Sommaraggressionen.

Kan man bli sommardeprimerad? Isåfall är jag det. Eller moodswingig så det skriker om det iallafall. Har såna akuta humörsvängningar och utbrott att jag undrar om jag lider av nån större vitaminbrist. Kan visserligen också bero på en arbetsbelastning som heter duga. Och ett sinnessjukt matbegär. Får liksom knyta fast händerna för att inte äta upp allt som kommer inom synhåll. Typ, antik mysli och fyra år gamla Domino-kex. Huj. Nåjo, lever just nu för tanken på att jag snart får gå in i en totalt LEDIG juli-månad. Före det skall midsommaren, Amazing Race, samt ett par bröllop, och barnfotograferingar gås igenom. Därtill så ska cirka femton liggande jobb redigeras. Och på nåt vänster borde jag klämma in en sambo, motion, och helst ett par vändor på Spatten. Man måste bara piska sig själv igenom det här nu. Helt normal säsong egentligen. Tydligen ska man jobba så helvetes hårt veckorna innan ledigheten att man gråter av glädje de första dagarna av semestern.

Försökte bota humöret med årets första simtur igår kväll. Det var fint. Om än så förbannat kallt. Därtill så spelade jag mitt livs första runda frisbee-golf. Roligt, mindre roligt om man har mina nerver. Jag vill ju vara huippu direkt. Det var jag ju då inte. Och så hetsjoggade jag (inomhus) fem kilometer på 30 minuter och 22 sekunder. Var så sjukt besviken. Hade jag inte fipplat med musiken har jag spräckt halvtimmen. Nå, gäller att pressa vidare bara.

20130604-094709.jpg

2 reaktioner på ”Sommaraggressionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s