Sjukheter · Träning · Uncategorized

I rullstol och dropp, men satan jag gjorde det!

Vid start.

Rullstol i mål. Jag dör, hur sjuk är inte den här bilden?

Jorå så att… bra fiilis.

En dag senare, mår prima!

Här skulle ja idag inflika en supertrevlig bild på mig själv när jag passerar mållinjen på HCR igår. Men nu gick det ju tyvärr så jävla illa att jag svimmade 50 meter från målet. Kan ni förstå så sjukt? Femtio ynka meter till success så sa min ben fuck this, ögonen rullade bak i huvudet och jag fick åka rullstol över mållijen. Men åkte över mållinjen iallafall, det är huvudsaken.

Men från början. Kände redan i början av loppet igår att vaderna gjorde så satans ont att det var svårt att hålla tempot. Anna den otroligt sega kvinnan, peppade och pushade och svor och slet som ett djur för att jag skulle ta mig i mål. Utan henne hade jag stannat vid åtta, så överjäkligt kändes det. Ett träningsstopp på tre veckor hade helt klart lämnat sina spår. Benen mådde rent ut sagt skit. När vi nådde sjutton trodde jag att jag skulle dö, så hemskt kändes det. Var tvungen att pausa och gå vid ett antal tillfällen för kroppen ville helt enkelt inte, och då är det svårt att få huvudet med på noterna. Så när vi nådde den sista kilometern så visste jag nog inget om något längre. Har inte ens ett minne av att jag kommit in på stadion. Mitt nästa minne är när fyra personer febrilt försöker sticka nålar i mina armar och jag spyr Jaffa över hela teamet. Så. Himla. Ofräscht. Tack gud att Anna, Mavve och Mats fanns där för mina ben krampade så jag nästan grät och jag visste ingenting om något. Förstod inte ett ord finska och när jag en timme senare skulle kolla på min telefon så förstod jag inte ens hur den fungerade. Skrämmande.

Efter en påse dropp, vila på sjukbädd, två liter vatten och en banan så kunde jag stappla ut därifrån barfota och rysligt svajig. Och uppsvullen. Mina händer såg fruktansvärda ut, som vattenfyllda skurhandskar. Fick obehag. Hade svårt att ta mig ur bilen och in i huset och efter den bästa duschen i världshistorien så somnade jag på soffan som ett ljus.

Nu var det där äventyret över och jag är himla glad att det är över. Känns lite överallt i kroppen och trots att jag inte nådde mitt mål om att springa hela vägen så kom jag över mållinjen. I rullstol och med storslagen stil. I did it. Så förbannat skönt. Som pappa som just ringde sa: ”Men kanske du var bäst av dom som kom i mål i rullstol iallafall?” Ja-a, we’ll stick to that one.

18 thoughts on “I rullstol och dropp, men satan jag gjorde det!

  1. Jäkligt strongt Nina..vet själv hur jävla sjukt de gör när vaderna säger upp kontraktet..de e PAIN..vi e alla stolta, nu e de bara att vila lite och sen fortsätta med löpandet, itś just a way of life..Sätt ganska snart upp nästa mål..varför inte joina oss till Lidingö i september och springa 15 km..rekommenderas..!

    1. Nej satan heller! Lovade Greken att jag håller mig till max 10 kilsas länkar härefter, han trodde ju att jag dog igår:) nej, nu e d firman för hela slanten o motionsjoggande på sidan om. No more marathons.

  2. Shit! Fy vad jobbigt. Jag hejade på dig vid ungefär 20,5 km, då märkte man att du verkligen var trött, men trodde inte att det var så illa. Tråkigt, tråkigt, men skönt att du lever!

  3. Nej, snälla nån! Fick ju hjärta i halsgropen när jag såg rubriken och höll andan medan jag läste inlägget! Du ska vara så jävla stolt över dig själv- du gjorde d! Men ja tror de e rikit bra att du håller dig till 10 kilsan för en tid..Sköt om dig 🙂 * lite skrattretande är ju rullstolsbilden ändå, så som du tränat- o så kommer du i rullstol i mål :D*

  4. Ja du, coachen vet inte om hon ska skratta eller gråta när hon ser målfotot, eller om hon ska slå sig själv i huvet med nåt hårt, men jag är bara så glad att du mår fint nu och att du iallafall överväger att springa 10!! 🙂
    Ut å kolla på vårrock nu, den ska vara snygg, extravagant och påminna dig om att YOU DID IT, hur du sen än kom i mål. Jag skickar medaljen!

  5. Duktiga du! Men usch vad hemskt! Förra året var det faktiskt en som dog just innan han kom in på stadion. Nyfikenfråga, fick du medaljen ändå? Jag tycker iaf att du är värd den!

  6. Oj hjälp!! Jag höll andan när jag läste rubriken, skönt att höra att du är återställd idag. Men fy vad skrämmande igår!!!!!!!

  7. Nina du e så KOVA! Påriktigt. Kova mimmi. De va du e. O dedä fotot.. de e de bästa jag sett! Mikä lyömätön tyyli tulla maaliin! Alltså 😀 Jag skratta så myki när jag läste om Jaffan som du spydde över alla.. Vet att de inte va kul fö dig. Men om ett halvt år kan vi skratta åt dehä! Fö de nog en bra story! HAH! Vitsi du e min hjälte. Min rullstolshjälte! Keep on running.. and rolling 😉

  8. Jisses, helt sjukt! Tur att du mår bättre nu! För mig blev det DNS, just av rädsla för att komma i mål på det där sättet efter två veckors flunssa.. Lite bittert, men kändes som rätt beslut, & som dom säger; det kommer flera gånger! 🙂

  9. Går inte att ha mera fananamma i kroppen än så där. Jag är så imponerad av din vilja och beslutsamhet. BRA JOBBAT BRUTTAN!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s