Slitaget.

20130326-105737.jpgBlev såväl knivhuggen som myggbiten och värmetorterad inatt. En riktigt gemytlig afton med andra ord. Har sovit dåligt som en Seppo. Jagad av psykopater och mördare all night long. Fick uppleva hur folk med sömnproblem har det. Normalt så somnar jag ju innan huvudet ens laddat på kudden så detta var nåt nytt. Tror jag avstår från att prova flera gånger. Sov på fel sida av sängen av praktiska skäl (sänglampa endast på ena sidan för tillfället) och det var nog bara det som krävdes för att hela rytmen skulle fuckas upp. Sen vaknade jag bredvid en Grek som kanaliserade Susan Boyles frisyr den här morgonen. Så startade då dagen med fullständig hepuli. Tror min käre man försöker odla långt hår i tron om att jag inte märker nåt. En dag vaknar jag väl bredvid detta. Måste liksom sätta ner foten innan det går för långt.

Har dessutom träningsvärk idag. Det har inte heller hänt sen det där första gympasset. Tydligen vänjer sig kroppen hujsigt fort vid fysisk ansträngning. Igår drog jag till rejält med en kilometer simning, fem kilometer löpning och knappa fem kilometer gång. Tror det var lite overkill. Var inte ens meningen att hålla på så sjukt mycket men omständigheterna ledde till en sån dag. Benen ville springa. Blev ganska lycklig över detta för ni vet att folk säger att det är lättare att komma i form om man varit det tidigare? Och jo, nu förstår jag innebörden av detta. För två månader sedan sprang jag inte ens fem minuter utan lipen i halsen. Igår sprang jag 5,2 kilometer på 35 minuter. En bra tid för mig, bättre än när jag sprang ofta. Tio kilo massa bort gör jävligt mycket.

Men känner liksom ingen större effekt på kroppsformen nu av det här slitet. Vill ju att det ska gå fortare! Jag ser det liksom inte själv, trots att jag helt plötsligt får på mig byxor som inte ens gick på ifjol. Men har nu nått den där magiska väggen nu, den som man måste pusha igenom. Vikten hoppar dessutom upp och ner nu eftersom jag äter så jävla värdelöst på helgerna. Eller maten är ju inte problemet, det är drickandet. Och det gör jag inte ens så himla mycket. Jag inbillar mig att två Lonkero förstör ALLT och går runt och har ångest över det hela. Sen så har jag återigen fått en relapse när det kommer till mitt ofattbara sug efter godis. Trots att jag mår illa av att ens äta en hel Kismet så kan jag gå runt och fantisera om nästa påse ÄssäMix. Sanslöst äckligt.

Nu kommer påsken emot med fyra dagar ledigt och trettioårskalas i dagarna tre. Det är en jobbig känsla när man försöker balansera den här livsomställningen med hur alla andra lever. Jag vill ju inte vara den där tråkiga. Så ofta som jag varit den nyktra som kör på folk som jag varit de senaste månaderna har jag inte varit tidigare sammanlagt hittills i hela mitt liv. I ärlighetens namn är det ju faktiskt miserabelt tråkigt att vara den som går hem och lägger sig. Men fysiskt har jag ju mått topp av just den justeringen. Har liksom lite tappat suget på att alltid röja värst. Vilket är ganska besynnerligt. Träning före fest, that’s a first.

Men Coach kanaliserade tydligen mitt dilemma för hon kom med en utmaning lagom till påsk! Och den kör vi på! Före det så ska veckan avklaras med alla ben i behåll. Idag är det innebandy. Riskfaktor: Hög.

2 reaktioner på ”Slitaget.

  1. Jåå det kan ibland kännas tråkigt att vila/måsta fara hem först. Men i ärlighetens namn tycker jagpersonligen det oftas är sååååå skönt att lägga huvu på dynan när man vet att alla siter upp å dricker några för myky å sprätter pengar omkring sig och mår allmänt balle nästa dag. Jag antar att det är lite sinnesstört att tänka så oxå🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s