Jobb eller jobbigt

Fetchock.

Du har blivit helt fruktansvärt skit på att blogga, sa Greken igår kväll. There is no denying it, trots att det nog kom från så fel mun. Har bloggat sen hösten 2002 så lite  brejk i det hela blir det nog nu och då. Man orkar helt enkelt inte fylla internet med allehanda bilder på outfits och luncher, eller inlägg om genus och snöhat. Just nu har jag helt enkelt väldigt lite att säga. Så känns det iallafall. Men sen behövs det inte mera än en mening eller gest från en random person för att jag ska gå igång på alla cylindrar igen. Det hände senast i fredags. Och skulle jag inte vara ens lite stark och rätt så orubblig som person så hade jag gått till vessan och stoppat fingrarna i halsen, där och då. För det finns väl inget som får en att må så lysande som kvinna än frågan: ”Och när har du beräknat då?”

Alltså, brudar… Vi måste snacka om det här. För jag förstår verkligen inte hur jävla svårt det ska vara för folk att inte slå på spärren när den där jävla mundiarrén slår till. Kan det verkligen vara så sjukt fascinerande att titta på kvinnor i trettioårsåldern, och inte kunna hejda sig utan tvingas skita ut pissfrågor om eventuell graviditet eller hålla en allmän frågestund om något som man faktiskt inte har det minsta med att göra? Va? Ska det verkligen vara så otroooooligt svårt? Jag kan berätta att stå där och titta ner på sina kläder och undra vad fan som just hände, och SKÄMMAS för att man är så satans fet att folk faktiskt går runt och misstänker dräktighet är bara sjukt förnedrande. Och mest förnedrande är ju detta när det sker i ett socialt sammanhang, bland med andra människor som hör, som tittar ner på sina skor och skäms lika mycket. Som tittar bort. Som tar en klunk av sitt vinglas för att dämpa den otroliga ångesten som just la sig över rummet.

Ja ja, man kan väl vara hård då och säga att ”men sluta vara fet då, så frågar inte folk!” Gudarna ska veta att jag försöker. Jag joggar på, jag äter inte en bit choklad utan att ha ångest, och jag går konstant runt och håller in magen. Och så kommer ändå någon jävel och får en att må som en miserabel BIGGEST LOSER. Pre-bantningen. På en sekund ligger man där och krälar på marken. Och det är ju faktiskt inte jag som borde skämmas. Det är ju den där jäveln som ska gå runt och snoka och förstöra hela helgen för en.

Nej vet ni vad, nästa gång ni får behovet av att kommentera någons utseende. Don’t. Just don’t.

Och för att klargöra, jag är inte gravid. Jag är bara fet. Det är hursomhelst lättare att bota än fullständig efterblivenhet.

Sads.

31 thoughts on “Fetchock.

  1. Vilken satans idiot! Borde inte ALLA vid det här laget veta att man inte frågar om eventuella graviditeter utan att den som är gravid berättat det själv först? Man behöver inte ens vara det minsta fet för att utstå dylika frågor. Det tycks också vara svårt att fatta att även smala kvinnor kan drabbas av tillfällig ballongmage på grund av gaser. En vän till mig fick till och med höra på omvägar att hon minsann är gravid. Gravidfrågan är ett utmärkt sätt att trycka ner folk i skorna och förstöra en trevlig kväll. Fy fan.

  2. Fy fan, Nina. sånt där ska ingen orka höra på! Va svarar du/den i en sån situation? Du e jätte vacker, o kämpar på som en tok. Vilja av stål.

    1. Du är allt bra snäll du, Malin. tack.

      Vad jag svarade? Nå, jag skrattade inte bort det åtminstone. Jag gav en fruktansvärt ful blick och sa att nej, inte ens lite gravid. Och sen ignorerade jag typen fullständigt. Tror dock inte att budskapet gick hem ändå. Borde ha skällt ut henne men orka nu sen… när man är lite lätt förstörd.

