Farang.

20130121-092534.jpg

20130121-092525.jpg

20130121-092517.jpg

Helgen kom och den gjorde mig absolut inte utvilad. Snarare lite uppe i varv. Fick äta den mest fantastiska av fantastiska middagar på Farang, som tydligen är en av Helsingfors toppkrogar. Den gjorde en inte besviken. Sju rätters middag i asiatiskt tema gjorde mig lite lagom mätt. Vi körde en tre timmar lång matsession. Helt sinnessjukt när man tänker på det hela. Få saker värdesätter jag så högt som god mat. Spoken like a true tjockis, men det är fan sant. Är helt villig att betala mycket pengar om jag får nåt på tallriken så är sjukt gott och jag inte själv kan göra det bättre hemma. Och det kan jag lugnt säga att jag fick ut av Farang. Till och med det faktum att jag verkligen tycker illa om om koriander, och ändå lyckades tycka om all mat som innehåll just detta, är ett bevis på att maten var smashing. Kan verkligen rekommendera.

Enda störiga jag kan komma på är att dom hemskt gärna ville att  alla som satt i bordet tog samma meny, för att underlätta serveringen och tillvägagångssättet. Vilket jag kan förstå, då det går aningen snabbare att äta en enda rätt än om man äter sju, men ändå så var det lite dorka hela det upplägget. Eller så är vi inte vana här att alla delar alla skålar och äter som samlad trupp. Det var ju inte direkt någon först-färdig-vinner-restaurang. Men men, rekommenderar varmt restaurangen om du vill stajla för någon och var lite extra gosig. Farang, alltså.

Lördagen bröt jag ju även den tjugo dagar långa vita-perioden. Höll mig ändå ganska bra på mattan och slapp all form av krapula, men fick ett extreeeeemt sug efter socker igår. Höll mig dock och idag känns det redan lugnt igen. Men inser ju vilken faslig onytta det är med att dricka sig fet. Idag börjar dessutom mitt jogging-schema så nu ska vi se hur det projektet fortlöper. Och nej, jag ska inte springa halvmaraton igen. Målet är en tia på drygt en timme innan det är sommar. Fear not, bilder på mig avtuppad i rullstol och kaskadspyende Jaffa på välmenande läkare har lämnat så pass permanenta spår att nån ultralöpare strävar jag inte efter att bli.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s