Perspektiv.

Ryan-Collage-1-600x600 ryan-collage-2-600x600Bilder från BabyBoyBakery/Instagram

Ibland får man nog helt enkelt skärpa till sig lite och sätta saker i perspektiv. Självklart är det inte världens hulabaloo och partyfiilis här när man har en illröd unge som skriker timme tre i putki men alltså det finns så mycket jävla misär där ute att jag ska nog bara vara glad att jag har en bebis som skriker. Under nattens amning där kring klockan två då jag var som mest sliten och kämpade i mörkret med en klarvaken bebeto som spottade mjölk överallt och själv inte såg ett jota utan mina linser eller glasögon så tänkte jag nog lite att vad fan har jag gett mig inpå. Men sen när Speedo sansade sig, och jag själv likaså, så hade vi ändå en rätt mysig stund där på tumis i den renoverade gungstolen. Och där i Arla morgonstund så kan man inte göra så mycket annat än vänta ut killen som äter. Lättast fördriver man tiden genom diverse slösurfande. Och då hamnade jag här, på Instagram hos BabyBoyBakery.

Maken till livsbejakande feed har jag aldrig upplevt. Världens mest ljuvliga bilder på historiens rakt igenom skönaste treåring. Ryan, med det finaste håret. Och en morsa som verkar var det mest chilliga sen… ja, evöööör. Nå, surfade runt ett bra tag där tills jag insåg att nåt inte riktigt stämde. Kommentarerna var fyllda med medlidande och sympatier. Helt plötsligt går det upp för mig att den här pojken defacto är död. För en vecka sedan sprang han ut på gatan, jagandes en frisbee hos sina kusiner. På en sekund så var allting över då han blev påkörd av en bil. Sista bilden på denna Instagram är tagen på Disneyland. Några timmar senare var han död. Fick sån totalångest över detta att det är nåt totalt nytt och oupplevt för mig. För trots att jag bara levt med Speedo i knappa fyra veckor så finns det ju ingen hemskare tanke än att han helt plötsligt inte skulle finnas längre.

Huj. Så, idag var det tydligen Wear Red for Ryan-day. Han älskade rött, och ballonger. Söker man på Instagram under hashtaggen #redballoonsforryan så hittar man tusentals uppladdningar till minne av den här killen. Så himla himla ledsamt alltihopa. På söndag firar jag min första Mors Dag. Och på söndag firar den här mamman antagligen sin värsta dag. Fy satan, livet alltså… Kolik är kattskit i jämförelse.

2 reaktioner på ”Perspektiv.

  1. Absolut ,detta måste vara en mors värsta mardröm. Kom dock ihåg att det är tillåtet att tycka att det är svintungt x 1000 då bebben gråter på och du inget kan göra. Det är tillåtet att känna många känslor.

  2. Den där ångesten kommer du att uppleva ofta nu efter att speedo har kommit. Lönar sig inte att läsa om diverse händelser. Visst skall man ha perspektiv vad som kan och händer men varför orsaka ångest åt sig själv:/ o alla upplever vi vad som är jobbigt på olika sätt och alla har vi rätt att känna att det är jobbigt för olika saker. För mig var de jobbigt med det ständiga vakandet, man blev bara snurrig och dåsig i huvudet. Så när pojken skriker i tre timmar i sträck, det är jobbigt! Och du får känna/ säga att det är jobbigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s