter åtta månader då fröken inte ville amma längre. Den här gången är jag sjukt fokuserad på just sömn… Man fixar tre, fyra månader av sömnbrist, blir det längre än så slår kroppen bakut. Med andra ord: du gör helt rätt i att stänga in dig i gästrummet (det var det som fick upp mig ur gropen till slut). Lycka till med sömn och träning. Ska dregla lite över dina träningsbilder innan jag själv kan snöra på mig löparskorna…

  2. Jag hör dig! Även om Molly förvisso sover nätterna (än så länge), så är jag ibland så fruktansvärt trött då vardagen är speedad från tidig morgon till sen kväll. Och det där med socker och onyttigheter känner jag igen. Min karaktär klarar dock inte av att alltid säga nej till godis.
    Kul att höra att kroppen är hel! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s