Fafa åkte mot nya äventyr imorse.

DCF 1.0Foto: Västra Nyland

Min pappa ringde mig imorse med sorgebudet att min lilla fafa nu har somnat in. Han skulle ha fyllt 95 år om en månad. Och hur gammal man än blir, så kan man nog aldrig vänja sig vid att någon i ens närhet dör. För trots att han var så himla gammal, trött, och väldans dement så var det ju ändå min fafa. Världens skönaste fafa därtill! En man som hade stor humor. Han klädde bland annat ut sig till Pocahontas när han fyllde 70 år, och skickade ut detta som tackkort! Han brukade underhålla oss på släktkalasen genom att sitta och spela på skedar i timtal, och sjunga sommarvisor med fantastisk röst. På somrarna när vi var på deras älskade sommarö så brukade jag förundrat titta på honom när han gick där ute bland med sina älskade växter och vattnade dom med sprutkanna trots att det ibland regnade medan han gjorde detta. Han var liksom som Hemulen, men med ett sinne för konjak. Lite säregen, men fick hållas. Åt aldrig nåt från papperstallrikar eller med engångsbestick. Här gällde porslin och metall. Och ingen helvetes lättmjölk heller, rött skulle det vara. Och smöret skulle smaka smör. Hela min barndom rökte han pipa och den finaste äran man kunde få var att få vara den som blåste ut tändstickan när han hade tänt den. Minns ännu doften som satte sig i precis varenda fiber av hans uppenbarelse.

För tio år sen dog min fammo och då flyttade min fafa tillbaka till Åbo efter närmare 50 år i Karis. Han ville hem, sa han. Där satte han sig ner och skrev och gav ut en bok om hela vår släkt. Då var snubben redan över åttio år! Han levde ett gott liv. Gift med samma kvinna hela livet. Samma Britta som han skickade kärleksbrev till varenda dag under de fem år han var borta och försvarade Finland i ett krig han avskydde. Bunten med brev finns hemma hos mig, tacksam över dom idag. Han förstod att njuta av sitt liv efter den upplevelsen, ville aldrig prata om den. Sex barn, sjutton barnbarn, och en hel kasa barnbarnsbarn blev det under dom här nio decennierna. Alla somrar sen femtiotalet på en ö i Pargas. maj till oktober. Och om himlen finns, så är det nog just där han är just nu. På Attu.

Vila i frid, fafa Eccu.

12 reaktioner på ”Fafa åkte mot nya äventyr imorse.

  1. Jag minns en kväll för snart sju år sedan då det var fest och alla kusiner, syskon, fastrar o farbröder härjade på dansgolvet och jag satt småleende kvar nykter vid middagsbordet. Fafa kom o satt sig bredvid mig o sa att jag inte ska bli förskräckt. Det var han som lärt dem festa. Vila i frid.

  2. Så fint skrivet. Det blir en tomhet som kvar, men vilka härliga minnen ni alla har. Fint liv han haft, han verkar verkligen ha levt det! Tänker på alla hans efterkomlingar, vilken tur ni haft med en sådan förebild!! Kram.

  3. Vad fint du beskriver honom. Man kan riktigt se alla bilderna framför sig då man läser. Känna dofterna av pipan osv. Tänk vilken lycka, långt och härligt liv. Humor är nog receptet tror jag🙂 En fin fafa du hade .

  4. Fint inlägg! Ja de har ju alltid funnits där så det blir så tomt så tomt när de försvinner. Min farmor och farfar lärde jag inte känna då jag var lite för liten när de gick bort men mommo och moffa… saknar dem varje dag även om de försvann -96 och -97. Moffa var min extrapappa och det tog väldigt hårt när han försvann. Men det är fina minnen att ha kvar och de är med oss och vi pratar om dem ofta.

    Kram

  5. Ping: Att sista avsked. | NinaFotograf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s