Allmänt · Träning

På rull.

Igår tog jag tag i resterna av vad som enbart kan beskrivas som en fördärvad kondition: jag for på länk. En enkel liten femma i ett kvällsljummet betong-Karis. Förutom att femman inte var så enkel, för jag svettades som en kvinna i värsta klimakteriefasen. Och jag pustade. Och kände mig dålig. Men jag gjorde det hursomhelst. Vet ju att under alla dessa lager av valkar och överflödigt späck så orkar jag ju nog. Inte alls längesedan jag sprang tior och tolvor utan besvär. Men det ska nog alltid sen krånglas så helvete tills man är på topp igen efter ett längre uppehåll.

Värst är ju det faktum hur saakelis, jävla tjock man blir av att inte röra på sig! I know, revolutionary fact! Inte. Alls. Jag må vara världens sämsta på matematik men det enkla faktum skitmat plus för mycket mat plus ingen motion är lika med FETMA. Det har jag nog lärt mig för säkert tjugo år sedan men ändå så äter man Pehmis like there is no tomorrow. Och som jag tidigare skrivit så är det ju inte utseendemisären som är värst, nej det är orken och bristen på vighet och kondition. Iofs så fick jag ett fullständigt psykbryt under helgen då inga kläder passade och det var hett och allting klibbade och håret var fel och hela världen åt helvete. Då sket jag nog i huruvida jag kan nudda händerna vid tårna, jag ville bara komma in i en jävla klänning utan att se ut som en Barbapapa. Och där stod Greken tyst och undrade om jag skulle mörda någon. Jag gjorde inte det. Jag gick på bröllop. I en klänning som satt obekvämt.

Så, nu har jag åter lokaliserat ivern till det här chin-up-projektet samt överkommit rädslan för att springa. Synd att det skulle ta en månad, och ett antal klänningar i fel storlek. Men bättre sent än aldrig, nu kör vi igen. Inget kommer ju nånsin gratis och ingenstans stämmer det väl så bra som på en trimmad kropp. Om en månad ska dom där tiorna igen gå utan problem. Nu springer vi benen av oss! Kom igen!

4 thoughts on “På rull.

  1. Vad glad jag blir att du har springlust igen!! När man rör på sig kommer det där andra av sig självt, iallafall litegrann. Du får springa för mig också en tid framöver, jäklans ben. Men jag kommer tillbaka!
    Å du, på sommaren kan man ha vad som helst på sig. Stort och fladdrigt. Bra va?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s