Vänta barn

Det blåa barnet.

När man hamnar i det här blivande föräldraskapet för första gången så slås man av en hel del saker, främst via diverse Pryltorg på Facebook. För det första: föräldrar tycks köpa otroliga mängder skit till sina ungar, som de sen försöker lassa av till andra i samma situation. Och för det andra: det är tydligen högprioritet av meddela om dessa mängder kläder lämpar sig för nåt sött flickebarn eller traktorälskande påg. Varje dag ser man dessa otaliga annonser i stil med ”regnkläder i storlek 86, grön. Passar pojkar.” Eller varför inte en trevlig sittkärra i gult? ”Passar både för pojkar och flickor!” Jag blir lite nervös av detta. Det är ju säkert bara ett sätt för människor att formulera sig men i ärlighetens namn, bryr sig faktiskt folk så stenhårt om ens två-månader gamla pojkkott pyntas i rött? Eller lila? Blir det stackars barnet ärrat för livet om hon tvingas gå runt med en Transformers-tröja trots att hon haft oturen att födas som flicka? Är vi rädda att någon ska tro att den lilla bebisen inte är tillräckligt könsstereotypisk redan vid förlossningen så kan man ju kasta loss och satsa på en bikini till en spädis. Mycket nödvändigt med bh när man är 90 dagar gammal, vilken bebis vill visa boobsen då liksom?

Skärmavbild 2014-01-15 kl. 13.07.45Förstår inte mig alls på detta. Har själv blivit lite ställd när folk glatt meddelat ”grattis till pojken!” varpå jag oförstående säger att vi inte har kollat upp könet. ”Jaha, men såg att du målat rummet blått så antog att ni väntar en gosse.”  Vad märkligt ändå, att vissa färger definierar kön. Att man helt enkelt bara tycker om blått räcker liksom inte till tydligen. För när vi blir vuxna så tänker vi ju inte såhär. Skulle aldrig få för mig att inte köpa gröna kläder till mig själv, utan enbart hålla mig till rosa fluff för det är vad jag blivit tilldelad enligt könsnormen. Det lilla jag spatserat runt på barnavdelningar vittnar ju om precis samma sak: Blått, grått, svart och bilar och båtar till boysen. Tyll, paljetter, kattungar och rosa till tösarna. Varför det ens ska vara uppdelat förstår jag inte. Det är väl ändå en viss storlek man är ute efter? Eller?

Nå, alla är ju inte såhär men det är nåt som bara ploppar upp hela tiden just nu, så går bara runt och irriterar mig. Kanske man bara ska gå enligt vad man själv tycker är snyggt egentligen, och skita i dom där Rory Räcerbilarna. Jag menar, det måste inte ens vara svårt. Titta bara på dom här kläderna via Pinterest, utan minsta anspel på normerna. Ja, minus hipster-auran. Men den får man väl ändå ta.

BlockHur tänker ni andra?

13 thoughts on “Det blåa barnet.

  1. När vår dotter föddes klädde jag henne mycket i blåvitrandiga kläder för jag gillar de färgerna och du kan ju gissa att en och annan gratulerade till gossen… Jag själv ogillar rosa kläder och har därför inte klätt dottern i dem så mycket. Men jo vänner frågade nog ifall vi visste könet så de visste hurdana kläder de skulle köpa. Förstår liksom inte det resonemanget alls, i min värld är det ingen skillnad på rosa och grönt, så länge det är snyggt.

  2. Man kan vara hur könsneutral som helst som förälder. Sedan börjar barnet se på TV, gå på förskola och får uppleva samhället i allmänhet. Som förälder kan man påverka, men bara till viss del. Men vi får inte ge upp!

  3. Sen är det faktiskt lättare att klä flickor könsneutralt för det är mer ”okej” för en flicka att göra det (nu talar jag om samhället och vad som finns i utbudet, inte egna åsikter). Jag hade alltid tänkt att jag skall klä min son i rött och rosa och glada färger och inte bara ”pokjavdelningens” grått, svart och blått. Men då de glada, röda och rosa kläderna dessutom också alltid har volang, rosetter och glitter samt ”flicksnitt” – det är alltså inte bara en röd tunika, utan en röd tunika med puffärm, volang, glitterrosett osv. Om han pekar på en sån och säger att han vill ha så får han garanterat, men det tar lite emot att medvetet köpa nåt sådant åt honom. När de är bebisar är det lättare för då är det mycket vitt och pastell, men det blir allt svårare när de växer att hitta kläder som inte har dödsskallar och kamouflagemönster 😦

  4. Voi nej, erkänner att jag gjorde mig skyldig till ”ska ni få en pojke” när du målat rummet blått. Ush, så tråkig hjärna jag har.

  5. Jag hade totalförbud på rosa och röda kläder åt M när hon var liten ( i form av gåvor alltså) och det var inte pga någon egen åsikt, utan för att jag visste att den färgen kommer vi ändå att ha mycket av, gåvor av alla dom som inte hört mitt förbud. Nu tycker jag personligen att det hetsas en hel del över det här med pojk- och flickkläder, man kan väl bara klä ungen i det man själv/ungen vill? Tror att många klär sina barn könsneutralt inte för att varken dom själva eller barnet tycker det är fint, utan för att göra en point i att dom ÄR könsneutrala. Och det känns ju litet fånigt. Men VAD är grejen med att det ska vara tryck på allt? Avskyr kläder med tryckta bilder på, och ALLA barnkläder ska ha det nu, tydligen!

    1. Ja, tryck är det på varenda jäkla plagg. Kanske man bara är tråkig när man inte vill ha en massa kattungar i neon, omhuldade av fransar men tycker seriöst att det ser groteskt ut.

  6. Alltså jag håller så med. Asigt hur färger och kläder och leksaker ska gå efter kön. Enligt en undersökning för x antal år sedan användes det 30% mindre tyg i 7-åriga flickors kläder jämfört med pojkar i samma ålder. Hur stört? Jag köpte endast könsneutrala babykläder när det begav sig. Eller jo, en pink body slank väl med i påsen. Vem vem fan säger att pojkar inte kan ja pink? Man blir så slut…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s