Vikt ner, tryck upp.

PregVi vankar vidare. Besökte rådgivningen igår. Jag hade gått ner i vikt, och upp i blodtryck. Måste lite vakta på det där undre trycket nu, speciellt eftersom jag hade synstörningar under helgen (har sen tidigare migrän så lite svårt att separera dom störningarna från potentiell havandeskapsförgiftning). Få saker är så mysigt som att se en massa ljusflimmer och sen totalt tappa synfältet på högra sidan. Första gången det hände så trodde jag seriöst att jag hade fått en stroke. Nåja, har varit ganska skonad under hela graviditeten så därför ska man väl vara extra uppmärksam nu. Men det verkar ha lugnat sig nu igen, låg bra till imorse. Trycket och pulsen var på bra nivå så högst antagligen är det nog bara rent allmänt slitage i kroppen den här veckan som gjorde att jag testade så högt där.

Speedo hade inte vänt sig åtminstone så hen verkar ju vara på väg åt rätt håll iallafall. Fick dock inget hopp om att det hela var på gång nu heller. Enligt sköterskan kan det nog dröja ett bra tag ännu. 18 dagar till såhär gör mig riktigt jävla deprimerad alltså. Börjar faktiskt vara sjukt obehagligt på kvällarna nu. Bara tungt, tungt, TUNGT! Svårt att ligga stilla ens för allting är bara obekvämt. Äter jag så mycket som en halv banan så känner jag mig som om jag hade överätit på PizzaHuts lunchbuffé. Nå, ska ju inte klaga eftersom detta är första veckan på hela gravidteten som jag ens känner mig liiiite ynklig så får väl stå ut nu i två veckor.

Hittade dessa bilder hos mamma igår. Jag läste även minnesanteckningarna från hennes bb-vistelse. Där låg hon i sex dygn, och varenda ett besök finns uppskrivet. Herremilde så där sprang folk på den tiden! Tror hon hade över tjugo besök på dessa fem besöksdygn! Måste ju ha varit sjukt stressande. Tur att man inte behöver ligga inne så länge nu mera om allting gått bra, sjukt drygt att hänga instängd på ett sjukhus i sex dygn med någon random människa i samma rum och så dessutom tusen personer som springer där dygnet runt. Mamma berättade dessutom att hon fick samtal från sin syjunta direkt till förlossningssalen där hon låg och förlöste, haha! Åttiotalet alltså, sköna grejer.

BebKanske sista bilden på mig iklädd rosa, tror jag är tre månader gammal.

4 reaktioner på ”Vikt ner, tryck upp.

  1. Det kan nog hända nåt fastän de inte tror det på MVC. Åt mig sa hon också att inget var på gång för babyn hade inte kommit helt ner ännu. En eller två dagar senare gick vattnet så you never know!

  2. Be karln massera under fotknölarna. Det ska få livmoderna att börja jobba om jag minns rätt. Zonterapi. Det + homeopatiska piller hjälpte mig senast att få igång förlossningen. Hade en igångsättning hängandes över mig så fick bland annat detta tipset från mödrapoli i Ekenäs. Kanske värt att testa?

  3. Haha🙂 Kommer ihåg att jag var så livrädd för hur jag skulle klara av att ta hand om ett litet, att jag inte alls väntade på att barnet skulle komma ut. Helst skulle jag ha gått stormagad resten av livet kändes det som. Men det blev nog bra till slut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s