Troy.

 

TroyBaby

 

Idag för exakt fem år sedan stod jag med en nervöst stampande storebror och väntade på att en liten Troy som skulle plockas ut. Jag hade följt nästan hela graviditeten med kameran i högsta hugg för ett långtidsreportage om hur det är att leva med diabetes och samtidigt vänta barn. När dagen var kommen minns jag att jag åkte in med Tony till Helsingfors under tidig morgon. Han rökte cirka hundra cigaretter på den timmes långa resan. Eva tog det chill när vi väl kom fram och i korridoren utanför spatserade ett pyttelitet Lucia-tåg, komplett med tärnor och stjärngossar. Och där stod Eva, med droppställningen och tittade på. Jag minns inte så mycket av hela tillställningen i operationssalen förutom att när epiduralen stacks in så var det nån satans praktikant där som stack och stack och stack lite till tills Eva kved av smärtorna. En annan läkare kallades in och på ungefär tre sekunder var nålen insatt. Jag blev lite ärrad av det hela.

Sen stod jag bara där på sidan om, på andra sidan skynket precis vid Evas huvud, för jag fick egentligen inte fota när han togs ut. Men det sket jag i efter 6 månaders projektarbete, bilden skulle tas. Och vilken bild sen! Jag är den första i den här släkten som fick se kraftpaketet Troy när han lyftes ut och det är helt sinnessjukt att ungen inte ens är fem sekunder gammal när han förevigas. Det var ett fantastiskt ögonblick.

Och nu har det gått fem år mittiallt. Den där lilla korven har blivit stor.

Glad Lucia och grattis på födelsedagen, Troy!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s