      1. Nåjo, man blir säkert jätte ställdi en sån situation, o sen ångrar man sig senare att man inte sa något riktigt fult. Förstår inte hur vissa kan vara så jävla tröga, hoppas hon skäms rejält iaf.

  3. Åååh neej, vet precis hur det känns. Får den frågan alltför ofta själv och när man bestämt svarar nej kommer ofta följdfrågan: Är du säker? Inte nog med att dom just tryckt ner en helt måste dom ännu sparka på en lite. Vet inte hur många klänningar och toppar som man fört till loppis efter att någon ställt den frågan för man känner sig ju inte speciellt fin i dom mera. Å jo dessa komentarer borde ju få en att sätta fingrarna i halsen och träna som en galning men tyvärr så leder dom oftast till att man tröstäter istället.

    1. Och vad fan är det där är du säker?! Vad tror dom liksom?? ”Jo, kanske jag är! Tack för att du påpekade! Måste genast gå hem och kolla upp saken. Aj nej. Just fat.” Seppon.

  4. Du borde ha svarat med en örfil och kastat din whiskey i ansiktet på människan i sann Dallas-manér. Och jag vet inte vad som hände, men jag tappade bort din blogg. Roligt att få börja hänga här igen.

    1. Hade jag haft en whiskey hade jag inte slösat den på idioten, utan svept den, och följt upp det hela med en liten kidney punch. HATAR idioter.

      O välkommen tillbaka!

  5. Gravidfrågan borde aldrig ställas… så är det bara. Och tyvärr är det alltför många människor som inte fattat det än. Jag lider ofta av ballongmage, vet att jag borde undvika en hel del livsmedel men jag äter dessa ändå. Min man brukar kommentera min ”gravidmage” ofta (och det räknar jag som okej, ibland) men tur så har ingen annan vågat ännu. Men brukar kommentera högt på jobbet att ”idag är jag sen inte gravid utan jag åt glass/rågbröd/plommon igår…

    1. Tänk att det blir så, att man måste förneka sin egen kropp bara för att folk har sånt behov av att kommentera hur den ser ut? Ledsamt.

  6. Det är bara okänsliga tölpar som går omkring och kommenterar andras graviditeter (eller icke-graviditeter, då) eller undrar när det ska bli någon. Och hej, förresten, har inte hälsat på här förr. Jag vet att det inte går så där bara men jag hoppas att du fort glömmer hela människan och incidenten och hinner njuta av ditt veckoslut lite också!

    1. Jo, glömt är det redan. Har nu bara tagit på mig en roll som upplysare så att folk ska förstå att det inte är ok att rota i folks privata angelägenheter och valkar.

  7. Been there done that, första gången var en månad efter förlossning och jag var på en brakmiddag med barnets pappa som inkluderade drinkar och vin och servitören frågade : Milloin sulla on laskettu aika?” Jag svarade että se oli ja meni ja lopputulos on mummin luona hoidossa.

    Men nu då avkomman pushar skolåldern så händer det sig ibland. Måste kanske skaffa en skjorta med texten, ingen bebis bara godis.

    O som du sa, de är ju inte du som ska skämmas utan IQ fåglarna som kläckt ur sig idiotismen.

  8. Alltså huhhuh, vad konstiga människor det finns. Bebisars vara eller icke vara är nog ett så no-no ämne att det borde väl alla fatta – och det sträcker sig till alla frågor om det ämnet. Man kan ju trampa på vilka tår som helst – lite för mycket av livets goda eller barnlöshet, missfall eller vad som helst.
    Fast det där med att den där frågan när man har beräknat om den kommer efter förlossningen känns ändå lite mer ok. Jag hade i alla fall en helt tydlig gravidmage ett tag efter – lite mindre förstås, men likväl såg jag väldigt preggers ut. Skulle jag inte själv vetat att jag hade en bebis hemma hade jag nog själv trott jag var gravid ännu…

    1. Hehehe, jo det är mera frågan om att lära sig att INTE fråga hela tiden av diverse obekanta om deras eventuella gravidmagar. Förstår inte hur folk blir bättre av att veta det? Är man gravid så är man, är man inte så är man inte. Hur det berör hela byn är oklart för mig.

