Allmänt

Testa bort.

Jag vet inte om någon av er såg dokumentären Det rätta barnet som gick på SVT förra veckan? Om inte, så kan ni som bor i Sverige åtminstone se den här. Den är gjord av två journalister som båda har barn med Downs Syndrom. Väldigt gripande liten film om vardagslivet med ett funktionshindrat barn. Idag har de båda kvinnorna skrivit en debattartikel i Aftonbladet om det nya blodprovet som kommer att kunna fastslå redan i vecka 7 om ett foster har Downs Syndrom eller inte. Nu går debatten het om detta är etiskt rätt eller inte. Ska man totalt utrota alla former av funktionshinder som DS och annat? Jag har aldrig varit gravid och aldrig tvingats stå inför ett sådant beslut men har ju förstått att det ganska långt är norm i det här landet åtminstone att man gör nåt slags test där i vecka 12 eller nåt där man mäter nackbredd (Kanske? Ja?) för att fastslå Downs Syndrom. Detta är ju inte en 100%-metod, och ALLA gör knappast ens dom här testerna. Debatten gäller nu alltså det här nya testet som kan avgöra saker och ting i ett mycket tidigare skede.

Jag började bara tänka på detta imorse för jag hade min normi-preggo dröm som dyker upp med jämna mellanrum. Ni som känner mig vet att det endast betyder en sak, nån jag känner är gravid och går och pantar på nyheten. Så har det varit varje gång jag drömt såhär nämligen. Iofs, halv min omgivning ÄR gravid just nu, och jag träffar spädisar flera gånger i veckan så inte så konstigt att man blir lite påverkad. Obehaglig dröm dock, för jag hörde bebisen skrika inne i magen. Och alla andra runtomkring också. Asigt.

Anyhow, vad tror ni om det här med tidig testning? Eller tester eller överhuvudtaget? Gör folk sånt, eller tar man emot det som kommer med öppna armar? Och kommer vi om några år ha en värld där barn med funktionshinder i princip är utrotade? Har hört att i Danmark föds knappt barn med DS alls. (Ta inte det som ren fakta, det är vad jag har HÖRT.)

SPEAK.

6 thoughts on “Testa bort.

  1. Nog tar de flesta testen i vecka 12. Fast alla kommuner erbjuder den inte ens. Tror t.ex. att Vasa, eller var det Korsholm inte gör det. Fast det här kan vara 10 år gammal info.

    Då jag väntade första barnet (i Helsingfors), sade rådgivningstanten med blicken spänd i mig:

    -Det är ju onödigt att gå på den här testen om du ändå inte tänker göra abort om det sku va någå.

    Först blev jag lite ställd, men egentligen tyckte jag att det var bra att hon gav mig den tankeställaren. Eftersom jag, liksom de flesta andra, (för att inte tala om alla pappor) mest täkt att det skall bli kul att se ungen på bild. Med första barnet i magen hade man liksom ännu inte fattat att saker kan gå fel. Att babyn kanske inte rör sig där inne eller att den faktiskt har något fel. Med fel menar jag alltså något allvarligare än Downs.

    Men gällande Downs så tror jag nog att det kan vara bra att få veta det på förhand så man hinner vänja sig vid tanken och inte får en chock i förlossningssalen.

    1. Ja-a, hur skulle man ens göra om man fick reda på nåt abnormalt? Var går gränsen? Är en svår hjärnskadat foster något som man ska ta bort tidigt? Eller DS? Eller ett barn som inte har armar eller ben? Hur mycket vill man veta? Frågan är om man ens VILL få möjligheten till ett så fruktansvärt svårt val.

  2. Svår fråga. Men jag tycker på nåt vis att det beror på föräldrarna. Alla är kanske inte kapabla att ta hand om funktionshindrade barn? Och då är det ju litet synd att föda ett barn som kommer att omhändertas eller placeras på ett vårdhem där någon besöker den en gång i året? Personligen har det ändrat totalt för mig sen jag fick M. Före henne sa jag alltid bestämt att jag skulle göra abort vid DS eller liknande. Nu skulle jag absolut föda ungen och älska den halvt till döds! 🙂 Men håller med Situationsdiktaren, det är nog bra att få veta före och förbereda sig litet!

    1. Är också inne på det där, att man kanske vill veta för att inte få värsta chocken när väl barnet föds. Men sen hur man evntuellt faktiskt skulle ta ett sånt besked, att nåt är fel, hur vill du göra? Ja, det är en helt annan fråga.

  3. Jag valde att inte ta det där provet i vecka 12 (eller när det nu görs) eftersom jag visste att resultatet inte skulle påverka min lust/vilja att föda barnet som fanns i min mage. Och jag kände att jag inte ville veta om ev. ”fel” hos barnet eftersom det bara skulle ha lett till att jag oroat mig ännu mera. Det finns så många sätt att se på detta… Mitt ”problem” med alla jäkla prov och tester är att jag inte riktigt vet vad de är bra för – finns de för att barn med t.ex. DS ska slippa födas eller för att föräldrar ska slippa få utvecklingsstörda barn? Jag tycker att det känns som att leka gud om man går in och börjar påverka vem som ska få födas och vem inte. Naturen brukar ju ta hand om sådant själv. Och det finns ju inga garantier för att ett barn som föds friskt får vara det hela livet.

    1. Så sant, garantier finns ju inte för någonting. Vet inte ens vad statistiken säger om sånt här, hur många som faktiskt väljer abort om de får reda på eventuella ”avvikelser”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s