Allmänt · Good shit · Träning

Kroppen, maten och håret: En resa under 2011.

This is me.

Det är tid för lite eftertanke. Det hör väl på nåt sätt säsongen till. Och på nåt sätt borde jag väl avrunda inlägget jag skrev i våras. Jag konstaterade igår när jag var och klippte mig att mitt hår ser helt galet ut. Har en hel hög med hårstrån i hårfästet som ploppar upp som ludd. Ser ut som om jag skulle ha en babyfjun över hela hjässan. Angelina konstaterade att det är nytt hår som håller på att växa fram. Det slog mig just då att i somras tappade jag sanslösa mängder hårstrån. Gick omkring som en hund som var mitt i pälsbytesprocessen. Det fanns hår överallt hos oss och ryggen på alla mina tröjor så för taskiga ut. Kunde inte förstå vad problemet var. Men vi kommer till det.

Min kroppsresa tog sin början i april. Jag var trött på att ha ont i ryggen och ligga däckad som en smärre valross när jag kom hem efter jobbet. Sned i ryggen av tunga kameraprylar och tung i sinnet av för små jeans. Jag blev less på att konstant gå runt och må skit helt enkelt. Jag påbörjade ett experiment i april. Kuren hette LCHF och gick ut på att kolla hur kroppen egentligen mår av att lämna bort kolhydrater och socker. Och kan en människa leva så? Kan man träna? Hur mår man efter en sån radikal kostomställning? Nå, såhär:

När jag började i april så tvekade jag mycket på den här mirakelkuren. Det kändes exceptionellt bakvänt att börja hälla i sig grädde för att uppnå en bättre fysik. Och kan ni förstå att mellan april och oktober åt jag inte en endaste liten frukt? Lite hallon är allt. Och jag hade nog egentligen inget större sug heller. På nåt. Vad den där LCHF-kosten gjorde var att helt ruinera min matlust. På gott och ont. Jag blev en köttätare av rang. På slutet så tyckte jag i princip att det enda som var gott var halvblodiga biffar och en och annan köttbulle. Resten var asigt. Och det är där det där med håret kommer in. Jag började tappa hår, och jag är starkt övertygad om att mina matvanor var skulden till det hela. Men när jag väl nått en kropp som var lättare att samarbeta med, så kunde jag också börja jobba med den. Att sluta äta kolhydrater och socker funkade OTROLIGT effektivt när det gällde att tappa dom där första tunga kilona så att man kropp skulle orka röra sig utan att jag kände blodsmak. Och sen rullade det på. Vi började komma lite bättre överens, barbapapa-kroppen och jag. Och jag började springa, och orka mera. Och trots håravfallet så kan jag nog nu åtta månader senare lugnt konstatera att det var ett väldigt lyckat val att lämna bort skiten och kickstarta kroppen. Jag vägrar förstöra den enda kropp jag har innan jag ens fyllt trettio. Pinnsmal blir jag aldrig, men ohälsosam behöver jag väl inte vara för den sakens skull ändå.

Jag har sedan två månader tillbaka återgått till normal kost men med en något modifierad kropp. Jag känner mig starkare. Gladare. Och framförallt så jävla mycket friskare. Mycket beror nog också på det faktum att jag lyft arslet från soffan och börjat träna på ett lite mera strukturerat sätt. Jag har simmat för att det är skönt, och jag har länkat tills misären släppt och det också blivit bra. Och det här har jag gjort SJÄLV! Att skylla på dålig karaktär är bara skitsnack. Det handlar om vilja. Vill man hellre äta pizza och förbli sjuk i kroppen så kan man ju göra det då. Eller så kan man äta pizza men sen springa runt en stund så blir det nog fint ändå. Dom där tio kilona som jag hyvlade bort under sommaren har hållits borta sånär som på ett kilo eller två och jag känner hur jäkla mycket starkare jag är i hela kroppen. Kan ni förstå att förra sommaren efter semestern klarade jag inte av att springa ens en kilometer? Nu klarar jag tio. DET är årets julklapp till mig själv. Och skit i att man inte har body som Heidi Klum, för nu springer jag som Janne Holmén. Känn pepp!

10 thoughts on “Kroppen, maten och håret: En resa under 2011.

  1. Hurra för NIna! Som du säger, det ÄR frågan om vilja! Jätte strongt gjort tycker jag. Det är den bästa investeringen man kan göra, att hålla sig i skick. Visst känns soffan super skön ibland, men den känns så mycket bättre efter ett ordentligt träningspass, en dusch och lite mat. Keep up the good work! Ska vi springa Helsinki City Run i vår? Kram!

  2. Du är väldigt ärlig och modig i dina inlägg. Beundrar din styrka för att vara innerlig och äkta. Fortsätt kämpa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s