Allmänt · Jobb eller jobbigt

Alla hjärtan.

Happy Valentine´s Day, folks! Hoppas ni alla får en fin dag. Själv ska jag tillbringa åtminstone kvällen i goda vänners sällskap, det vill säga med Anki Bagger och Ricky Gervais. Det är inte kattskit. Känns nästan t.o.m. helt ok med tanke på att Kärleken åkt iväg bort över natten. Så romantiken får man minsann glömma idag. Om jag inte slår på stort och tar ner valfri romcom att snyfta till. Sällskapet kräver nästan det faktiskt. Och kanske typ två liter Aino vitchokoglass och Ohoy-sås på det? Eller sen inte. Banan är ju också kiva.

I övrigt så var helgen händelserik med både takläggning, firmafest, bio (Hamilton. Skitfilm, het Persbrandt) och igår åkte jag hela vägen till Grankulla för ett jobb. Mycket trevligt sådant, bör tilläggas. Den som säger att det bara är bullshit att skriva blogg, kan kytt sig. Utan bloggen skulle jag inte få hälften av de jobb jag får nu. Gårdagen var ett typiskt sådant. Anna hade letat efter fotograf via Linn, och där hade någon tipsat om mig. Träffade Anna förra veckan och igår fotade vi. Så ska en slipsten dras. Mycket, mycket bra sätt att förena nytta med nöje. Och blev riktigt nöjd med resultatet, och uppdragsgivaren verkade lika lycklig över de få previews jag hann få iväg igår. Kan inte lägga ut nåt här, eftersom allting ännu är lite hyschigt. Lämnar launchen till Anna.

Annat då? Jo, jag är lite mätt nu på all info om Whitney Houston. Ärligt talat så äcklas jag av hela spektaklet. För ett år sen skickade folk runt videos på hur en uppenbart neddrogad Houston försökte raggla sig igenom trotjänaren I will always love you, med riktigt horribelt resultat. Vi ser bilder på en utmärglad knarkare och skrattar lite och tänker att hoho, så hon ser ut! Och så dör hon, inte så oväntat ändå, och hela världen faller i bitar. Hela musikvärlden ber en gemensam bön på Grammy-galan och vi vanliga dödliga tvångsmatas med information kring hur hon låg i badkaret och vilken jävla maträtt hon åt timmarna innan hon kastade veven. Det räcker nu. Seriöst alltså. Jag är så jävla trött på det här hyckleriet kring knark och hur smal och kiva man blir av det. Faktum är ju faktiskt att det förstör folk. Det är inte så jävla hett att dö i ett badkar när du är 48 år gammal. Och oberoende av hur jäkla bra du var som artist, så tar inget bort det faktum över hur jävla snöpligt det hela slutade. Sluta knarka, people. På riktigt. Just stop.

Till sist. En liten låt till Dig.

4 reaktioner till “Alla hjärtan.

  1. Håller SÅ med. Trött på hyckleriet. Hon var fantastisk tills hon knarkade ner sig. Då blev hon lika tragisk som alla andra. Men tydligen behöver kändiseliten något att samlas kring och förfäras över. Och känna att ”tack, det var inte min tur den här gången”. Men det blir deras tur, fortare än kvickt. Hemskt, är vad det är.

    Tack igen för igår, har fortfarande sockerdricka i blodet och endorfiner i öronen.

    Hoppas någon hittar dig via min blogg också, så blir det vinna-vinna.

    trevlig vändag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s