Träna sig frisk.

20140108-092358.jpgSyns det att jag inte sovit på två nätter? Har ett brutalt lazy eye på gång.

Folk har en så negativ inställning till nyårslöften. Visst kan man ju argumentera att ett annat årtal efter vilken skitmåndag som helst förändrar ju ingenting men faktum kvarstår, åtminstone för mig, så brukar ändå den där starten vara nåt positivt. Nu upplevde jag ju inte 2013 som nåt katastrofår, tvärtom så var det ju ganska så förbannat smashing rakt igenom. Men ändå så får jag alltid ett visst ryck såhär direkt i starten. Beslöt ju mig för att inte äta godis, läsk, bulle, och annat skit som till exempel pizza, ända fram till förlossningen. Ett lite väl ambitiöst projekt kan tänkas, och det handlar ju inte om nån bantningskampanj utan mera om det faktum att jag vet att jag klarar av saker om jag sätter upp tydliga mål. Och tre-fyra månader fram i tiden kan jag gott unna min kropp att inte utsättas för renodlade matattacker som känns som om någon sockerbombat hela tarmsystemet.

För jag mår ju dåligt när jag äter en hel chokoplatta av godaste ärkefienden Fazer. Men jag kan liksom inte göra saker med måtta. Öppna godispåsen och äta en? Vad fan snackar ni om? Att va? Vem gör så? Klart som själva fan att jag äter allting innan jag ens hunnit reflektera om jag ens tycker att det är gott. Är som nån förbannad junkie. Ett sockeroffer. Aldrig blev det väl så tydligt som för ett år sedan då jag tränade och åt bort femton kilo på mindre än tre månader. Förstår ni då hur lätt det är? Om JAG klarar av att gå från att inte röra mig alls till att springa 17 kilometer utan problem. Då kan liksom varenda en käft. Och man måste ju inte springa. Man kan simma, eller gå, gå, och gå lite till.

Hittade det här inlägget när jag försökte googla fram vettiga mattips till gravida. Det är över ett år gammalt och skrivet i ett ganska extremt sinnelag men det hade väl sina poänger, trots att jag kan tänka mig att folk går bananas när dom läser sånt där och själv sitter imobila med stora magar och misär i sinnet. Vatten i hela kroppen och en akutlängtan att tvångspressa ut ungjäveln i månad sju. Personligen har jag ju nu den här veckan blivit extremt medveten om att jag har ett barn i magen. Det kändes som att jag på en natt helt plötsligt fick en helt sjukt stor kula. Som en fotboll, typ. Som spänner. Min mage har aldrig varit fast. Jag har varit konsistensen av en pizzadeg i decennium så mest är jag fascinerad, över att jag hittat min navel till exempel. Känner mig inte särskilt stor ännu, det är mera som så att jag fått tillbaka en mage som jag inte sett sen för ett år sedan. En gammal bekant. Morjens liksom. Enda skillnaden är väl att nu beror kulan inte så värst mycket på pizza och Snickers. Inte. SÅ. Mycket.

Men ska erkännas, jag är nog lite ätstörd. Inte en såndär variant som svälter mig själv, men i ärlighetens namn kan jag inte minnas en enda dag sedan tonåren som jag inte gått runt och funderat på vad jag äter. Hur jag ser ut. Men inte förrän det senaste året har jag ställt mig den mest väsentliga frågan, hur jag egentligen mår? Och den sanningen var den som gjorde att det där som normalt är ett nyårslöfte som dör den fjärde januari, nu tog fart. Och sanningen är, jag mådde skit som tjock. Det sög fan hästballe! På riktigt. Om man är en av dom där lyckliga som faktiskt ärligt kan säga att man mår bra av att väga tjugo kilo för mycket, ja, då undrar jag om man faktiskt inser hur skönt det är för kroppen att röra sig när man INTE släpar på ett mindre barn extra i rent fett. Att jogga som tjock är det mest imponerande och styrkekrävande jag vet, imponerar hundra gånger mera på mig när jag ser någon i urusel form stapla på i reflexväst i ösregnet, än om man ser nån galen hurtbulle med racerfart svepa förbi utan att ens andas ur takt. Det ÄR jävligt jobbigt att komma tillbaka, men sen, sen blir man så jävla lycklig över hur man mår.