  9. Hejsan Nina ! Du är en främling för mig i cybervärlden ! Men vad gör det, här hamnade jag, läste, drog andan och började nästan hyperventilera……. Nog är det en konstig värld vi lever i….. Varför dessa elaka människor, jag påstår att dom är elaka och lider brist på resepkt för sin medmänniska, då dessa kommentarer och frågor ställs. Själv är jag lång. Får oftast frågan; Hur lång är du egentligen ? Är 44 år vet ej ännu hur lång jag är, förtränger det alltid. Vid hälsogranskningar då längden skall ner plitas på pappret, ja då får skötarna mäta längden…. och jag förtränger. Som tur är så behöver man inte vara vänner med alla utan man kan själv välja sina vänner ! Dina vänner väljer dig för att du är Nina , dom väljer inte dig enligt vågen ! Må väl och ta hand om dig ! Ps. Kom ihåg att vara snäll mot Nina Fotograf 🙂

  10. När ska folk lära sig att hålla truten och sköta sitt eget – jag blir så trött. Jamen visst, vad kul, vi ska alla vara stöpta i samma form. Tjoho liksom.
    Jag fick höra följande i vintras, där jag stolt hade fått på mig ett par snyggstövlar utanpå jeansen (det hör inte till vanligheterna när man har stock-vader): ”du har ju fan tjockare vader än jag, de där stövlarna sitter väl lite väl tajt va?”
    En man. Som senare på en annan fest tog sig friheten att diskutera mitt arsle i positiva ordalag. Jag filar fortfarande på diverse svarsalternativ.

  11. Well…vad trött man blir. En del människor tar sig friheten att haspla ur sig vilka grodor som helst. Det värsta är inte grodorna, utan att de är så dumma att de inte fattar hur dumma de är.
    Jag är fet, och numer rätt så kaxig i att bemöta detta om någon är plump. Dessvärre så kommer man ju ofta på de riktigt dräpande kommentarerna en stund efteråt.
    Jag försöker intala mig att det är synd om den som säger sådana dumheter. Iq fiskmås 😉

    1. Det är ju så synd att dumhet är mera uppskattat än tjockisar i den här världen. var minsann hur tölpig du vill, men se fan till att du inte är fet! För då får man minsann vara beredd på att bemötas hursomhelst. Tråkigt värre.

  12. Bra att du tog upp saken! Jag förstår att du blir flyförbannad! SATAN! Men det där om killar stämmer bra, jag får ofta höra i mitt umgänge när killarna rakt ut säger till den andra, ”fan du har blivit fet” och jag känner hur jag blir röd om öronen för det helt klart fel. Oberoende om det är kvinnor det sägs åt eller män!

  13. Vet du, det samma hände mig i augusti i fjol (har memorerat månaden, nästan datumet också i rena förskräckelsen) Inom loppet av en och en halv vecka så var det två stycken ”bekanta” som frågade när jag ska få smått. Kallsvetten bröt ut som på beställning. Vad säger man, vad gör man? Ur min mun kommer: ”Nej inte väntar jag inte, jag är bara fet” på trevlig österbottnisk dialekt. Sen när man kommer hem blir man förbannad. Såååå förbannad! Har jag inte rätt till min egen kropp och mitt eget utseende utan att det ska synas i sömmarna och kommenteras? Voj hu hu!

    Var nöjd med dig själv och hur du ser ut. Och ett långfinger till alla som tror sig ha rätt att kommentera något som har med din vikt att göra! Du är bra som du är!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s