Att sista avsked.

Huh. Totalförfall på tröttmafronten. Min fafa begravdes idag. Vi åkte iväg till Åbo imorse där hela tjocka släkten hade samlats för att ta farväl av fina Eccu. Det blev en rätt så emotionell dag, men också en hel del skratt, som sig bör när alla samlas för att minnas och ta farväl. Blev ombedd av min farbror att läsa upp min bloggtext som jag skrev för en månad sedan, när jag just hade fått budet att fafa somnat in. Fick nog samla all kraft i världen för att stå där inför sextio personer och blotta sig sådär. Brast lite på slutet, det brast lite för alla eftersom salen blev totalt tyst och gråtmild. Men sen lättade det liksom, och vi firade honom med en liten skål konjak och delade historier. Fick dessutom höra att han bara lugnt hade somnat in, utan smärta eller oro. Bara somnat. Skönt.

Kom hem efter klockan sju och somnade som en sten. Vaknade för en timme sedan och nu borde jag igen ta tag i jobb. Känns ju kanske lite sådär. Bara att bita ihop nu. På helgen åker jag till stugan för obestämt antal dagar. Ska ligga stilla och andas lite hade jag tänkt. Komma tillbaka in i nån slags lunk som jag hade hela förra veckan. Ta det piano och bara vara.

”Förspilld är all den tid som ej förflöt med kärlek.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s