Men om man läser kommentarerna till det där länkade inlägget så tycks det liksom inte spela nån roll hur sjukt bra trim man är före man blir gravid, vissa mår helt galet ändå. Sväller upp, och mår pyton. Medan andra, som mera är som jag i kroppen, knappt går upp nåt, för vi är redan stora liksom. Och vad vet jag, vågen ska man väl ändå skita i. Åtminstone vet jag nog själv när jag inte skött mig och mår dåligt som en följd, inte en våg i världen kan ändra på det. Men fortsättningsvis så försöker jag nu hålla emot lite, inte låta hela kroppen förfalla bara för att det nu och några månader framöver på nåt sätt är accepterat att svälla upp. JAG vill inte. Jag älskar att röra på mig, och hoppas att jag får fortsätta göra så hela vägen igenom det här äventyret. För på nåt sätt, så måste man nånstans avväga om man älskar chokobollar mera än att kunna knyta sina skor utan att bli svettig.

Ikväll, simning.

6 reaktioner på ”Träna sig frisk.

  1. Jag älskar din blogg. Sådär, nu e de sagt. Dina inlägg e roliga, intressanta o framför allt ärliga. That’s the shit man!
    I mean when you live in o world full of shit. It’s the real shit that counts. yeah?🙂 Och seconds.. jag delar dina tankar o fiilisar kring mat,kropp,sport etc. har också alltid varit mer eller mindre tjock. Gått ner en hel del,börjat ta hand om mig själv.. MEN jag är fortfarande en sån sugarholic att de inte är klokt. Seriöst, sluta röka-no problem. Gjorde det ett veckoslut i höstas-har inte tänkt på det en gång efter det. MEN att leva utan karkki,glass,chips,choko o allt annat som går under namnet HERKKUJA så det är för faaaan omöjligt. Och som du skrev, sku man helst kunna kontrollera det lite,o bara äta två rader från plattan.. eller a handfull från Ässä Mix påsen, men man äter så länge de finns liksom. Yes, I have a problem. Att måsta hoppa in i bilen 21.15 en tisdag kväll för att man bara MÅSTE få karkki,köra ner till abc.. ja då vet man att man har ett problem. Och i denhä saken e jag också som du. Det är allt eller ingenting. karkkilakko går förvånansvärt bra. För då har jag liksom bestämt det, kan int förklara det på nå annat sätt, Jag sätter upp ett mål.. en tidsram. Men sen om jag ger mig själv fria händer så att säga.. Typ ”Men kanske jag bara köper lite.. sådär passligt, lite måst man ju få äta.. så säger alla…” Ei toimi. Man skäms när man kommer till kassan och det ser ut som om man sku hålla på och handla till ett barnkalas🙂 Nåja, men som du har också¨jag bestämt att januari blir en sorts detox månad från allt skit. No sugar eller andra herkkuja what so ever. Röörit puhtaaks e temat. Nu tror jag att jag sagt allt jag ville säga. Tack för mig. H.Paksu Pepe XL fani. P.S. Fråga mamma under Julen att har jag alltid varit sånhär, hon sa att jag kunde uttala Suffeli perfekt vid 1 års åldern, so there is my answere I guess..😀

    • Hahaha, röörit puhtaaks… Exakt så känns det ju. Obehag det där, att knalla iväg till abc på söndag kväll och köpa löst halva Candy King-hyllan, fara hem och äta allt som bara händerna kommer åt, och sen undra varför man blir fet. Man blir fet för att man äter som en jävla hippopotamus. Piste.

  2. Det hemska när man är sockerberoende är ju just det där att man trycker i sig en platta choko utan att ens märka det, jag kan ”vakna upp” och vara helt att vart tog chokladen vägen? Och jag märkte aldrig ens hur den smakade. Det är då man vet man har problem:-/ Och jag kan ge mig själv vad som helst för ursäkter för att ”få” äta sött fast jag just bestämt mig för att lägga av.

    • Jo, problemet är ju inte att unna sig lite ibland. Men när man märker att man skiter i om det är ett år gamla pepparkakor eller den där sista dammiga marmeladbiten längst bakom kaffekopparna i skåpet man knaprar på, bara det smakar socker… ja, då börjar man inse vidden av sitt sjuka sinnelag.

  3. Så sant! Håller med Maria, jag kan också omedvetet sätta i mig godheter. Känner ibland att det skulle ha varit bättre att vara rökare istället för sockerberoende, för tobaken får inte visas i butikerna, ingen bjuder på tobak på kalas, man får inte röka inomhus. Godheter däremot är inom räckhåll och det anses lite fult att tacka nej till bulla etc. på kalas, och det är tillåtet att äta godheter överallt.

    • Men märkligt ändå, att man slipper suget bara man håller ut ett par dagar. Och sen är det ganska helpponakki. Ja, bara man inte går och handlar när man är vrålhungrig, för det äventyret slutar oftast med en liten Dajm före maten, för annars går man ju i biiiiiitar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s