Vänta barn

Mamma vet bäst.

Jag hade ju förstås blandat ihop dagarna. Det var ingen info om förlossning och smärtlindring igår, det handlade mera om hur parförhållandet påverkas av en bebis. Vackert så. Var ju dock utan mitt par så det fick vara en ganska ensidig monolog från min sida. En sak som vi tog upp igår var hur omgivningen reagerat på nyheten om avkomman. Om man fått goda råd eller uppmaningar och förmaningar från mer eller mindre välmenande släktingar och kompisar? Och hur jag än försökte så kunde jag inte komma på en enda grej som någon sagt eller antytt kring barnuppfostran eller graviditetens måsten eller inte måsten överlag. Det har varit rätt så knäpptyst faktiskt, till all lycka. Inser ju att råden brukar börja hagla när bebeton är ute och såväl kassatanten i dina lokala supermarket som din mommo helt plötsligt får akut behov av att informera dig om allting från amning till hur mycket eller lite kläder den stackars avkomman tvingats ha på sig. Just vad som skett på den här bloggen där det blivit folkstorm då den nyblivna mamman i fokus valt att sluta amma efter en vecka. Bring on the mob!

Är ytterst tacksam att min blogg är så pytteliten som den är. Vet inte ens hur mycket jag har lust att dela med mig av själva mammalivet när Speedo är ute. Det är tydligen då som alla dessa ”välmenande” mammor dyker upp som kan och vet allting om ett barn de aldrig ens sett i verkligheten. Jag har ändå ett så otroligt starkt nätverk av släkt och kompisar som redan har barn att jag tror inte att jag behöver en drös av främlingar som också känner att de måste få säga sitt om något som i grund och botten ändå är väldigt privat. Får se.  Tur att vi dessutom har en luttrad släkt bestående av ateister och hedningar som inte ens höjt på ögonbrynen när vi förklarat att det INTE blir nåt dop utan namnfest, och där vi dessutom valt två män som kommer att fungera som nånslags semi-faddrar istället för gudföräldrar. Alla på sitt sätt helt enkelt. Upplever mest obehag när man läser kommentarerna på dessa bloggar och är väldigt glad att folk här håller en saklig ton och inte spyr galla och leker troll. Men som sagt, vetefan hur det shiftar när ungen är ute.

Nån som upplevt att folk lägger sig i hur ni valt att uppfostra era barn? Hur hanterar man det?

 

5 thoughts on “Mamma vet bäst.

  1. Titt som tätt kommer folk med råd fastän man inte bett om dem. Dock vet jag inte om jag fått obehag av det men en del ”råd” kan de dock hålla för sig själva. Jag ber om råd när jag behöver dem med sedan lär man sig ganska snabbt vad MITT barn behöver! Jag tror inte att det kommer gå någon nöd på dig,greken eller speedon 🙂

  2. Faktiskt inte så mycket själv men man ser ju det här överallt hela tiden, mammor som vet bäst och ska berätta för andra mammor hur man ska göra, för det finns bara ett rätt sätt enligt dem. Jag tycker man hellre kan berätta hur man själv gjort och vad som fungerat för just oss, istället för att ge direkta råd hur du ska göra. Vilken tur att man inte är någon storbloggare själv, jag tycker synd om Dessie som blir påhoppad ingen skillnad vad hon gör.

  3. Herregud så folk lägger sig i. Eller det var i början då alltså. Inte längre.
    Då jag fick barn nummer 1 kom folk jämt och ständigt med synpunkter. Tydligen var jag för ung, envis etc. Men numera är det ingen som säger ett knyst!

  4. Konstigt nog upplevde jag nästan aldrig att någon skulle ha lagt sig i eller kommit med ”goda råd”.
    Men det märkliga jag lagt märke till, också nu fast barnen redan är 9 och 12; de som ger mest råd angående barnuppfostran och har de starkaste åsikterna är de som inga barn själv har.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s