Träning

Våndan av dålig form.

För några månader sedan sprang (rullade) jag igenom ett halvmaraton. För ni som inte känner mig på ett personligt plan så kan jag berätta att detta inte är nåt som jag ska göra. Jag är inte byggd som en kenyan. Om något så är jag byggd mera som en östtysk kulstötare. Men inne i mig bor nån slags Janne Holmén som tror att jag är långdistansare. Det är inte bra. Löpning må vara den mest effektiva träningsformen av dom alla när det kommer till att höja konditionen och komma i form. Men den är samtidigt så otroligt slitsam för fötter och ben och knän och i princip allt nedanför midjan att jag tvekar på att det finns en enda löpare som inte lider igenom långpassen. Eller lider efteråt. Nåväl, eftersom min halvmara slutade i rullstol och koma ungefär femtio meter före mållinjen så tappade jag lite (allt) intresse för att kuta runt på landsvägarna som en vettvilling. Detta är synd. På två månader har jag totalt ruinerat min kondis. Och jag är så ARG på mig själv för detta. Förstå att i slutet på april sprang jag sexton kilometer utan att ens flåsa. Nu är det bra om jag ens orkar ta mig till postlådan. Misären är total. För det mest förrädiska med att springa, är att det tar en helvetes massa tid att komma upp till dom där behagliga sexton. Det är många och långa månader i snö, regn, slask och hetta. Och det tar no time whatsoever att igen ligga där i träsket. Det är så införbannat bittert.

Idag hade jag faktiskt planer på ett gruppjogg med några andra springdårar. Åtminstone ville jag springa en simpel femma, som inte är så simpel alls nu men man måste bara börja och pina sig. Och vad hände? Jo, jag somnade en halvtimme före takeoff och där blev jag. Satan. SATAN, säger jag! Fan för den här ryggraden alltså. Det är nästan så man önskar att man aldrig haft konditionen i skick för då skulle man inte veta hur skönt det är när man väl är där. Har nu börjat simma igen iallafall. Är inte direkt nån Michael Phelps men man måste börja nånstans. Annars är man en Barbapapa innan jul. Inte godkänt, Nina. Inte ens lite. Behöver en piska. Och nya skor.

7 thoughts on “Våndan av dålig form.

  1. känner igen det där med att kondis är en färskvara – MEN om du har en grundkondis så är det betydligt lättare att komma igen jämfört med att börja från början. Man hamnar liksom inte på noll eller minus efter en stilla sommar, hördu.
    Så, prova med korta rundor igen när du känner för det, börja försiktigt med gå/springa och varva med simning och cykling så att vaderna håller. Var snäll mot kroppen!

  2. Nina, du vet att jag, om nån, kan hantera en piska! Dessutom känner jag till en massa bra skoaffärer. Så kom hit en sväng så fixar vi det där med skor och samtidigt får du lite smisk! Drumsö är by the way ett fantastiskt ställe att springa, så hit med dig bara! 🙂

  3. Vad tycker du om spinning? För mig är det ett kanonsätt att ge det där lilla extra, det blir som intervallöpning, fast med fördelen att man själv slipper hålla i piskan. Det sköter spinningfröken om.

      1. Se spinning som meditation. Du får vara inne i ett mörkt rum, lyssna på hemsk tekno du aldrig skulle sätta på hemma, och ingen kan varken se eller höra dig skrika. Ingen koordination, bara svett. Men det är något visst med uteträning, det håller jag med om. Har lovat mig själv att springa i dag på lunchen. Det regnar. Tur att jag bor i Sveriges vackraste lilla stad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s