Allmänt · Good shit

Recap.

Jag finns ännu, var icke oroliga! Det är bara så fint att jag levt lite utanför bloggen de senaste dagarna, och inte bara i den. Helgen, som skulle vara helt vit, blev ju absolut inte det. På fredag stannade vi uppe halva natten och spelade TP och Alias med Jonas och Kristel. Höll mig ganska bra på mattan och trots att jag och Mavve tävlade mot varandra så blev det bara LITE otrevligt där en stund och inte hela kvällen som det brukar när vi tävlar mot varandra. Jag drack inte nåt annat än Jaffa och en liten Lumumba och agerade istället kusk där på småtimmarna när sällskapet skulle hem. Och då förstår ni hände nått så fint, för mitt på gatan i Karis stod en liten hjort. Stilla, stilla stod den och bara tittade på oss. Ville ju hemskt gärna ta hem den men det gick ju såklart inte. Hjortar är så hemskt fina… ja, när dom inte är fastklämda på motorhuven eller i vindrutetorkarna.

På lördag så jobbade jag en släng då det faktiskt var handbollskvalmatch i hemmahallen i Karis. Finland vann och det i sig är ju riktigt stort. Efteråt så fick männen för sig att de var hemskt sugna på alkohol men inte ville umgås med kvinnorna. Så, kvinnfolket kom hem till mig och männen hamnade i Landsbro. Och jag måste säga att det var helt sjukt roligt hela kvällen. För det ÄR ju nog så himla befriande att enbart sitta i ett rum med 6 kvinnor för då finns liksom inga spärrar och inga män som tar över rummet med sina dåliga juten. Ibland får vi bara vara som VI vill och vara dom som hörs mest. Fantastiskt underhållande! Där vid midnatt fyllde Malin år och hennes Jac höll ett så otroligt fint litet tal att alla kvinnor lipade. Vid det här laget hade även Mavve återvänt hem och jag var mest bara lycklig över att inte behöva gå ut överhuvudtaget. Hemmafest! Efter två dök Gea upp med pizzor och en timme senare var huset tomt och jag kunde äntligen kasta mig i säng. Lite lätt obehagligt dock att min käre karl hade lagt sig uppochner i sängen vilket innebar att när jag där i mörkret skulle kramas lite och väntade mig ett lockigt huvud så fanns där inget annat än en kall fot. Så otroligt obehaglig överraskning.

Det var helgen. Eller ja, en sak till. På söndag så joggade jag 14 kilometer. Helt sant. Tårna höll på att ramla av och det tog en halv evighet men jag gjorde det! Mera om mitt joggande hittar ni ju såklart HÄR. Men gå inte in där på ett par dagar om ni har obehag för äckliga bilder på fötter. Ni har varnats.

2 thoughts on “Recap.

  1. Ja visst fan var det skönt att bara vara VI, flickor, för en gångs skull. Det ska vi se till att göra oftare 🙂 Å tack att vi fick koma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s