Om att erövra ett löpband.

20130301-091839.jpg

Kanaliserar Stålmannen idag, red cape and all.

Idag tog jag tag i min akuta skräck för löpbandet på gymmet. Jag hatar det. Får alltid mentala bilder där jag stiger snett och river omkull hela maskinen och bryter benen och eventuellt nacken. Men imorse hade jag lite flow och ett helvetes jävlaranamma. Och inte att förglömma, en mage full av gröt. Har aldrig kunnat jogga på morgonen av nån underlig orsak men imorse for jag fram som Usain Bolt (Om Usain Bolt hade varit tjock och extremt klumpig, men nevertheless). Så, det kändes BRA för en gångs skull att skumpa runt där klockan sju på morgonen. Fick sån jävla fiilis och sprang tjugo minuter, med spurt på slutet dessutom. I nåt skede tror jag dessutom att jag började sjunga med med Mumford and Sons som bräkte på i öronen. Vackert och nästan gråtvärdigt. Hade kunnat springa minst lika länge till. Det är så gött när man känner hur kroppen orkar saker igen. Har dessutom höjt viktmassan på mina styrkeövningar så trots att jag är lika stark som en nioåring så ser jag iallafall ljuset. Snart är jag väl uppe i en tolvåringsnivå. Yeah!

Så, goder fredag igen, på er. Jag jobbar i Helsingfors idag, och har plockat fram vårrocken trots att det utlovas arktisk kyla igen. Fuck it, nu är det mars!

2 reaktioner på ”Om att erövra ett löpband.

    • Visste att mitt skryt skulle bita mig i arslet:) Men jo, det kan vi ju göra. Jag gymmar dock i Ekenäs så det kräver ju lite tid isf. Men är det svinsoligt så då tar vi långpromenad och fika på det. Deal?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s