Måndag.

Skärmavbild 2013-10-14 kl. 12.45.17Obligatorisk och klyschig höstbild.

Helgerna går för fort. Speciellt den här. Jag gjorde liksom inget konkret alls, men ändå var jag konstant upptagen. Hängde med mommo (hon lastade av ett kilo vispgröt på mig, mmm), gick på Oktoberfest, åt på kinarestaurang, hjälpte till med diverse bestyr på Pityn, städade huset, tvättade tre maskiner tvätt, bäddade rent, motionerade, såg på alltför många Glee-videos på Youtube (grät hysteriskt. Normipäivä. Bland annat den HÄR. Ja, jag är 31 år gammal men det ÄÄÄR ju så sorgligt att han gick och dog på riktigt), såg på två romcoms (grät hysteriskt igen), och igår avslutade vi med filmkväll och franskisar hos oss med halva Karis. En fungerande helg enligt mig. Och bra uppladdning inför inkommande helg, då jag ska jobba precis hela lördagen med att fota ett bröllop i Helsingfors. Fina pipor. Och nästa helg efter det ska jag vara på Bokmässan. Det ryktas att min bok kommer ut då! Excite!

Idag har jag sen igen ränt runt precis hela dagen. Började med länk i en timme för mig själv imorse i ett nästan overkligt vackert Billnäs. Idyllen krossades dock lätt av det faktum att jag gick och lyssnade på senaste P3-Dokumentären om Punkmordet. Som jag längtat! Ja inte efter ond bråd död men efter nya dokumentärer. Börjar få lite lejdon nu av samma mordhistorier i öronen. Efter den sköna starten så var jag via rådgivningen och lyssnade på ett litet hjärta som bankade på där inne. Fick höra att jag har blodgruppen O- som tydligen är topnotch i blodsammanhang, att jag borde donera så ofta jag kan när jag inte är i nuvarande tillstånd. Som tidigare så var alla värden fina, minus mitt blodtryck som är helt bananas och nu måste jag börja mäta hemma varje dag för att stämma av lite. Inte så mysigt. Och för att ännu toppa det faktum att allt såhär långt är fint, så hade jag gått upp ynka 300 gram i vikt! För en tjockis var detta storslaget! Blev rent ut sagt lycklig. Borde inte vara så viktfokuserad, och det är jag ju inte heller just nu med tanke på att jag endast väger mig var femte vecka på hvc. Men alltså fiilisen i våras av att gå ner 15 kilo, är liksom svår att släppa. Att sen gå upp trettio nu skulle kännas så jävla förargligt. Och osunt för både mig och bebeton där inne. Hålls jag bara på benen så skall det väl inte vara så svårt att inte äta Tupla på daglig basis och växa fast i soffan. Vet ju av erfarenhet vilket helvete det är att ta sig tillbaka sen.

Efter avklarade bestyr på stan så kom jag hem och ringde Australien och planerade lite inkommande höst. Fick en virtuell rundtur i ett strandhus på andra sidan jordklotet. Parkinson sprang omkring i bikini och svettades trots att det var typ nio på kvällen. Tittade ut på våra minus två grader och konstaterade att livet är bra underligt.

3 reaktioner på ”Måndag.

  1. Kan trösta dig med att det oftast är vätska kroppen samlar på sig. Och det väger ju en del. Men du tappar det snabbt. Jag hade viktnojja då jag var gravid. Men det e ju inte så konstigt i detta samhälle. Försökte att lägga viktfunderingarna på hyllan men det var inte så lätt.

  2. åååh hormon-berg-och-dalbana gråten.. ja som gravid får man gråta till allt🙂 Mitt eget humör var dock stabilt och lugnt(förutom gråten) under graviditeten, maken tyckte att jag borde vara sån jämnt (!), humörmässigt, inte gravid hoppas jag😉
    Hur som helst, roligt att du/ni mår bra och det är nåt ljuvligt med det lilla hjärtljudet som tickar på! h

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s