Good shit · Okategoriserade

Trettioårsvåndan.

Såhär kring januari då allting är rätt så lamt och ganska tyst på happeningfronten så kan min fantasi rusa iväg lite när jag börjar visualisera hur jag ska fira min trettioårsdag. Ja, ni observanta kanske kommer ihåg att det inte alls är länge sedan jag firade födis men juttun är den att jag alltid är lite övertänd när det kommer till mina kalas. Och i år har man väl om nånsin orsak att slå på stort. TRETTIO! Fattar ni? Sjukt stort. Nu är jag ju väldigt tidigt ute men jag vet av gammal vana att ju äldre folk blir, desto mera uppbokade är dom. Too make my point så kan jag berätta att jag redan i oktober fick en bröllopsjobbförfrågan för augusti 2012! Dessutom har det redan ramlat in 30-års kalasinbjudningar för inkommande sommar nu redan. Så, bättre att jag nu börjar klura på detta än liper över brist på intresse där två veckor in i november.

Jag har alltid varit en sån som mer än gärna ordnar fester och inte alls lider av att ha 40 personer här som dansar cancan runt köksön. Tycker bara att det är sjukt roligt. Men nu har jag börjat fundera i lite andra banor. Skulle faktiskt inte alls ha något emot att samla ihop lite folk och åka iväg istället för att sitta i Borgkila i november. Tänker mig Mexico. Eller Vietnam. Eller Miami. Eller helst av allt Cairns om inte Parkinson (som fyller fyra dagar senare) inte förstår att komma hit och styra upp nåt STORT! Jag behöver ju bara titta på hur skönt det var 2009 för att ifrågsätta varför man frivilligt sitter här.

Men sen tittar jag på de fester vi haft här hemma de senaste knappa tre åren och då velar jag igen och tänker att nog fan är det ju skojigast om alla kan vara med. Behöver ju inte vara så himla omständigt om man gör som vi brukar. Bra typer, bra dricka och bra mat. Resten tar man på fiilis. Och kanske jag löser detta på dom kommande 10 månaderna ändå.

4 thoughts on “Trettioårsvåndan.

  1. På tal om människor som genomgår 30-årskris…har du sån?ha du haft?eller tror du att det kommer?o vad innehåller den för det mesta?Jag kan säga att jag hade kris när jag funderade på att …nu e jag närmare 30,än 25!sen gick det över;)men hade nog en pikku kris där…..skit i det,åldern säger inte vem vi är..eller hur?

    1. Nej, jag har nog aldrig haft något som kan kallas ålderkris. Jag vet inte ens hur man ska definiera en sån. Kanske det är när man börjar få ångest över var man är i livet, och att saker inte blev som dom skulle. Försöker väl alltid se till att göra saker som jag vill göra för stunden så att inte såndär ångest kommer krypande sen helt utan förvarning. Men att gå runt och krisa över hur gammal man är? No, never. Rynkor är ju fint:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s